Well, tuppluren alldeles nyss ledde till en minimal inspirationsinjektion.
Trollhåret växer som ett band över hela centrala Trudvang, från Vastermark till Osthem. Namnet har kommit av att folket förr, innan man gjorde mycket kontakt med trollen, trodde att det var trollflickor som tog ner grenar från träden och kammade sig med. När de sedan satte tillbaka grenarna på träden igen så hade de kammat bort en massa hår. Eftersom troll aldrig varit särskilt måna om sitt utseende på samma sätt som människor brydde de sig inte om det här utan fortsatte kamma sig med kvistar och grenar. Långa, trådiga härvor av gråaktig lav växandes från en trädgren är det vanligast förekommande, men man har hittat trollhår på stenar och i stora klumpar på marken. Man tror att detta beror på att grenar faller av träd av olika anledningar, och att grenarna multnar bort före mossan. Trollhår är väldigt bra att ha till isolering, då det inte blir blött och dessutom håller väldigt länge när det väl torkat till första gången. Många av skogens djur livnär sig också på trollhåret, som hänger på lagom äthöjd. En del fågelarter bygger även bon till sina ungar av trollhåret.
Trollhårets egenskaper som värmehållare är vad människor och alver känner till. Dvärgarna har ganska länge använt det till bröd, då trollhåret är en aning giftigt och ger en skön berusningseffekt. Att krama saften ur trollhåret är som att försöka klämma vatten ur en sten, men om man lyckas samla ihop tillräckliga mängder har man ett mycket starkt nervgift som kan döda en fullvuxen människa på bara någon dag. Om någon människa eller alv skulle få för sig att äta laven kommer de känna samma ruseffekt som dvärgarna, men påverkas mycket starkare. Den är dock inte dödligt giftig så länge man inte vräker i sig några mängder, vilket är svårt att tro att någon skulle göra då det smakar väldigt svampigt och torrt. Man kan koka soppa på det i nödfall, men då frigörs safterna och man blir mer berusad än mätt. Givetvis går det att hälla av avkoket, men kokt trollhår är långt ifrån en delikatess. Näringsinnehållet för varelser som inte kan bryta ner cellulosa såsom människor, alver och dvärgar är verkligen minimalt, men det fyller iallafall upp magen.
Trollhåret växer som ett band över hela centrala Trudvang, från Vastermark till Osthem. Namnet har kommit av att folket förr, innan man gjorde mycket kontakt med trollen, trodde att det var trollflickor som tog ner grenar från träden och kammade sig med. När de sedan satte tillbaka grenarna på träden igen så hade de kammat bort en massa hår. Eftersom troll aldrig varit särskilt måna om sitt utseende på samma sätt som människor brydde de sig inte om det här utan fortsatte kamma sig med kvistar och grenar. Långa, trådiga härvor av gråaktig lav växandes från en trädgren är det vanligast förekommande, men man har hittat trollhår på stenar och i stora klumpar på marken. Man tror att detta beror på att grenar faller av träd av olika anledningar, och att grenarna multnar bort före mossan. Trollhår är väldigt bra att ha till isolering, då det inte blir blött och dessutom håller väldigt länge när det väl torkat till första gången. Många av skogens djur livnär sig också på trollhåret, som hänger på lagom äthöjd. En del fågelarter bygger även bon till sina ungar av trollhåret.
Trollhårets egenskaper som värmehållare är vad människor och alver känner till. Dvärgarna har ganska länge använt det till bröd, då trollhåret är en aning giftigt och ger en skön berusningseffekt. Att krama saften ur trollhåret är som att försöka klämma vatten ur en sten, men om man lyckas samla ihop tillräckliga mängder har man ett mycket starkt nervgift som kan döda en fullvuxen människa på bara någon dag. Om någon människa eller alv skulle få för sig att äta laven kommer de känna samma ruseffekt som dvärgarna, men påverkas mycket starkare. Den är dock inte dödligt giftig så länge man inte vräker i sig några mängder, vilket är svårt att tro att någon skulle göra då det smakar väldigt svampigt och torrt. Man kan koka soppa på det i nödfall, men då frigörs safterna och man blir mer berusad än mätt. Givetvis går det att hälla av avkoket, men kokt trollhår är långt ifrån en delikatess. Näringsinnehållet för varelser som inte kan bryta ner cellulosa såsom människor, alver och dvärgar är verkligen minimalt, men det fyller iallafall upp magen.