[TSOY] Råttorna #8
<font size="+1">
Spelmöte #8</font size> (2007-02-13)
Cyrus har dragit med sig Valentin och Raquel—dolda under kåpor—från centralpalatset med vaga ursäkter om att föra prinsessan i säkerhet, och drar med dem för att bevittna det annalkande mötet mellan Storm och Gomez.
De två parterna dyker upp från vardera håll. Gomez flankeras av Valentin och någon ytterligare noname-rebell; Storm har med sig två av sina trognaste prästinnor som gör sitt bästa för att ge sken av en högtidlig procession, men det är uppenbart på Storm själv att hon kommer direkt från bråket med Långfinger och irritationen är uppenbar på hennes min.
Gomez frågar efter Zelda, vars kunskaper de behöver för att ersätta sitt krutlager, och Storm försöker vagt undanflykta det hela med att hon är i säkert förvar och själv valt att komma till råttorna.
Cyrus medlar för att lugna ner stämningen—han vill inte att det hela ska explodera riktigt än—och nämner även att hertigen just har dött under råttors närvaro i palatset.
Denna nyhet glädjer Gomez; "Då har vi snart gjort slut på den fördömda ätten Montoya, det är bara det flickan kvar!" Instinktiv tar Valentin ett beskyddande kliv framför Raquel och hans hand greppar hårt om svärdshjaltet i bältet; den svårt drogade flickan tittar fascinerat.
Cyrus försöker intimera att det inte finns något behov av att döda flickan; kanske kan hon utnyttjas och förses med rätt rådgivare... men Gomez är obeveklig. "Under min livstid har jag sett Glorias sista grönskande blomsterträdgård dö ut under ett moln av svavelrök från gruvorna, och i min fars ungdom var det en än vackrare plats, och än mer så på
hans fars tid. Den här staden skulle kunna vara behaglig om det inte vore för skövlar-ätten Montoya, och jag har svurit en ed, såsom min far svor och hans far svor, att inte vila förrän de har utplånats intill sista blodsdroppe!" I bakgrunden fnittrar Raquel. Gomez kan dock ändå hålla med om att den frågan kan vänta och det finns högre prioriteter för stunden.
(Cyrus fick, vill jag minnas, gott om gåvotärningar här, men det hjälpte ändå inte till att åstadkomma mer än en draw mot Gomez Mästerliga envishet...)
Högre prioriteter—såsom att göra något åt Gråtand. Gomez vill ha Skugges huvud på ett fat, vilket inte kommer att ske så länge han står under Gråtands beskydd; Storm är vid det här laget så trött på att få sin auktoritet ifrågasatt att han inte bryr sig det minsta vad som händer med råttorna länge hon kan åtgärda™ Gråtand. Nu när det är på väg att bli öppna strider mellan råttor och högvakten kommer de dock—med några ledande frågor från Cyrus—fram till att bästa lösningen är att låta de två parterna stånga sig blodiga ett tag och avvakta tills vidare. Storm har för svag ställning bland råttorna för stunden för att göra något konkret men kan bidra med inside-information; kanske kan man ge denna till högvakten för att ge dem bättre chanser? Valentin erbjuder sig, utan att avslöja sin identitet, att förmedla denna.
Återstår frågan Zelda—Storm kryper till korset med sin fruktan att hon kan ha fallit i Gråtands hejdukars händer och skulle i så fall behöva hjälp med att frita kvinnan. Hon vänder sig till Cyrus, som ju tydligen haft någon slags kontakter med Gråtand; denne avtackar sig uppdraget (
Key of the Self, natch) med ursäkter om att bevara sin neutralitet, men har vissa funderingar kring lämpliga kandidater (med andra ord, Långfinger).
De två parterna drar sig tillbaka...
(Phew! Den här scenen tog nästan en timme att spela igenom, vilket var hiskans länge relativt att det egentligen inte hända så mycket och väldigt mycket var diskussioner SLP emellan som jag ändå var tvungen att känna mig fram genom för att komma fram till vad de egentligen hade för åsikter. Inte superlyckat, men delvis oundvikligt. Turligt nog är det ju ändå fritt fram för spelarna att komma med förslag och anmärkningar, vilket är vad som räddade det från att vara rent blaha-blaha.)
Långfinger har tvingat sig in till oraklet, och finner henne sjuklig och svagare än vanligt. Han berättar om sin "vision" och oraklet tolkar detta som en uppenbar vision från råttmodern, ett budskap om att lägga sin världsliga åtrå efter ägodelar bakom sig då råttmodern måste ha någon Uppgift™ i avsikt för honom. Vad exakt detta är kan inte oraklet svara på, men vet han inte någonstans i sitt hjärta vad det är?
Oraklet är döende och har inte långt kvar (förgiftad av Storm, som vill säkra sin efterträdar-ställning innan oraklet hinner ändra sig—whoops, too late), och vill be Långfinger om en tjänst; hon lämnar över den månskäre-medaljong som är beviset på hennes position som klanens orakel, och ber honom finna en värdig efterträdare, då hon själv börjat tvivla på Storms lämplighet men inte har tid kvar att hitta någon annan.
Långfinger lämnar tillfälligt Ivana i rummet för att sköta om oraklet och träder ut så att hon kan vila.
(En sådär klassisk bang—här har du lite tungt ansvar, det är helt upp till dig vad du gör med det, men något lär du bli tvungen att göra!)
Utanför möter han
Gråtand som kommer inträdande med sina närmaste hejdukar för att rapportera om sin framgång. De utgör en motbjudande syn, täckta i blod från striderna, och Långfinger vägrar släppa in dem då oraklet behöver sin vila, men när en brådskande Gråtand börjar be sina hejdukar att dra honom åsido tvingas han ge med sig. Gråtand lämnar hejdukarna utanför och träder in.
Han börjar rapportera om deras stora framgångar, men får bara svaga, svävande svar och till slut somnar oraklet in en sista gång. Gråtand träder ut utan att rapportera vad som hänt; Ivana hörs precis börja snyfta lagom till att dörren slår igen...
(Inte så mycket att anmärka här förutom att jag tyckte jag rollspelade oraklet rätt väl i båda dessa scener—om jag får säga det själv—vilket förstås inte direkt framkommer i en summering skriven utifrån anteckningar. Med den här scenen hade jag egentligen tänkt ge möjlighet för Gråtand och Långfinger att ta ett snack, vilket det känns som det var läge för, men det blev inte riktigt av.)
Cyrus för Raquel till ett isolerat gömställe; hon börjar komma ner från sin drog-påverkan för stunden och ber skakande efter "du vet vad jag vill ha". Valentin försöker protestera—"du vet att det inte är bra för dig"—vilket hon besvarar med en handflate-smäll; "Peasant! Hur vågar du tala så till mig!"
Cyrus lugnar Valentin; hon är ju bara inte riktigt sig själv just nu, och det kanske är bäst att han återvänder till vakten för att ta tag i situationen; Valentin är van vid Raquels utbrott och tar sig inte illa vid.
Detta lämnar Cyrus att fundera kring huruvida han ska försöka smuggla till sig droger åt prinsessan, men konstaterar till slut att dessa är fanken inget skoj, och hon utgör en intressantare spelpjäs i icke påverkat tillstånd. Följaktligen beslutar han att avgifta prinsessan mot hennes vilja...
(Hur bisarrt är det inte vi lyckades få in någon slags twistat droger-är-dåligt-budskap från kampanjens absolut svartaste skurk? :-D)
Gråtand börjar inför klanens inflytelserika beskriva och måla upp Långfinger som en hjälte och förebild villig att bryta mot traditionen, med överdrivna version av det han sett och hört, inklusive Långfingers konfrontation med Storm som det börjat sprida sig rykten om. Avsikten är ursprungligen att introducera Långfinger själv, men denne har flytt och gömt sig med sin skyddsling—glatt ovetande om vad som är på gång—efter att ha bevittnat Gråtands blodstänkta hejdukar. Ryktena om Långfingers hjältedåd sprider sig än vidare. Han förklarar också att Storm är en förrädare (utan att veta hur rätt han har!) och bannlyser henne från klanen.
Råttorna fortsätter sina anfall och gör en räd mot långskankarnas centrala kvarn för att stjäla mjöl, men högvakten är på hugget och på patrull och de tvingas fly med endast en begränsad mängd; de fortsätter med att göra en räd mot långskankarnas vattenreservoir men finner att detta redan har förutsetts av Florian (som är i befäl över högvakten då Valentin inte hunnit återvända än) och råttorna slås besegrade tillbaka.
(Ungefär här börjar vi konstatera att det är svårt att göra något handlingsmässigt och system-mässigt intressant av fortsatta mass-strider och det uppstår en utdragen diskussion kring hur vi kan göra något bättre av handlingen, vilket tar en hel del tid i anspråk, men i mitt tycke i slutändan gav betalning då Gråtands spelare fick lite idéer och vi kunde senare styra berättelsen i en mer givande riktning.)
Råttorna påbörjar sin mass-emigrering till "Det Nya Hoppet", Gråtands bas i kloakerna, med det avlidna oraklets kropp som skall begravas där. Under tiden har hans hejdukar sökt igenom Storms kvarter på jakt efter förrädaren; hon saknas, men istället har de funnit en suspekt långskankskvinna som de lite burdust för till sin ledare.
Gråtand känner igen Zelda och ser till att hon får en mildare behandling. Under konversationens gång framlägger hon åsikten att råttor och rebeller borde kunna samarbeta mot sin gemensamma fiende; Gråtand håller med, men kan påpeka att rebellerna hittills varit passiva och inte ingripit. Zelda tror att det kan avhjälpas om hon helt enkelt får återvända för att föra bud så de kan påbörja ett mer konkret samarbete—förvisso fruktar hon fortfarande förräderi, men detta tillfälle är värt risken. Gråtand håller med och Zelda släpps fri vid en uppgång från kloakerna.
(Detta var intressant då det gav mig och övriga spelare en ny syn på Gråtand som en mer sympatisk figur en vi ursprungligen tolkat honom som—som ett resultat av diverse missförstånd och missuppfattningar runt bordet. Kommunikation, kommunikation, kommunikation...)
Långfinger har funderat kring sin Uppgift™. Oraklet sa att han redan vet svaret i sitt hjärta... Ivana sa i visionen "varför gav du mig inte vad jag ville ha"... Vad hon ville ha... Orakelstenen... Ett litet ljus börjar gå upp hos den naive råttan—hans uppgift är att träna Ivana till nästa orakel!
(Wow! Två separata "bangs" som jag introducerat utan direkt tanke på sammanhang, och vi andra hade inte på en miljon år kunnat förutse det, men sett i efterhand var det verkligen en perfekt logisk slutsats! Långfinger plockar upp
Key of the Mission och vi bugar oss inför spelarens briljans...)
Självförsvar är en bra början, och det enda Långfinger egentligen själv är kompetent på, så han börjar med ägna ett antal dagar åt detta, och ser till att Ivana blir riktigt slutkörd så att han kan passa på att smyga medaljongen runt nacken på henne när hon är för utmattad för att märka det. Vigor-refresh, och en vecka passerar.
Frågan är nu, vem kan lära Ivana att bli bättre på att tänka och tala? Långfinger själv är ju helt inkompetent på området; vem känner han som har tungan rätt i mun? Hmm... "Greven"? Jo, det kan nog vara en bra början.
(Tror det var här nånstans vi urartade i total förvirring orsakad av att likheten mellan "greven" och "hertigen" fick Långfingers spelare att förvirrat börja med "baronen" och sen började vi andra förstås inflika "markisen!" och andra dumma förslag—humor är bra det också.
)
Leon välkomnar "sin gode vän" Långfinger; vad kan han månne stå till tjänst med? Jodå, det är väl tveksamt vad en gammal envis man som han själv kan göra, men de kan säkerligen ordna några duktiga lärare åt "fröken". Under tiden har han dock vissa bekymmer själv—en god vän som Långfinger är väl givetvis villig att hjälpa till?
Det verkar som hela stället är på väg åt skogen, menar Leon, och nu tycks det oundvikligt och bortom hans inflytande. Må så vara. Men om det går åt helvete, då vill han fan se till att han tar med sig det aset Gomez ner i fallet. (Den här tråden hade folk visst börjat glömma, men Leon hatar alltså Gomez sedan ungdomen då det var denne som stack ut hans ena öga.)
Med andra ord, han vill att Långfinger ska lönnmörda Gomez, och kan erbjuda vad som än önskas vad gäller understöd mot detta mål. Långfinger är lite tveksam men börjar koppla vem Gomez är och minns hur han vid deras första påträffande var på väg att missbehandla Ivana—det framtida oraklet!—så det är nog inte mer än rätt. Dock minns han också den snälla kvinnan som hjälpte den (Constanza), och bestämmer sig därför för att sköta det ensam så ingen oskyldig blir indragen...
Cyrus ägnar veckan åt att tvångs-avgifta Raquel, och ni kan föreställa er ett klichémässigt montage från lämplig film. Nu har han ingen direkt kompetens i det hela (Counsel: Untrained) och Raquels bristande motståndskraft (dvs misslyckat assist-slag med Endure som därmed gav penalty-tärning) gör det inte bättre, men på knappt när lyckas det hela ändå genomföras utan att hon utvecklar något brinnande hat för honom...
Under tiden som detta pågår har han funderat lite kring sin sin Eviga Fråga och konstaterat att nej, det här kriget är ärligt talat inte så jäkla roligt och det är dags att sluta uppmuntra det och istället pröva utmaningen att mäkla fred (och installera Raquel som ny hertiginna) istället. (Buyoff på
Key of the Mission.)
(Vid den här punkten hade både jag och spelaren rätt tomt med idéer kring scener/händelser för Cyrus så det blev lite avslaget som slutscen, men inför nästa gång har jag åtminstone tydligare bild än jag hade denna gång åt vart det hela är på väg och därmed var jag ska plantera mina bomber så det finns utsikt för att de kommer till bruk.)
För
Gråtand har det utmynnat i ställningskrig och belägring kring kloakbasen; högvakten är nu under Valentins Mästerliga befäl och råttorna gås moral-mässigt hårt åt trots Gråtands försök att muntra upp.
Via en tagen fånge efter en veckas belägring nyheten att hertigen är död till slut råttorna, och Gråtand ser här en möjlighet att via mer personliga ingripanden åtgärda situationen. Under tiden återlämnas fången mot löfte om att detsamma återgäldas; den välvillige och renhjärtade Valentin (som är noga med att en gång om dagen efterfråga råttornas kapitulation) går mer än gärna med på detta.
Gråtand (ensam eller en med liten grupp, jag minns inte exakt) smyger sig obemärkta ut ur basen och upp i staden, där Gråtand på ett av de större torget förkunnar nyheten som högvakten hållit dold från befolkningen—"hertigen är död!" Han förklarar vidare att råttorna är deras vänner, att de redan befriat gruvorna, och att högvakten nu belägrar dem för att hindra att informationen slipper ut.
Det är förstås inte lätt att övertala massan om att de suspekta råttorna är deras vänner—och tiden är rätt för att ta handling—men Gråtand är heller inte vilken talare som helst och med ett Ultimat tal får han folket på sin sida; han hinner avsluta det lagom till att någon varnar för att en patrull är på väg, och slinker undan...
<font size="+1">
Reflektioner</font size>
Inte det bästa spelmötet någonsin; den här gången var det många tvekande scener och situationer där vi fick stanna och snacka. Trots detta hände det ändock såpass mycket omvälvande att jag på intet sätt är missnöjd med resultatet; det var helt enkelt bara ett
bra spelmöte i en kampanj som bjudit på många
lysande sådana.
Segt med en lång diskussion mitt i kring vart vi var på väg—seg mest därför att jag inte riktigt lyckats kommunicera väl och vi talade förbi varandra ett tag—men bra att den diskussionen blev tagen.
Fortsatt MVP till Långfinger vad gäller galna påhitt och att springa precis mitt i fåran som TSOY uppmuntrar.
Fick också lite snack mot slutet med Cyrus kring vart hans tråd var på väg då ingen av oss riktigt visste vad vi skulle göra, och det gav väl inte någon omedelbar avkastning, men om spelaren tar med sig funderingarna hem tror jag vi kan få nya, spännande, friska tag nästa vecka.
Hade en schysst debrief med Gråtands spelare på vägen hem där vi snackade lite kring spelstil och -mål, vilket var mycket givande. Saknar de mindre kalla årstiderna när de mer avlägset bosatta inte kände sig tvungna att bussa hela vägen, vilket ledde till schyssta avslappnade eftersnack efter spelmöten.
Nu återstår att spåna inför nästa spelmöte med en helt uttömd bandolier men gott om potentiella spår och möjlighet till nya friska tag...
