Så puttenuttigt... men det är FEEEEL!
"Jag går in i affären, plockar åt mig varorna jag vill ha (tänker ut vilka effekter jag vill ha) sedan räknar jag ut priset (tänker efter hur många filament som behövs), sedan kan jag lika gärna ställa ner varorna på marken bara jag kommer ihåg priset, sedan tar jag upp plånboken (alstrar) sedan tar jag fram pengar av rätt valör (transformerar) sedan kan jag plocka upp varorna igen och sist betalar jag (väver) effekterna "
Bra, liknelse, men
DET ÄR FEEEEEL!
En bra liknelse till hur formaliserad magi kommer till är ungefär som att beställa pizza på ett spelmöte. Man börjar med att lista ut vad man vill ha för slutresultat (leta i pizzalistan och skriva upp en lista). Sedan leker man med siffror för att få matematiken att gå ihop (ser till att skrapa ihop pengar till beställningen), och slutligen sammanställer man alltihop till en besvärjelse (ringer in besvärjelsen). Nu är den formaliserade besvärjelsen klar. Den kan inte längre ändras.
Nästa steg är att kasta besvärjelsen. Den innefattar alltid alstringen (någon bakar pizzor), transformering (utbyte av pengar och pizzor) och vävande (utdelning av pizzor). Du kan inte dela ut pizzor förrän du har några. Du kan inte byta pengar mot pizzor förrän pizzorna är bakade. Kort sagt, pizzabakandet är tämligen strikt. Dito besvärjandet.
Sen kan man förvrida det hela med löjliga exempel som inte har med sammanhanget att göra, men poängen är denna:
en formaliserad besvärjelse är en process som startar med första alstringen och slutar med sista vävandet. Vare sig mer eller mindre. Frångår du processen så gör du fel. Då är det en annan process och en annan besvärjelse, även om slutresultatet råkar vara samma sak.
Och i extemporerad magi är det ännu enklare: du kan inte transformera, eftersom
den extemporerade magiformen inte tillåter tillräckligt god kontroll över filament för att göra transformering möjlig.
Kort sagt: extemporerad magi har friheten att göra vad du vill, men inte kontrollen för att tillåta transformation. Formaliserad magi har kontrollen för att tillåta transformation, men inte friheten att göra något annat än vad som är formaliserat i besvärjelsen.
"Anledningen til latt jag vill diskutera det här är för att det känns som en regel som bara är till för att förhindra att magi blir för bra, men då tycker jag att det är fel sätt, regeltekniska begränsningar utan (iaf för mig) förstålig grund är bara jobbiga och irriterande (IMHO)."
Det är faktiskt fel. Regeln kom till för att besvärjelser var besvärjelser som en helhet, inte en lös klump med komponenter.
Vad vi tänkte oss från början var att kraft inte är något som kan hanteras lättvindigt. Carl-Johan har en liknelse med en spiralfjäder. Har du en spiralfjäder och börjar böja och tänja den för att få den i en viss form så måste du hålla i den hela tiden. Släpper du den bara sådär så kommer den att smätta dig i ansiktet. Hans tanke med filament var lite av samma sak: har du väl plockat fram dem så kan du inte göra vad som helst, emedan du är fullt upptagen med att hålla ordning på dem. Den formaliserade besvärjelsen är en hållare som kan låsa fast den vridna spiralfjädern så att man kan göra något annat utan att den skadar dig. Den extemporerade besvärjelsen saknar sådana hållare. Alltså kan du inte göra något med ett transformerat filament utan att det skadar dig.
Så ska man nu ha en regel för transformation i extemporerad magi så lyder den så här: "all transformation i extemporerad magi leder automatiskt till okontrollerad dissipation."
"En sista fråga: Är du övertygad av vad du skriver? inte illa menat altså! =)"
Självklart. Jag var med och skrev skiten.
