Tips till spelare: hur man får amazing RP

[.113]

Bästa tipset för amazing rp tror iaf jag personligen är "våga ta plats" samt "se till att ge andra plats".

 

[RasmusL]

Om jag får slänga in en tanke på detta ämnet.
När jag skapar en karaktär så börjar jag ofta med en template "Så här vill jag att han ska vara". Tex en gentlemannatjuv, en ärbar riddare, en munk som älskar morötter och religiösa böcker. Vad som helst.

Sen så försöker jag skapa djup genom att ge nackdelar och svagheter. (Rollspelet Noir var bra på detta f.ö.). Tex; Min avdankade gamla detektiv hankar sig fram med det ena lågbetalda jobbet efter det andra. Är inte längre attraktiv på marknaden och hans utseende är sedan länge hopskrynklat. Dagarna spenderas på kontoret med en flaska bourbon, inte bara för att döva ångesten över att inte vara behövd utan också för att dämpa smärtan i vänsterbenet som aldrig läkte ordentligt efter att ha blivit påkörd av en svart bil utan nummerplåtar förra hösten.

Detta är så klart väldigt klyschigt men jag tror att det skapar en karaktär som är intressant längre.
Den första och mest självklara drivkraften är att hitta jobb eller uppdrag för att få ihop till räkningar, efter det så kommer drivet att försöka bli ett namn igen, bli någon som folk kommer till, pratar om. Karaktären kanske lägger onödigt mycket energi på att försöka komma in i rampljuset? En aspekt som kommer utvecklas är hans drickande, Kommer det bli ett problem under framtida äventyr? Kommer bitterheten växa och han går från osympatisk till helt bedrövlig att umgås med, eller kommer hans nya äventyr/uppdrag ge honom tillräckligt mycket fame för att han ska se det som att han är tillbaka i gejmet igen med en nyodlad glädjande karisma som resultat (och ett tolvstegsprogram hos anonyma alkolister)?

Jag kan ju självklart vara helt ute och cykla, men det är så här jag försöker skapa våra karaktärer i gruppen. Just nackdelar och svagheter lyfter karaktärer väldigt mycket och gör dem långlivade och mer intressanta att spela över tid.

Snyggt, tack!

 

[Franz]

Franz, hur gör du rent praktiskt? Är det några steg som ska gås igenom?

Jag kan ta ett exempel på när jag gjorde en rollperson för lite mer än ett år sedan.

Först har jag bara en vag idé om vad för slags person jag vill spela. Ofta är den idén inspirerad från en karaktär jag läst i en bok, sett i en film eller i en tv-serie. I detta fall var karaktären inspirerad av Marcus Antonius i tv-serien Rome. Jag ville göra en dekadent sadistisk typ som är lite av ett asshole. Det var väldigt sällan jag gjort en amoralisk karaktär så jag tänkte att det skulle bli spännande.

Så, jag vill alltså ha en karaktär som går igång på lyx, strid, sexuella utsvävningar, god mat och god dryck och är en översittare. Jag väljer ett yrke som har mycket med strid att göra, typ en krigare från överklassen.

Nu tänker vi oss hur en sådan här karaktär skulle passa ihop med resten av rollspelsgruppen. En karaktär som är ett asshole kan ju lätt bli jobbig mot de andra spelarna vilket inte är så kul. Så vi bestämmer att han trots att han är ett asshole är otroligt lojal mot de som han betraktar som sina vänner. Han ställer alltid upp för dessa i vått och torrt och i den mån han är ett asshole är han det i glada vänners lag.

Sedan måste vi ju tänka på spelledaren också. Min karaktär kan ju inte gå omkring och vara såpass taskig mot SLP:erna att det förstör äventyret. Därför bestämmer vi oss för att han trots att han är ett asshole faktiskt är nyfiken på andra människor. Det är från ett von oben-perspektiv, men likväl finns där ett intresse. Hans livsmål är att njuta av livet och därför jagar han ju hela tiden nya intryck och erfarenheter. Han kan därför visa intresse för de saker som spelledaren presenterar.

Och miljöer då? Han trivs ju bäst antingen i festliga sammanhang eller när han får slåss, så hur beter han sig när han befinner sig i vildmarken? I och med att det inte är hans rätta element så kan han såklart bli gnällig, men inte för gnällig så att det blir jobbigt för spelgruppen. I och med att han är lojal så drar han sitt strå till stacken. Han är inte korkad så han låter den vildmarksvana ta beslut och gör som han säger, men utan att förlora sin von oben-position. Typ: "Så, berätta vad som måste göras så att vi kan komma ifrån den här döda avkroken!"

Vad kan då en sådan här person ha för motiv för att äventyra? Dels finns ju den klassiska motivationen om belöning. Hans livsstil kräver ju stora utgifter. Sedan är han ju en thrillseeker, så bara det faktum att en massa spännande intressanta saker skulle kunna hända är ju en motivation. Vidare så är han ju egocentrisk så att göra sig berömd och kunna skryta om sina bragder ligger i hans intresse.

Och då har vi vår karaktär. Hade jag inte funderat över dessa saker hade ju samma karaktär kunnat bli en murder hobo som ständigt förolämpar sina vänner, behandlar alla SLP:er illa och sabbar för spelledaren och bara fungerar antingen i strid eller på festliga tillställningar.

Det är lite så jag gör karaktärer. Menar inte att det är bästa sättet någonsin eller ens nödvändigtvis särskilt originellt, men det funkar bra för mig personligen

 

[RasmusL]

((måste ba fråga, när vi säger RP, menar vi då "rollpersoner" eller "role play"? Det kanske inte spelar jättestor roll då det ena oftast ger det andra, men jag känner mig lite osäker på vad vi pratar om ))

 

[RasmusL]

Jag kan ta ett exempel på när jag gjorde en rollperson för lite mer än ett år sedan.

Först har jag bara en vag idé om vad för slags person jag vill spela. Ofta är den idén inspirerad från en karaktär jag läst i en bok, sett i en film eller i en tv-serie. I detta fall var karaktären inspirerad av Marcus Antonius i tv-serien Rome. Jag ville göra en dekadent sadistisk typ som är lite av ett asshole. Det var väldigt sällan jag gjort en amoralisk karaktär så jag tänkte att det skulle bli spännande.

Så, jag vill alltså ha en karaktär som går igång på lyx, strid, sexuella utsvävningar, god mat och god dryck och är en översittare. Jag väljer ett yrke som har mycket med strid att göra, typ en krigare från överklassen.

Nu tänker vi oss hur en sådan här karaktär skulle passa ihop med resten av rollspelsgruppen. En karaktär som är ett asshole kan ju lätt bli jobbig mot de andra spelarna vilket inte är så kul. Så vi bestämmer att han trots att han är ett asshole är otroligt lojal mot de som han betraktar som sina vänner. Han ställer alltid upp för dessa i vått och torrt och i den mån han är ett asshole är han det i glada vänners lag.

Sedan måste vi ju tänka på spelledaren också. Min karaktär kan ju inte gå omkring och vara såpass taskig mot SLP:erna att det förstör äventyret. Därför bestämmer vi oss för att han trots att han är ett asshole faktiskt är nyfiken på andra människor. Det är från ett von oben-perspektiv, men likväl finns där ett intresse. Hans livsmål är att njuta av livet och därför jagar han ju hela tiden nya intryck och erfarenheter. Han kan därför visa intresse för de saker som spelledaren presenterar.

Och miljöer då? Han trivs ju bäst antingen i festliga sammanhang eller när han får slåss, så hur beter han sig när han befinner sig i vildmarken? I och med att det inte är hans rätta element så kan han såklart bli gnällig, men inte för gnällig så att det blir jobbigt för spelgruppen. I och med att han är lojal så drar han sitt strå till stacken. Han är inte korkad så han låter den vildmarksvana ta beslut och gör som han säger, men utan att förlora sin von oben-position. Typ: "Så, berätta vad som måste göras så att vi kan komma ifrån den här döda avkroken!"

Vad kan då en sådan här person ha för motiv för att äventyra? Dels finns ju den klassiska motivationen om belöning. Hans livsstil kräver ju stora utgifter. Sedan är han ju en thrillseeker, så bara det faktum att en massa spännande intressanta saker skulle kunna hända är ju en motivation. Vidare så är han ju egocentrisk så att göra sig berömd och kunna skryta om sina bragder ligger i hans intresse.

Och då har vi vår karaktär. Hade jag inte funderat över dessa saker hade ju samma karaktär kunnat bli en murder hobo som ständigt förolämpar sina vänner, behandlar alla SLP:er illa och sabbar för spelledaren och bara fungerar antingen i strid eller på festliga tillställningar.

Det är lite så jag gör karaktärer. Menar inte att det är bästa sättet någonsin eller ens nödvändigtvis särskilt originellt, men det funkar bra för mig personligen

Awesome, tack!!! < 3

 

[dancodan]

((måste ba fråga, när vi säger RP, menar vi då "rollpersoner" eller "role play"? Det kanske inte spelar jättestor roll då det ena oftast ger det andra, men jag känner mig lite osäker på vad vi pratar om ))

Rollpersonen, ibland kan det nog ändras.
tex om man skriver vilket är ett bra RP just nu så menar man väl rollspel (Roleplay).
Men min uppfattning är att det mest använda till att beskriva en rollperson.