Blade of the Immortal
Fullständigt ohotad, ett påfrestande irriterande bevis för mig som skribent att det finns människor som både kan teckna förstklassigt OCH skapa fantastiska berättelser. Tvi vale. BotI är en bitterljuv story förlagd till Edo-periodens Tokyo, om en rebellisk ronin som förbannats med odödlighet och måste hjälpa en samurajdotter att hämnas på den rebelliska svärdsskola som mördade hennes föräldrar, men allt blir snart väldigt komplext eftersom hjältarna och skurkarna är mer lika än olika varandra; bisarra misfits i skuggan av Edos stagnerande, hierakiska och patriarkala samurajsamhälle. BotI är, utöver att vara den manga någonsin som klarar en genus- och normkritisk granskning bäst, otroligt vacker, extremt historiskt korrekt, samtidigt som den tar sig friheter på precis rätt ställen (karaktärsdesign, attityd, dialog), och är full av groteskt komplexa karaktärsporträtt som driver dramat.
Bokurano
En mechamanga som snabbt visar sig vara ett socialrealistiskt tonårsdrama om (döds)ångest. Fuckar up hela genren än mer totalt än Neon Genesis Evangelion gjorde back in the day; man skulle kunna se Bokurano som något som tar NGEs premisser vidare ett steg, och renodlar dem till något mindre flummigt.
Thorgal
Samma skäl som Bunny angav; fantastiskt illustrerad av Rosinski, och manusförfattaren Jean Van Hamme är en mästare på klurigt berättande, särskilt vad tidsparadoxer anbelangar. Om ni bara ska läsa ett enda album, läs 'Alinoë' ('Laengslens magt' på danska), som är relativt fristående och briljant.
Berserk
En pseudoeuropeisk historical fantasy-manga om en före detta legoknekt som battlar inre och yttre demoner; jag kan inte förklara för noggrant för jag har bara läst ett par volymer hittils, men är stenhårt fast. Berserk börjar svagt, men efter två volymer slungas man in i en -elva- volymer lång flashback som verkligen griper tag med en lysande varm och samtidigt hänsynslös skildring av allt som ledde upp till seriens nutid. Som vanligt är det komplexa karaktärsporträtt, gripande karaktärsdynamik, oväntade och obarmhärtiga plottwists samt historiskt korrekthet (as in, extrem attention to detail vad gäller senmedeltida prylar, kläder, krigföring etc) som griper tag i mig. Men även huvudpersonen griper tag, ett osedvanligt nyanserat porträtt av en trasig antihjälte, som tillochmed är bättre än skildringen av protagonisten i Blade of the mmortal.
Excalibur
Den bästa X-Men-serien; fokuserar på Captain Britain med crew (Nightcrawler, Shadowcat, Meggan, Phoenix) och är i två långa omgångar lysande tecknad av Alan Davis och författade av Chris Claremont. Karaktärsdynamiken är underbar, med några fantastiska dramatiska höjdpunkter (som Captain Britains svartsjuka när Nightcrawler raggar på hans naiva älvafru), men höjdpunkten är surrealistiska äventyr i konstiga dimensioner och den bisarra brittiska humorn ("Hmm...interesting...the atmosphere is on fire").
Vimanarama
En trepartare av Grant Morrison där en brittisk-pakistansk yngling snubblar in i Ultrahadeen, ett gäng bisarra vediska superhjältar som måste rädda världen från ärkeskurkar från Atlantis. Totalt bisarr, superskön, och med muslimer och indoiransk/arabisk mytologi i centrum. Awesome.
Valhall
Hands down den bästa skandinaviska serien, och en av de bästa som någonsin gjorts. Otroligt vältecknad, charmig och fyndig tolkning av de fornnordiska gudasagorna. Oden i Valhall är DEN definitiva Oden, Loke i Valhall är DEN definitiva Loke; den här serien är måttstocken alla andra tolkningar av fornnordisk mytologi måste jämföras med, och ingen annan har hittils varit i närheten av dess awesome.
Les Compagnons du crépuscule
'Skymningens följeslagare', i likhet med Thorgal svår att få tag på på svenska (men gammal Alvglans/Epix/nånting-översättning finns); danska är antagligen räddningen om man inte behärskar franska (men engelsk fanöversättning är teoretiskt möjlig att få tag på, jag har den nånstans i Sverige). Extremt stämningsfull bretonsk medeltidsfantasy av François Bourgeon, som också gjort den utmärkta 'Les Passagers du vent', som utspelar sig i Karibien på 1700-talet.
La Quête de l'oiseau du temps
En annan fantastisk gammal fransk-belgisk fantasyserie, utgiven way back when i Sverige under titeln 'Roxanna' i tre album. Finns också på engelska och danska. Har mer cartoony stil, men svart och bisarr humor och massor av stämning och bra idéer.
Nofret
En dansk äventyrsserie förlagd till bronsålderns högcivilisationer runt medelhavet, vilket i sig är otroligt awesome. Groteskt historiskt korrekt, ofc, och som många andra av de europeiska serier jag rekommenderat med en kvinnlig protagonist. Also, kvinnlig författare/tecknare, olikt alla andra serier här. Mycket läsvärd, och finns i stort på svenska (brukar ligga och skräpa på alla bibliotek).
Subnormality
Den bästa (och konstigaste) av alla webbserier, med oräkneliga odödliga strippar som
Randy's Hobby Store,
Emperor of the Universe,
Mr Parsons. Subnormality står ut på grund av sin udda, detaljistiska och stundtals knarkiga teckningsstil, sin extrema genus- och normmedvetenhet, och sina oändliga dialoger som oftast leder fram till cyniska och surrealistiska poänger.
Something Positive
Internets mest cyniska punchlines, sen 2001.