Ape of Wrath
DOWN WE GO
Till RasmusL trådstartaren: Varför vill du gråta i rollspel?
Jag har sedan trådens start funderat mycket på gången jag nästan grät och jag kan inte för mitt liv avgöra om det var något i själva historien, något jag tog med mig till spelmötet, eller en kombination av ovanstående som framkallade känslorna hos mig.
Vad är "äkta" tårar?
Jättespännande tråd för övrigt.
Personligen skulle jag nog ha lättare att ta till gråten i ett hårt rälsat scenario än i något mer friformigt, en SL skulle kunna presentera en situation som slår an en sträng i mig, givetvis beroende på vad jag tar med mig till bordet.
I ett lajv skulle jag nog ha lätt att gråta men samtidigt vet jag med mig själv att en del av den gråten skulle komma ifrån en odefinierbar sårbarhet inför hela situationen snarare än att jag kände riktig empati med en karaktär.
Där kanske du har en skillnad förresten, det är förmodligen lättare att känna empati för en människa man fysiskt är nära än för någon som bara finns i ens huvud.
Vad är liksom syftet med att just gråta? Den senaste tiden i mitt liv gråter jag nog i genomsnitt en gång i veckan, och då menar jag den jobbiga gråten, inte den där sköna, förlösande gråten. Jag antar att det är den senare sorten du är ute efter för ingen skulle väl på allvar välja att må riktigt dåligt vid ett spelbord.
Just nu är mitt gråtbehov tämligen tillgodosett men om jag nu skulle känna behovet av att gråta i ett socialt sammanhang så skulle jag nog snarare bara samla kompisgänget och förklara att jag har en massa jobbiga grejer att prata om och så skulle jag få min katharsis på så sätt.
Varför vill du gråta i rollspel?
Sorry för min rant men jag är berusad
Jag har sedan trådens start funderat mycket på gången jag nästan grät och jag kan inte för mitt liv avgöra om det var något i själva historien, något jag tog med mig till spelmötet, eller en kombination av ovanstående som framkallade känslorna hos mig.
Vad är "äkta" tårar?
Jättespännande tråd för övrigt.
Personligen skulle jag nog ha lättare att ta till gråten i ett hårt rälsat scenario än i något mer friformigt, en SL skulle kunna presentera en situation som slår an en sträng i mig, givetvis beroende på vad jag tar med mig till bordet.
I ett lajv skulle jag nog ha lätt att gråta men samtidigt vet jag med mig själv att en del av den gråten skulle komma ifrån en odefinierbar sårbarhet inför hela situationen snarare än att jag kände riktig empati med en karaktär.
Där kanske du har en skillnad förresten, det är förmodligen lättare att känna empati för en människa man fysiskt är nära än för någon som bara finns i ens huvud.
Vad är liksom syftet med att just gråta? Den senaste tiden i mitt liv gråter jag nog i genomsnitt en gång i veckan, och då menar jag den jobbiga gråten, inte den där sköna, förlösande gråten. Jag antar att det är den senare sorten du är ute efter för ingen skulle väl på allvar välja att må riktigt dåligt vid ett spelbord.
Just nu är mitt gråtbehov tämligen tillgodosett men om jag nu skulle känna behovet av att gråta i ett socialt sammanhang så skulle jag nog snarare bara samla kompisgänget och förklara att jag har en massa jobbiga grejer att prata om och så skulle jag få min katharsis på så sätt.
Varför vill du gråta i rollspel?
Sorry för min rant men jag är berusad