Andy
Vila i frid
Sådant här gör jag på jobbet!
Jag har inspirerats enbart av Tolkiens "Middle Earth" och har funderat en hel del över min barndoms kärlek till rollspel (efter den diskussion som först här på forumet). Kanske blir en generisk fantasyvärld av det.
ALVER
Alverna är ett uråldrigt släkte som kom till Norra Dala för ungefär 1000 år sedan. De lämnade sitt döende land i väster och seglade över Vindarnas hav för att nu Norra Dalas stränder och människornas riken. I sina hundra skepp kom tre alviska kungar, Elindir Lövskugga, Tham Gråkappa och Orindor Järnkrona. Elindir förde sitt folk in under skogarnas skyddande trädkronor och gömde sig i skuggorna från löven och trädens grenar, Tham stannade vid kusten och byggde sina fästningar på Blå Bergens sluttningar och Orindor förde sina släktingar till Ronbergen och levde där tillsammans med det dwärgiska folket.
Idag lever de tre alviska folket helt skilda från varandra och det är sällan de har någon kontakt med varandra. Men de har en gemensam tradition, tillber samma gudar och talar samma språk, som av människorna kallas alviska.
Alverna har en klen kroppsbyggnad och en alv av Lövskugga blir cirka 165 cm lång och väger 50 kg, en alv som tillhör Järnsläktet blir cirka 185 cm och väger 70 kg och en Gråkappa blir cirka 180 cm och väger 70 kg. Inga alver har svart hår eller skäggväxt men många har blont eller ljusbrunt hår och gröna eller blåa ögon. Alla alver har spetsiga öron och deras hörsel och syn är långt bättre än en människas.
Idag finns det alver från alla släkten som lever i människornas länder även om det är vanligast att Järnsläkten har beblandats sig med människor. Det finns till och med halvalver, den rotlösa avkomman mellan alv och människa. En halvalv lever alltid hos människorna då de inte accepteras i de alviska rikena.
Gråkappa
På Blå Bergens sluttningar, med utsikt över Vindarnas hav, har de alviska Gråkapporna byggt sina fästningar. De har alltid behållet sin närhet till havet och deras stjärntydare läser ständigt av himlen efter tecken som kan berätta saker för dem om deras hemland, Liworum.
Gråkapporna är enade under en drottning, Laelith Silverstjärna, och hon har lett sitt folk sedan kung Tham dog, år 711 enligt människornas tidräkning. Drottningen är rättvis och sägs vara en siare. Hon har med hjälp av sin gåva lyckats undvika konfrontation med människorna och Gråkapporna har levt i fred under de senaste 200 år, till skillnad från Lövskuggorna som ständigt ligger i krig med mänskliga skogshuggare och nybyggare.
Gråkapporna är av samma längd som en människa men har en smalare kroppsform. De klar sig gärna i blått, grått eller vitt och deras kläder är ofta pösiga och böljande som havet. Många bär en tung, huvförsedd grå kappa som ses som ett kännetecken för alvsläktet.
DWÄRGAR
I årtusenden har dwärgarna varit ett folk som levt i underjorden. I bergets hjärta har de haft sina boplatser och än idag finns det storslagna salar och djupgående grottsystem inuti Ronbergen. Men sedan dwärgkungen Barek Rödglöd gick i exil och lämnade sitt hem Ahemn Duhr så har dwärgfolket övergett sina underjordiska hem och istället blandats sig med människorna och försökt att anpassa sig till livet ovan jord.
Dagens dwärgar lever bland människorna och ofta är de soldater i någon av de mänskliga rikenas arméer eller livnär sig som hantverkare eller handelsmän. De har inte alltid accepterats i sin nya miljö och många gånger har de förföljts av människorna och flera krig har utkämpats mellan folken. Idag roder en bräcklig vapenvila, en uppgörelse som finns nedskrivet ifrån freden i Bornhove Krona 681.
En dwärg är en pålitlig, envis och uthållig person som aldrig bryter ett löfte, ger upp eller erkänner sig som besegrad. Denna mentalitet genomsyrar hela det dwärgiska folket och tillsammans står de starka och glömmer aldrig en oförätt.
Dwärgarna är cirka 150 cm långa och väger cirka 65 kg. De bär alltid skägg och sparar ofta sitt hår så att de kan fläta det. De gillar att bära enkla kläder i kraftigt och slitstarkt tyg och skinn och har en förkärlek till mörka, naturfärger. De favoriserar stridsyxan som vapen då de anser att det vapnet symboliserar styrka och makt. Men det är inte ovanligt att dwärgar bär spjut eller pilbåge, allt beroende på var de är bosatta.
Stenfolket
De dwärgar som lever bland människorna kallas för Stenfolket. Det är den grupp av dwärgar som har anpassats sig bäst till kulturerna ovan jord och många har till och med lämnat sina gamla gudar för att istället tillbe den Ende. Stenfolket är berömda för sin skicklighet som hantverkare, främst inom byggnation men också som smeder. Det är endast det avliska Järnsläktet som skapar bättre och vackrare vapen och rustningar än Stenfolket.
I landet Orontid bor de flesta dwärgarna och ungefär hälften av landets 200 000 invånare är av Stenfolket. Här har de funnit en plats där de kan leva i fred med människorna och tack vare dem så har Orontid lyckats stå obesegrade i krig. Samarbetet mellan människor och Stenfolket i Orontid är det enda exemplet i Norra Dala som visar lycka och framgång. I Ronor eller Bornhove är inte Stenfolkets ställning i samhället lika jämställt.
Stenfolket har anpassat sig väl till den mänskliga kulturen och de har valt att anamma människans seder och traditioner. Det finns endast spillror kvar av deras egna sägner, historier och kultur. En dwärg som tillhör Stenfolket klär sig som människorna, talar människornas språk Väströna och rättar sig efter de lagar och regler som finns i det land eller område som de bor i.
Nordfolk
Nordfolket är den andra av de två dwärgiska folken. Till skillnad, från sina kusiner Stenfolket, har de valt att bo kvar under bergen. Men det är inte en enkelt eller ofarlig situation de befinner sig i. Anledning till Stenfolkets exil från sina underjordiska riken var den massiva invasion av orcher och demoner som började för snart 500 år sedan. Nordfolket ligger i ständigt krig med sina oinbjudna gäster och det har kommit att präglat folket. Alla dwärgar som tillhör Nordfolket kan hantera vapen, det är en grundförutsättning för deras överlevnad och mest kända bland deras krigare är demonjägarna, en grupp svurna krigare som vigt sina liv åt jakten och dräpandet av guden Grims demonvarelser.
Det finns två kända bosättningar där Nordfolket lever, den ena är i Ronbergen och kallas av människorna för Nordtorn och den andra är i Blå Bergen och kallas för Blåport. Sedan finns det mindre dwärgriken och utposter i dessa två rikenas närhet men det är ingen människa som idag vet var de ligger.
Nordfolket har kvar de urgamla dwärgiska traditionerna och är de enda idag som tillber de dwärgiska bergsgudarna. Det har skapat en djup klyfta mellan dem själva och deras kusiner Stenfolket och det finns ett visst förakt mellan de två klanerna.
Jag har inspirerats enbart av Tolkiens "Middle Earth" och har funderat en hel del över min barndoms kärlek till rollspel (efter den diskussion som först här på forumet). Kanske blir en generisk fantasyvärld av det.
ALVER
Alverna är ett uråldrigt släkte som kom till Norra Dala för ungefär 1000 år sedan. De lämnade sitt döende land i väster och seglade över Vindarnas hav för att nu Norra Dalas stränder och människornas riken. I sina hundra skepp kom tre alviska kungar, Elindir Lövskugga, Tham Gråkappa och Orindor Järnkrona. Elindir förde sitt folk in under skogarnas skyddande trädkronor och gömde sig i skuggorna från löven och trädens grenar, Tham stannade vid kusten och byggde sina fästningar på Blå Bergens sluttningar och Orindor förde sina släktingar till Ronbergen och levde där tillsammans med det dwärgiska folket.
Idag lever de tre alviska folket helt skilda från varandra och det är sällan de har någon kontakt med varandra. Men de har en gemensam tradition, tillber samma gudar och talar samma språk, som av människorna kallas alviska.
Alverna har en klen kroppsbyggnad och en alv av Lövskugga blir cirka 165 cm lång och väger 50 kg, en alv som tillhör Järnsläktet blir cirka 185 cm och väger 70 kg och en Gråkappa blir cirka 180 cm och väger 70 kg. Inga alver har svart hår eller skäggväxt men många har blont eller ljusbrunt hår och gröna eller blåa ögon. Alla alver har spetsiga öron och deras hörsel och syn är långt bättre än en människas.
Idag finns det alver från alla släkten som lever i människornas länder även om det är vanligast att Järnsläkten har beblandats sig med människor. Det finns till och med halvalver, den rotlösa avkomman mellan alv och människa. En halvalv lever alltid hos människorna då de inte accepteras i de alviska rikena.
Gråkappa
På Blå Bergens sluttningar, med utsikt över Vindarnas hav, har de alviska Gråkapporna byggt sina fästningar. De har alltid behållet sin närhet till havet och deras stjärntydare läser ständigt av himlen efter tecken som kan berätta saker för dem om deras hemland, Liworum.
Gråkapporna är enade under en drottning, Laelith Silverstjärna, och hon har lett sitt folk sedan kung Tham dog, år 711 enligt människornas tidräkning. Drottningen är rättvis och sägs vara en siare. Hon har med hjälp av sin gåva lyckats undvika konfrontation med människorna och Gråkapporna har levt i fred under de senaste 200 år, till skillnad från Lövskuggorna som ständigt ligger i krig med mänskliga skogshuggare och nybyggare.
Gråkapporna är av samma längd som en människa men har en smalare kroppsform. De klar sig gärna i blått, grått eller vitt och deras kläder är ofta pösiga och böljande som havet. Många bär en tung, huvförsedd grå kappa som ses som ett kännetecken för alvsläktet.
DWÄRGAR
I årtusenden har dwärgarna varit ett folk som levt i underjorden. I bergets hjärta har de haft sina boplatser och än idag finns det storslagna salar och djupgående grottsystem inuti Ronbergen. Men sedan dwärgkungen Barek Rödglöd gick i exil och lämnade sitt hem Ahemn Duhr så har dwärgfolket övergett sina underjordiska hem och istället blandats sig med människorna och försökt att anpassa sig till livet ovan jord.
Dagens dwärgar lever bland människorna och ofta är de soldater i någon av de mänskliga rikenas arméer eller livnär sig som hantverkare eller handelsmän. De har inte alltid accepterats i sin nya miljö och många gånger har de förföljts av människorna och flera krig har utkämpats mellan folken. Idag roder en bräcklig vapenvila, en uppgörelse som finns nedskrivet ifrån freden i Bornhove Krona 681.
En dwärg är en pålitlig, envis och uthållig person som aldrig bryter ett löfte, ger upp eller erkänner sig som besegrad. Denna mentalitet genomsyrar hela det dwärgiska folket och tillsammans står de starka och glömmer aldrig en oförätt.
Dwärgarna är cirka 150 cm långa och väger cirka 65 kg. De bär alltid skägg och sparar ofta sitt hår så att de kan fläta det. De gillar att bära enkla kläder i kraftigt och slitstarkt tyg och skinn och har en förkärlek till mörka, naturfärger. De favoriserar stridsyxan som vapen då de anser att det vapnet symboliserar styrka och makt. Men det är inte ovanligt att dwärgar bär spjut eller pilbåge, allt beroende på var de är bosatta.
Stenfolket
De dwärgar som lever bland människorna kallas för Stenfolket. Det är den grupp av dwärgar som har anpassats sig bäst till kulturerna ovan jord och många har till och med lämnat sina gamla gudar för att istället tillbe den Ende. Stenfolket är berömda för sin skicklighet som hantverkare, främst inom byggnation men också som smeder. Det är endast det avliska Järnsläktet som skapar bättre och vackrare vapen och rustningar än Stenfolket.
I landet Orontid bor de flesta dwärgarna och ungefär hälften av landets 200 000 invånare är av Stenfolket. Här har de funnit en plats där de kan leva i fred med människorna och tack vare dem så har Orontid lyckats stå obesegrade i krig. Samarbetet mellan människor och Stenfolket i Orontid är det enda exemplet i Norra Dala som visar lycka och framgång. I Ronor eller Bornhove är inte Stenfolkets ställning i samhället lika jämställt.
Stenfolket har anpassat sig väl till den mänskliga kulturen och de har valt att anamma människans seder och traditioner. Det finns endast spillror kvar av deras egna sägner, historier och kultur. En dwärg som tillhör Stenfolket klär sig som människorna, talar människornas språk Väströna och rättar sig efter de lagar och regler som finns i det land eller område som de bor i.
Nordfolk
Nordfolket är den andra av de två dwärgiska folken. Till skillnad, från sina kusiner Stenfolket, har de valt att bo kvar under bergen. Men det är inte en enkelt eller ofarlig situation de befinner sig i. Anledning till Stenfolkets exil från sina underjordiska riken var den massiva invasion av orcher och demoner som började för snart 500 år sedan. Nordfolket ligger i ständigt krig med sina oinbjudna gäster och det har kommit att präglat folket. Alla dwärgar som tillhör Nordfolket kan hantera vapen, det är en grundförutsättning för deras överlevnad och mest kända bland deras krigare är demonjägarna, en grupp svurna krigare som vigt sina liv åt jakten och dräpandet av guden Grims demonvarelser.
Det finns två kända bosättningar där Nordfolket lever, den ena är i Ronbergen och kallas av människorna för Nordtorn och den andra är i Blå Bergen och kallas för Blåport. Sedan finns det mindre dwärgriken och utposter i dessa två rikenas närhet men det är ingen människa som idag vet var de ligger.
Nordfolket har kvar de urgamla dwärgiska traditionerna och är de enda idag som tillber de dwärgiska bergsgudarna. Det har skapat en djup klyfta mellan dem själva och deras kusiner Stenfolket och det finns ett visst förakt mellan de två klanerna.
