Deodanders
Syntaldicus Nomenclatus
- Joined
- 24 Nov 2005
- Messages
- 637
Igår spelade vi det fjärde spelmötet som blivit lite fördröjt. Läs om våra tidigare erfarenheter här.
Jag ska försöka sammanfatta de intressanta saker som hänt i storyn och runt spelbordet sedan senast jag skrev.
Först några iakttagelser från spelmöte 3.
Vår första scen. Karni fortsätter flirta med Fran. Situationen i lägret är spänd och tillskruvad - en tryckkokare. Jag känner att det är dags att trissa upp saker och ting lite.
Jag har en idé om att Fran ska försöka manipulera Karni att stötta henne i att mana stammen till en attack på Ammeni-lägret.
Mitt misstag är att jag inte säger detta till spelarna utan helt plötsligt sitter och skakar tärningarna i handen.
När Karin frågar vad vi ska slå för så inser jag att jag fallit tillbaka i gamla mönster och att vi inte bara har låtit bli att sätta stakes; jag hade dessutom en klar bild av vad jag ville skulle hända i huvudet!
Nu börjar vi istället bolla idéer fram och tillbaka och komma fram till vad konflikten handlar om. Hanna föreslår att om Fran lyckas få Karni med sig så övertalar hon honom att försöka hjälpa henne elda upp resten av lägret och själv även strida med dem.
Men om Frans lock och pock inte går hem? Jo, Karin vill att Karni går med på det ändå av fri vilja och sedan avkräver Fran ett löfte om att tas upp i stammen. Och det är det som händer och det visar sig bli dubbelt så coolt för fortatt spel som vad jag försökte styra det till.
Ett bevis på hur mycket samarbete och samtal runt spelbordet som spelare och inte bara karaktärer betyder för mig och mitt spelande.
Lite senare befann sig råttmannen Rubello i Ammenilägret. Han hade smugit efter några soldater han sett få en bit glimrande metall av en av Khaleanerna; Firfin, uppenbarligen en förrädare.
Inhåvandes XP för sin Key of the Mission trotsade Hanna faran, slog ett fantastiskt slag och Rubello gled mellan tälten och soldaterna som en skugga. Nu stod han utanför anförarens tält. Denne hade, sårad och trött, skickat iväg sina män och satt och vred en stor bit månmetall i handen för att sedan låta den falla till backen.
I det här läget så började Hanna en överläggning med sig själv om vad hon ville göra. (Märk väl: vad hon ville göra.)
Hon var inte intresserad av att driva vidare målet att finna månsilver, nu när det låg framför Rubellos darrande nos utan var sugen på att driva storyn i en annan riktning.
Det här blev till en väldigt häftig inre konflikt hos Rubello som vi beskrev tillsammans och det slutade med en Buy Off - Hanna strök sin Key of the Mission, fick tio XP och efter att ha tittat på nya bestämde hon sig för att skaffa Key of Fraternity.
Rubello ville tillbaka till Karni. Vänskap är viktigare än materiella ting.
Förändring.
Så fruktansvärt coolt.
Sammanfattning av fjärde spelmötet följer.
Jag ska försöka sammanfatta de intressanta saker som hänt i storyn och runt spelbordet sedan senast jag skrev.
Först några iakttagelser från spelmöte 3.
Vår första scen. Karni fortsätter flirta med Fran. Situationen i lägret är spänd och tillskruvad - en tryckkokare. Jag känner att det är dags att trissa upp saker och ting lite.
Jag har en idé om att Fran ska försöka manipulera Karni att stötta henne i att mana stammen till en attack på Ammeni-lägret.
Mitt misstag är att jag inte säger detta till spelarna utan helt plötsligt sitter och skakar tärningarna i handen.
När Karin frågar vad vi ska slå för så inser jag att jag fallit tillbaka i gamla mönster och att vi inte bara har låtit bli att sätta stakes; jag hade dessutom en klar bild av vad jag ville skulle hända i huvudet!
Nu börjar vi istället bolla idéer fram och tillbaka och komma fram till vad konflikten handlar om. Hanna föreslår att om Fran lyckas få Karni med sig så övertalar hon honom att försöka hjälpa henne elda upp resten av lägret och själv även strida med dem.
Men om Frans lock och pock inte går hem? Jo, Karin vill att Karni går med på det ändå av fri vilja och sedan avkräver Fran ett löfte om att tas upp i stammen. Och det är det som händer och det visar sig bli dubbelt så coolt för fortatt spel som vad jag försökte styra det till.
Ett bevis på hur mycket samarbete och samtal runt spelbordet som spelare och inte bara karaktärer betyder för mig och mitt spelande.
Lite senare befann sig råttmannen Rubello i Ammenilägret. Han hade smugit efter några soldater han sett få en bit glimrande metall av en av Khaleanerna; Firfin, uppenbarligen en förrädare.
Inhåvandes XP för sin Key of the Mission trotsade Hanna faran, slog ett fantastiskt slag och Rubello gled mellan tälten och soldaterna som en skugga. Nu stod han utanför anförarens tält. Denne hade, sårad och trött, skickat iväg sina män och satt och vred en stor bit månmetall i handen för att sedan låta den falla till backen.
I det här läget så började Hanna en överläggning med sig själv om vad hon ville göra. (Märk väl: vad hon ville göra.)
Hon var inte intresserad av att driva vidare målet att finna månsilver, nu när det låg framför Rubellos darrande nos utan var sugen på att driva storyn i en annan riktning.
Det här blev till en väldigt häftig inre konflikt hos Rubello som vi beskrev tillsammans och det slutade med en Buy Off - Hanna strök sin Key of the Mission, fick tio XP och efter att ha tittat på nya bestämde hon sig för att skaffa Key of Fraternity.
Rubello ville tillbaka till Karni. Vänskap är viktigare än materiella ting.
Förändring.
Så fruktansvärt coolt.
Sammanfattning av fjärde spelmötet följer.