Nekromanti Typ av rollspel en åldersfråga?

Ram

Skev
Joined
11 May 2004
Messages
5,570
Location
Slätta
Först: Detta är ingen tråd som värderar olika typer av rollspel. Vänligen minns detta då jag inser att det lätt kan bli infekterat.

Jag har suttit och reflekterat lite över min rollspelskarriär och kommit till en helt klart allmängiltig insikt :gremcrazy: som jag nu skall påtvinga er alla.

Rollspelssmak är en fråga om ålder.

Eller nåja, inte alls egentligen utan snarara en fråga om vilket läge man befinner sig i i livet.

Om man ser på mig själv till exempel (det känns som det bästa exemplet iom att jag är den enda som jag över huvud taget begriper mig på...).

Jag började med rollspel runt -82. I början var det mycket dungeon craw och allmänt äventyrande med Drakar och Demoner och Mutant. Runt -88 (?) kom jag i kontakt med Chock och började spela detektivrollspel och det blev min inkörsport till den övriga rollspelsvärlden.

Under min tid på universitetet mellan -93 och -97 så gick jag ned mig i träsket ordentligt. Jag gick på konvent, testade emo-rollspel, plojrollspel och spelade heldyngpass. Det funkade ju för jag hade inget annat att göra med min tid i alla fall...

Därefter började jag jobba och återgick till en mer normal dygnsrytm och därmedföljande mer normalt rollspelande. Jag spelade fortfarande hyfsat brett, men då tiden var mer begränsad så fokuserade jag mer och mer mot det som jag visste att jag gillade. Min experimentlusta minskade, men min starkare ekonomi gjorde att jag i stället kunde konsumera mer.

Sedan -05 så blev jag far. Och det är nu insikten kommer: Det blev helt plötsligt kul att spela Dungeon crawl igen. Det är för närvarande det enda vi spelar, en hårt moddad version av drakar och demoner med hårt optimerade äventyrargrupper. Varför då kan man undra? Jo för att passen blivit mycket kortare. Att spela rollspel där man engagerar sig mycket i karaltären tar för mycket kraft. Att komma in i karaktär tar lite för lång tid när man bara har 3-4h på sig att spela och det ger inte lika mycket som det gjorde när man var yngre och inte hade samma källor till andra känslor som man har via barnen i dag. Klassiskt äventyrande är praktiskt så till vida att resurserna och läget är mycket enkla att komma tillbaka till, det är inte alls som att återgå till ett känsloläge eller en okänd kultur.

Den känsla jag har över lag är att "modellen" stämmer hyfsat på de flestas "karriärer". En hel del av de som hänger här är på eller i slutet på sin "peak". De pluggar eller har nyligen börjat jobba, de har inte familj eller i vissa fall partner. Dessa är kreativa allätare på rollspel. Även tycker jag mig se (mer osäker här) att de som kommit upp i åren och har familj osv. spelar mer Drakar och demoner och Dungeons & dragons.

Hur fel har jag?
 

Svarte Faraonen

Sumer is icumen in
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,864
Location
Värnhem, Malmö
Ram said:
Den känsla jag har över lag är att "modellen" stämmer hyfsat på de flestas "karriärer". En hel del av de som hänger här är på eller i slutet på sin "peak". De pluggar eller har nyligen börjat jobba, de har inte familj eller i vissa fall partner. Dessa är kreativa allätare på rollspel. Även tycker jag mig se (mer osäker här) att de som kommit upp i åren och har familj osv. spelar mer Drakar och demoner och Dungeons & dragons.

Hur fel har jag?
Inte så fel, tror jag, men vi får också tänka på att merparten av de som kommit upp i åren, har familj och liknande växte upp med DoD och D&D. Jag tror inte det är ett mönster som upprepar sig när Vampiregenerationen kommer upp i åren, till exempel.

Annars ser jag rätt många spelare i de högre åldersgrupperna som spelar indiespel. De karaktäriseras ju också ofta av korta förberedelstider och enstaka spelmöten i motsats till långa kampanjer.
 

Ram

Skev
Joined
11 May 2004
Messages
5,570
Location
Slätta
Bobby Magikern said:
Inte så fel, tror jag, men vi får också tänka på att merparten av de som kommit upp i åren, har familj och liknande växte upp med DoD och D&D. Jag tror inte det är ett mönster som upprepar sig när Vampiregenerationen kommer upp i åren, till exempel.
Helt klart en bra poäng. Det kanske inte är som så att man återvänder till Dungeon crawl utan bara till det man kan bäst och är mest van vid.

Bobby Magikern said:
Annars ser jag rätt många spelare i de högre åldersgrupperna som spelar indiespel. De karaktäriseras ju också ofta av korta förberedelstider och enstaka spelmöten i motsats till långa kampanjer.
Hm, här går våra erfarenheter isär, åtminstone vad gäller de som i kombination med ålder även har familj och relationer. Ingen av de spelare som jag känner spelar särskillt mycket indie-spel. Men det kan mycket väl bero på att min damm är liten...
 

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,317
Location
Helsingborg
Bobby Magikern said:
Annars ser jag rätt många spelare i de högre åldersgrupperna som spelar indiespel. De karaktäriseras ju också ofta av korta förberedelstider och enstaka spelmöten i motsats till långa kampanjer.
Hm, här går våra erfarenheter isär, åtminstone vad gäller de som i kombination med ålder även har familj och relationer. Ingen av de spelare som jag känner spelar särskillt mycket indie-spel. Men det kan mycket väl bero på att min damm är liten...
Jag tror det har lite med hur stor kontakt man har med övriga rollspelare. Är man aktiv (exempelvis här) så tar man in fler rollspel och testar mer. Typ som du sade att du gjorde under 90-talet. De som Bobby har kontakt med är antagligen sådana som håller sig levande än idag på exempelvis konvent och inte krupit tillbaka till sin spelgrupp.

/Hans bror som är 37 har gått tillbaka till att spela figurspel, istället för rollspel
 

Wilmer

Hero
Joined
9 Jan 2005
Messages
1,086
Location
Grindmaiden
Jättefel. Jag började med friform och friformade en massa år tills jag började spela Eon eftersom simulation was the shit och mer "rättvist". Nu har jag tröttnat på det eftersom jag lärt mig en massa om hur man bygger intressanta historier och då saktar simulering ner för mycket.
 

solvebring

Superhero
Joined
19 Mar 2004
Messages
13,027
Location
Fellingbro/Arboga
Jag tror det enbart har med rollspelserfarenhet att göra. Har man spelat något tillräckligt mycket så försvinner den absoluta magin av spelkänslan tillslut för att man kort och gott innerst inne vill ha något nytt. Då byter man. Samma sak med vilket spel man spelar först. I början är man osäker och de flesta har ögonen öppna för fantasy och svenskt. Det blir DoD nästan per automatik. Numera Eon också i många fall. Däribland finns också en mindre kategori av de som inte gillar det där med den "svenska" prylen, och de har ofta förkärlek till mosiga fantasy-dataspel också, då blir det D&D.

Så inte ålder, inte hur själva livet är... Utan hur man är i förhållande till rollspel. Det kan man också se om man tittar på de unga grabbar som köpte rollspel för några år sedan men som inte gillade fantasy - de tog Neotech. Enkelt spel på svenska med en häftig actionvärld för de mer spejsade smakerna.
 

Arfert

Facit
Joined
9 Sep 2004
Messages
15,729
Location
Stockholm
tycker det där låter ganska rimligt... påminner mycket hur jag utvecklats som spelare genom åren... Först action/äventyrande (tonåren), sen spel som skulle vara "fina och seriösa" (20-30 år), sen action/äventyrande igen (30+)... lite förenklat, variationer har ju uppstått då och då.
 

Kropotkin

Warrior
Joined
25 Mar 2006
Messages
234
Location
Hisingen
När man når en viss ålder så behöver man inte låta alla i ens omgivning veta att man läst Nietschze, Hesse, Camus och Kafka. Man vill bara veta vad ett bredsvärd kostar.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,180
Location
Rissne
Kropotkin said:
När man når en viss ålder så behöver man inte låta alla i ens omgivning veta att man läst Nietschze, Hesse, Camus och Kafka. Man vill bara veta vad ett bredsvärd kostar.
Hur ska det då gå för oss som redan från början avskytt dungeoncrawls, bredsvärd och standardfantasy?
 

Kropotkin

Warrior
Joined
25 Mar 2006
Messages
234
Location
Hisingen
krank said:
Hur ska det då gå för oss som redan från början avskytt dungeoncrawls, bredsvärd och standardfantasy?
Rulla upp en stor sten för ett berg och le lyckligt när stenen rullar ner igen kan vara en start.
 

Ram

Skev
Joined
11 May 2004
Messages
5,570
Location
Slätta
Mycket intressant! En syn från "andra sidan av staketet"! Får man fråga hur gammal du är och hur din familje- och jobb-status är?
 

Wilmer

Hero
Joined
9 Jan 2005
Messages
1,086
Location
Grindmaiden
Är 18 så min familje-status är bor hemma, sover hos flickvännen ibland. Rollspelandet går i perioder beroende på hur mycket folk har i skolan. Anledningen till varför min rollspelshistoria är så konstig kommer sig nog av att jag och en kompis uppfann det själva i ett försöka att immitera gamla Lucas Arts-äventyrsspel. En scoutledare "kom på" oss med att spela rollspel och introducerade oss för "riktigt" rollspelande där man mördade troll och gjorde uppdrag istället för hårt storybaserat spelande. Sedan var väl influenserna de TV-spel vi hade då dvs. FFIX respektive Baldur's Gate 2 och WH40k: Chaos Gate.
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,523
Location
Göteborg
Det blev helt plötsligt kul att spela Dungeon crawl igen. Det är för närvarande det enda vi spelar, en hårt moddad version av drakar och demoner med hårt optimerade äventyrargrupper. Varför då kan man undra? Jo för att passen blivit mycket kortare.
Din slutsats om att man går tillbaka till dungeoncrawl när man blir äldre må vara sann eller inte, men det här kan knappast vara anledningen. En omgång InSpectres tar typ en och en halv till två timmar, The Shab al-Hiri Roach drar igenom en kanpanj på sex timmar speltid, och så vidare. Två av de absolut största kännetecknen av indiespelen är att de tar kort tid att spela och att de inte kräver så mycket förberedelser (ofta inga alls). Att spela indiespel är helt enkelt otroligt mycket mer tidseffektivt än dungeoncrawl. Och anledningen till det är antagligen att majoriteten av de som är inbegripna i indiespelsvågen är väl över 30 och familjefäder och inte har så mycket tid längre.
 

Organ

Out of time, out of mind
Joined
6 Jun 2001
Messages
5,637
Location
En mälarö
Jag tycker du har en viss poäng, och känner igen mig i det du skriver, jag har personligen gjort en liknande spelstilsresa. Men jag tycker du har lite fel om du sammankopplar denna utveckling med ålder. Jag tror att det i första hand handlar om något som sker när man spelat rollspel under en längre period; man får vissa insikter och gör nya erfarenheter, varpå saker och ting ställs i annat ljus och ens preferenskompass vrids ett par grader. För många sker detta dock vid samma ålder men det har nog mest med att göra att dessa även ofta började spela vid samma ålder varpå deras spelstil ändras i ungefär samma veva. Eller nåt.

/Anders
 

Vitulv

Årets spelledare 2011 och 2013
Joined
23 Dec 2000
Messages
7,060
Jag tror att Ram i huvudsak syftade till folk som kommit ur tonåren.
 

Hunk

Hero
Joined
3 Aug 2001
Messages
1,441
Jag tror att du har helt rätt, eftersom jag har gjort ungefär samma resa själv. Min tidslinje är ungefär såhär:
84-90 DoD2/Expert, Mutant, Paranoia och Basic D&D
90-92 Palladium, AD&D och en gnutta Rolemaster (töntigt att spela svenska spel :))
93-97 Mycket sporadiskt rollspelande bestående av blandat flum (t.ex. WoD, CoC och friform) samt faktiskt några slängar Eon
98-99 Helt rollspelsfria år
00- Dungeons & Dragons för hela slanten!

Jag tror att det är en naturlag som säger att Dungeon Crawl är det enda roliga när man blir över 30!
 

walium

Ganska töntig, faktiskt
Joined
8 Apr 2001
Messages
8,460
Location
Linköping
Jag tror att det handlar mest om tillgången på tid. Varken grottkrälande eller fokuserade indiespel kräver särskilt mycket förberedelser, fördjupning eller ledig tid. Perfekt för vuxna människor med heltidsarbete, familj och andra intressen. Det är nästan bara under ungdomen som man har tid och möjlighet att helt fördjupa sig i en hobby. Allra vanligast är nog faktiskt att man helt slutar spela rollspel och istället ägnar sig åt dator- eller konsolspel.

Sedan kan förstås även de individuella preferenserna skifta under årens lopp, men det ser jag som något som är avskiljt ifrån bristen på tid eller för den delen spelare.

Jag började min bana med ändlösa och ofokuserade fantasykampanjer späckade med klichéer och med föga eller ingen hänsyn till vad spelarna ville uppleva. Dit kommer jag aldrig att återvända igen oavsett hur gammal och upptagen jag blir. Däremot så är det mycket möjligt att jag kommer att ägna mer tid åt skrivande och skapande än åt spelande om jag skulle få tidsbrist.
 
Top