Trygga settings och settnings ni inte är bekväma med .

[Möller]

Jag är obekväm.

 

[luddwig]

Jag är obekväm med detaljerade spelvärldar. Världsbeskrivningar är sällan roliga att läsa och väl i spel blir jag hämmad av allt som borde vara på ett visst sätt. Det gäller mig både som spelare och spelledare. Undantaget är möjligtvis Star Wars där jag tillgodogjort mig tillräckligt mycket av den fiktiva världen genom film, serietidningar och romaner. Jag är även generellt obekväm med cyberpunk eftersom det är en genre jag har dålig koll på, och med skräck eftersom det är något jag helt enkelt inte gillar. Rymdopera och efter katastrofen trivs jag finfint med. Fantasy går också bra men ofta kan jag känna att det är för lite nyskapande. Spel i nutid eller nära nutid är jag inte direkt intresserad av. Nutid får jag ändå så mycket av i verkligheten. Dock skulle jag gärna spela superhjältespel men det verkar aldrig bli av.

 

[Dilandau]

…som dessutom är ganska ordentligt fasta i en urtråkig hierarkisk stam/flock-struktur, vilket åtminstone för mig gör övriga saker ännu värre.

Eller OK, ekoterrorismen har jag inga större problem med. Men traditionella brölmachos i en skitjobbig hierarkisk stam/flockstruktur? Nej tack.

Jag tycker det är ganska tydligt att den brölmacho stamgrejen är tänkt att vara en dålig grej.

 

[Mekanurg]

Jag är bekväm med teknologiska miljöer, allt från clockpunk via steampunk till nutid och science fiction. (Jag är dock obekväm med Star Trek, eftersom tekniken är sanslös och motstridig.)

Jag är obekväm med settingar där min rollperson förväntas omfamna mörkret. Så där ryker många horrorspel. (Chock och CoC är däremot okay ty där förväntas vi spela personer som ska skydda mänskligheten mot det mörka.)

Jag är obekväm med det jag kallar "fånig fantasy", till exempel Dragonlance. Jag vill att en fantasyvärld ska styras av inre logik, som till exempel One Rings version av Tolkiens Midgård. (Nu säger någon säkert: "Men Ereb Altor, då?" Och jag svarar: "Jag var ung. Jag är visare idag. Min smak har förändrats.")

 

[krank]

Jag tycker det är ganska tydligt att den brölmacho stamgrejen är tänkt att vara en dålig grej.

Ja, alltså, att det går att uttolka att den dåliga grejen eventuellt – och jag tror det varierar lite mellan olika författare – är tänkt att vara en dålig grej hjälper inte. Det är en dålig grej som gör mig obekväm i att spela Werewolf, oavsett huruvida det är menat som en dålig grej eller ej.

 

[Cybot]

Jag hade varit mer bekväm om det uttryckliga målet med Werewolf hade varit uppror och krossandet av den nuvarande maktordningen. Men det är liksom inte var Werewolf äventyr handlar om. Werewolf handlar om ekoterrorism.

 

[Mogger]

MYFAROG. Det är det enda jag kan komma på. Men det gör mig å andra sidan mer än obekväm.

 

[God45]

Werewolfs Garou Nation är den mesta hederskulturen någonsin. Det är arrangerade äktenskap, att säga till sin syster att hon måste gå tillbaka till mannen som slår henne eftersom han är från en bra familj, att sämre ledare styr eftersom deras blodslinje är renare, svaghetsförakt, att våld är enda sättet att återupprätta heder, kontroll av allas (men särskilt kvinnors) sexualitet, att se ner på folk ifall de är skapade på fel sätt (metis), att vissa människor (kinfolk) är egendom och såååå mycket xenophobia.

Och hur bra du följer hederskulturen avgör hur bra dina superkrafter är. Jupp, Rank systemet som översätts direkt till hur mäktig din karaktär är? Socialt styrt av hederskulturen. Så om du vill göra uppror mot systemet så kommer du dö när du försöker slåss mot ondskan eller när dina politiska fiender som följer hederskulturen kommer och mördar dig. För de har bättre superkrafter än du har. För folket i hederskulturen säger att de förtjänar att ha dem.

Det brukar skapa en spelstil där man balanserar att vara en del av hederskulturen och att göra det rätta. Stammen som skiter i hederskulturen är The Bone Gnawers som alla ser ner på och som finner det nästan omöjligt att nå politisk makt. De är också de solklaraste good guysen i Nationen. Stammarna som är mäktigast? De är bäst på hederskulturen.

Spelet gör så klart det här med vilje och det handlar om att utforska varför hederskulturer är dåliga... Men det gör det genom att man spelar folk i en hederskultur. Och ja, en extremt brölig sådan är rätt sätt att beskriva den på. Jag förstår 1000% att det gör en obekväm. Ibland har jag gått efter ”Få mina spelare att vilja gå hem och ta en dush” när jag har spelledit den och jag har 100% känt det själv när jag spelat det. Men jag har också fått få ”FUCK YOU! Jag gifter mig med vem jag vill!” vilker är great. Men jag har varit med i få Werewolf kampanjer utan en super obekväm scen där någon får en abort i hemlighet.

 

[Dr_Dängrot]

Sci-fi eller snarare hard sci-fi , science fantasy och space opera ala star wars kan funka

 

[Organ]

Jag har supersvårt för settings som bygger på kändis-popkultur. Rockband, filmstjärnor, författare och annat som jag som vuxen "borde" ha koll på men ofta är totalt ointresserad av.

Kan du ge exempel på en sådan setting?

 

[God45]

Kan du ge exempel på en sådan setting?

Sense and Sensability rollspelet. Dreamhounds of Paris. Mörk Borg.

 

[Jocke]

Körde en kampanj i rommariket och det tog ganska många möten innan jag över huvud taget vågade göra något som berörde saker som inte hade 100% med äventyret att göra.

Har även upplevt att det är svårt att veta vada man kan och inte kan hitta på i Blood & Bronze mytiska mesopotamien, och då har jag vart med och gjort spelet!

Cyberpunk av gibson/transmetropolitan stuk och ockult nutid är de jag känner mig mest bekväm att bara ösa ut fantasis brunn i när jag är spelare.

 

[bortom12e]

Jag känner mig obekväm med antropomorfa djur och liknande.
Jag känner mig mkt trygg med de flesta fantasysettings, så länge de inte har allt för mkt antropomorfa djur.
Snart kommer min MÅ0-grupp att stöta på antropomorfa djur. Så det blir lite comfortzone-utmaning där