Re: Min historia
Bra berättelse. Du säger att du inte skrivit mycket tidigare, men jag tycker du får till svåra saker som dialoger på ett bra och naturligt sätt. När det gäller textens uppbyggnad så använder ofta väldigt korta meningar, speciellt i slutet av den. Det ger en rätt redogörande känsla över en text, och jag rekommenderar att du blandar både längre och kortare meningar. Det gör också, tycker jag, att texten flyter bättre när man läser.
T ex:
"Den store följde mig. Vi var på utsidan."
Två meningar man kan slå ihop.
"Tillsammans lämnade jag och den store mannen stallet" fungerar bättre. Kortare meningar är också effektiva att använda, speciellt när du vill poängtera något extra tydligt och lägga extra tyngd på ett dramatiskt element.
"Den svartklädde mannen vände sig från sina makabra göromål för att titta på mig. Hans stirrande blick var kolsvart." - Här försöker jag använda meningsuppbyggnaden för att lägga fokus från hans "makabra göromål" eller hans svarta klädsel till hans blick. Det dramatiska elementet ska ligga i hur han stirrar på läsaren.
Nu pladdrar jag ut för mycket. Mitt råd är att du själv leker med meningsuppbyggnaden i dina texter för att skapa den stämning du är ute efter.
Använd tre eller fyra mellanslag i början av varje stycke, det gör att de sticker ut mer och underlättar för läsaren. I forumssystemet så gör du detta genom att skriva [ tab ] fast utan mellanslag.
"Jag hade gått långsammare än förut, nu när jag började närma mig Jarlalund." - Den här meningen förstår jag mig inte riktigt på. Den käns inte riktigt intiutiv, utan kräver att läsaren läser mellan raderna en aning (alternativt även läsa de nästföljande meningarna för att förstå). Läs den för dig själv så kanske du finner att den låter en aning konstigt. För att få fram det du är ute efter lite tydligare rekommenderar jag något i följande stil:
"Jag gick i en långsammare nu än den takt jag hållit under natten och morgonen, nu när jag började närma mig Jarlalund."
Sedan saknar jag i första stycket en förklaring av varför Jeras valde att gå både dag och natt. Var han rädd för att i sömnen bli överfallen av troll eller stråtrövare? Skriv till det. Var det rent av så att han skyndade bort från någonting som fanns bakom honom? Något som skett i en tidigare stad, eller någon som förföljer honom? Skriv till det också.
"Jag hade varit ute i tre veckor på vandring sedan jag lämnade mitt hem i Daggbacken."
Du tar inte upp vad han sysslat med under dessa tre veckor. Bara vandrat? Inte undra på att han har ont i benen. Sonen till en gårdfarihandlare kanske också väljer att sälja saker från gård till gård, men vad? Och borde inte sonen till en gårdfarihandlare kunna räkna silver samt köpslå? Det ger du ingen förklaring till varför han inte kan. Tre veckor är en lång tid utan någon försörjning, och jag antar att Jeras inte var en speciellt förmögen man tidigare.
"Jag började tänka tillbaka på vad jag gjort innan jag lämnade min familj."
Varför lämnade han sin familj? Kan vara intressant att veta.
"Jag började istället tänka på det som hände vid värdshuset igår. Det var på kvällen. En till synes mystisk kvinna, klädd i en grå rock med konstiga röga tecken, sittande vid eldstaden, fifflade med några gul-skimmrande stenar. Jag hade iaktagit henne länge. Till sist kollade hon på mig, och..."
Jeras tankar sticker iväg lite här, men vem den konstiga kvinnan var tas inte upp senare i berättelsen. Hon verkar lite oväsentlig i förhållande till de uppgifter jag nämner ovan.
"Jag tittade upp från vägen och jag såg någon närma sig till häst."
När det gäller hästen så antar jag att det egentligen inte är så moraliskt hållbart att bara gå och sälja en häst som förlorat sin ägare. Jag ser inga problem berättandemässigt att Jeras faktiskt gör det, men han borde åtminstone resonera om varför han kan tillåta sig själv till detta. Är den tidigare ägaren död borde det vara likvärdigt med likskändning, och borde han inte rapportera något till några myndigheter?
"Jag hade hört dom prata om troll på värdshuset"
"Jag hade hört
de på värdshuset prata om troll" alternativt "jag hade hört att de pratade om troll på värdshuset". "Dom" är ett ord som används i talspråk, det ersätts i skrift med "de" eller "dem".
"Tillslut såg jag staden på längre håll."
"Tillslut såg jag staden på
långt håll", men nu börjar jag bli petig.
"Torget. Allt kändes mindre nu, femton år senare."
Jag gillar det här. Att du får med detaljer som hur platser man inte sett på länge verkar ha annorlunda storlek från när man ser dem igen - speciellt i förhållande till när man var barn.
"Men jag skulle nog göra bäst i att sälja den, om jag nu inte skulle rida rakt in i ägaren."
Det är här jag saknar ett resonemang om varför det vore bäst.
"Han svarade inte först, men han vände blicken mot mig. 'Vart ligger närmsta stall?' Han vände sig mot mig. 'Jag vet inte om det är det närmaste, men hästhandlaren Nero är bra'"
Du upprepar dig lite här. "Han svarade inte först, men han vände blicken mot mig" och "han vände sig mot mig" låter lite för lika, även fast de inte riktigt säger samma sak. Det blir en aning mer lättläst om man ändrar en av meningarna en aning: "han svarade inte först, men bemödade sig med att åtminstone titta på mig" är ett sätt att lösa det på.
"Jag såg tydligt vem den ”stora” mannen var."
Jag saknar lite presentation av "den stora mannen". Nu presenteras han bara med ett tilltalsnamn, Vargen, och det faktum att han är stor. Hur han ser ut (förutom tjokt hår och många ärr, är han beväpnad? Vad talar han med Nero om? lite sådant) och vad hans ärende vid stallet kan tänkas vara är också intressant, särskilt om han fortsättningsvis ska vara en av huvudpersonerna (rollpersonerna).
"De cirefaliska dragen i Neros ansikte var tydliga. Han var en liten man i något över 30 år. Han hade rufsigt, svart hår."
Nero presenterar du desto bättre, både här och senare när hans ovilja att betala hela summan för hästen säger en hel del om hur han är funtad.
"'Vad ger du för den då?' frågade jag. '250 silver' svarade han. 'Då får det bli så' svarade jag tillbaka."
Återigen - varför har inte sonen till en gårdfarihandlare någon kunskap om att köpslå? Vad har han egentligen sysslat med under sin uppväxt. Jag finner det lite märkligt, och skulle gärna vilja ha en förklaring i berättelsen.
"'Det fattas lite'. Jag uttalade varje ord med styrka, som för att förtydliga att han försökte lura mig."
Mycket bra sätt att visa på hur han väljer att betona orden.
"”Följ med mig” sade han och började gå tillbaka mot Stora torget igen."
Wow, vilken cliffhanger. Vad kan Vargen tänkas vilja honom? Intressant fortsättning...
Som sagt så tycker jag din berättelse över lag är bra berättad. Det finns en del att finslipa, men du visar prov på talang. Om du är intresserad så har jag skrivit tre (egentligen flera, men resten glömmer vi...) texter här på forumet - den äldsta finns
här och är inte i sin slutgiltiga form, men den har jag på min hemdator och inte här (en del finslipningar är gjorda). Jag kom tvåa i den har sidans karaktärstävling med
berättelsen om Bumle och skrev en liten novell i min tråd om
övermänskliga varelser på detta forum. De två första rör sig inte i Eon-universat och den sista bara halvt om halvt.
Fortsätt skriv, för tusan!