Man måste ju ändå göra lite skillnad på två olika typer av tv-serier.
1) Miniserier eller antologiserier med tydligt avgränsade säsonger (till exempel Fargo eller True Detective). Av dessa serier bör man vänta sig bra slut, eftersom de är en enda lång berättelse, där både början, mitten och slutet varit planerade från start.
2) Evighetsserier som efter ett tag tar slut för att publiken och/eller skaparna tröttnar. Här är det svårare att få till ett bra slut. Sådana serier är ju inte en berättelse, utan snarare en kontinuerlig inblick i ett antal personers liv. När det lyckas, och verkligen känns som ett bra slut, är det desto mer imponerande.
Blackadder passar litegrann i båda kategorierna, och har ett väldigt bra slut om man räknar Blackadder: Back & Forth som slutet för karaktären.