Scenario: Trial and Terror
Till: Friform-scenario som one-shot till konvent
Av: Samuel Lowejko, @Anthrox på forumet
Trial and Terror är ett engagerande friformsscenario som verkligen lyckas skapa en intensiv och kuslig atmosfär. Trots att det använder den klassiska tropen med att karaktärerna vaknar upp utan minne av hur de kommit till platsen, känns det ändå fräscht och spännande. Scenariot erbjuder en par unika twistar som gör att det sticker ut och troligtvis ger spelarna en oförglömlig upplevelse.
Pusslen och ledtrådarna är skickligt konstruerade och bidrar till den krypande skräckkänslan i huset. För de som uppskattar utmanande problemlösning är detta en stark aspekt, även om det kan vara en utmaning för spelare som inte är lika vana vid den typen av klurigheter. Den fria utforskningen av huset är en annan styrka, där spelarna ges stor frihet att själva bestämma sin väg genom de kusliga rummen och bit för bit avlöja mysteriet. Den avgränsade ytan gör att scenariot inte behöver vara lika rälsat för att hinna spelas på ett konventspass. Trots det fria utforskandet av huset tenderar nog de flesta genomspelningar av detta scenarion att sluta på i stort sett samma sätt, vilket inte kan uppfattas som lika fritt.
Ett särskilt intressant inslag är uppmaningskorten, som fungerar som en fantastisk resurs för att förstärka dramatiken och driva handlingen framåt. När de används på rätt sätt kan de ge spelarna subtila men kraftfulla knuffar i olika riktningar och bidra till spelets psykologiska djup. Dock finns en viss risk att det kan uppfattas som en styrning från spelledaren, vilket kan minska spelarnas känsla av agency. En tydlig kommunikation innan spelet börjar om hur dessa kort är tänkt att fungera är viktigt.
Det finns många mycket väl genomarbetade handouts till scenariot, fyllda med detaljerad text som ger spelarna rikligt med information att sätta sig in i. Scenariot innehåller även många klassiska skräckelement som utnyttjas på ett mycket effektivt sätt, såsom body horror, läskiga barn, instängdhet och paranoia, vilket ytterligare förstärker den obehagliga stämningen.
Det finns vissa aspekter av scenariot som kan kännas lite mindre genomtänkta. Spelet uppmanar att rulla en T12 vid de tillfällen det behövs någon slump eller för att avgöra konflikter mellan spelare. Detta är enkelt och snabbt, men när det är mycket intriger och finns risk för PvP kanske lite för godtyckligt. Uppmaningen att slå tärningsslag för att skapa illusionen av slumpmässighet, men sedan som spelledaren bara bestämma utfallet känns fruktansvärt onödigt. Det hade kanske varit bättre att bara slå slag när slump behövs och sedan förlita sig helt på spelledarens kontroll eller att ge spelarna större möjligheter att påverka handlingen genom sina handlingar.
Som tidigare nämnt så innehåller spelet en hel del paranoia och konflikter mellan rollpersonerna, vilket kan leda till intensiva intriger. Detta kan gå snett om inte tydliga säkerhetsmekanismer finns på plats eller om förväntningarna inte är väldigt tydliga från början. Har lärt mig detta den hårda vägen. Spelare behöver veta vad de ger sig in på innan spel. Nu vet jag inte hur detta skett i praktiken på konventet där det spelats, men en notis om att detta bör ske i scenariot hade varit en välkommen tillägg.
Sammanfattningsvis är Trial and Terror ett spännande och välgjort scenario som erbjuder en unik blandning av mysterium, utforskning och psykologisk skräck. Med en rätt balans mellan fria val och styrning kan det bli en minnesvärd upplevelse, särskilt för grupper som uppskattar kluriga mysterier, body horror och intensiva intriger mellan spelare. Se bara till i förväg att alla som spelar scenariot är bekväma med vad de ger sig in på.
Betyg: 4/5
Till: Friform-scenario som one-shot till konvent
Av: Samuel Lowejko, @Anthrox på forumet
Trial and Terror är ett engagerande friformsscenario som verkligen lyckas skapa en intensiv och kuslig atmosfär. Trots att det använder den klassiska tropen med att karaktärerna vaknar upp utan minne av hur de kommit till platsen, känns det ändå fräscht och spännande. Scenariot erbjuder en par unika twistar som gör att det sticker ut och troligtvis ger spelarna en oförglömlig upplevelse.
Pusslen och ledtrådarna är skickligt konstruerade och bidrar till den krypande skräckkänslan i huset. För de som uppskattar utmanande problemlösning är detta en stark aspekt, även om det kan vara en utmaning för spelare som inte är lika vana vid den typen av klurigheter. Den fria utforskningen av huset är en annan styrka, där spelarna ges stor frihet att själva bestämma sin väg genom de kusliga rummen och bit för bit avlöja mysteriet. Den avgränsade ytan gör att scenariot inte behöver vara lika rälsat för att hinna spelas på ett konventspass. Trots det fria utforskandet av huset tenderar nog de flesta genomspelningar av detta scenarion att sluta på i stort sett samma sätt, vilket inte kan uppfattas som lika fritt.
Ett särskilt intressant inslag är uppmaningskorten, som fungerar som en fantastisk resurs för att förstärka dramatiken och driva handlingen framåt. När de används på rätt sätt kan de ge spelarna subtila men kraftfulla knuffar i olika riktningar och bidra till spelets psykologiska djup. Dock finns en viss risk att det kan uppfattas som en styrning från spelledaren, vilket kan minska spelarnas känsla av agency. En tydlig kommunikation innan spelet börjar om hur dessa kort är tänkt att fungera är viktigt.
Det finns många mycket väl genomarbetade handouts till scenariot, fyllda med detaljerad text som ger spelarna rikligt med information att sätta sig in i. Scenariot innehåller även många klassiska skräckelement som utnyttjas på ett mycket effektivt sätt, såsom body horror, läskiga barn, instängdhet och paranoia, vilket ytterligare förstärker den obehagliga stämningen.
Det finns vissa aspekter av scenariot som kan kännas lite mindre genomtänkta. Spelet uppmanar att rulla en T12 vid de tillfällen det behövs någon slump eller för att avgöra konflikter mellan spelare. Detta är enkelt och snabbt, men när det är mycket intriger och finns risk för PvP kanske lite för godtyckligt. Uppmaningen att slå tärningsslag för att skapa illusionen av slumpmässighet, men sedan som spelledaren bara bestämma utfallet känns fruktansvärt onödigt. Det hade kanske varit bättre att bara slå slag när slump behövs och sedan förlita sig helt på spelledarens kontroll eller att ge spelarna större möjligheter att påverka handlingen genom sina handlingar.
Som tidigare nämnt så innehåller spelet en hel del paranoia och konflikter mellan rollpersonerna, vilket kan leda till intensiva intriger. Detta kan gå snett om inte tydliga säkerhetsmekanismer finns på plats eller om förväntningarna inte är väldigt tydliga från början. Har lärt mig detta den hårda vägen. Spelare behöver veta vad de ger sig in på innan spel. Nu vet jag inte hur detta skett i praktiken på konventet där det spelats, men en notis om att detta bör ske i scenariot hade varit en välkommen tillägg.
Sammanfattningsvis är Trial and Terror ett spännande och välgjort scenario som erbjuder en unik blandning av mysterium, utforskning och psykologisk skräck. Med en rätt balans mellan fria val och styrning kan det bli en minnesvärd upplevelse, särskilt för grupper som uppskattar kluriga mysterier, body horror och intensiva intriger mellan spelare. Se bara till i förväg att alla som spelar scenariot är bekväma med vad de ger sig in på.
Betyg: 4/5