Upplevelse att det är något wonky med Pathfinder 1e + 2e (i alla fall vissa äventyr)

Ulfgeir

Swashbuckler
Joined
6 Feb 2001
Messages
3,258
Location
Borås, Sverige
Vi testade ett scenario som skulle vara för 3e-levels karaktärer i Pathfinder 2 igår. Det gick verkligen inte bra. Och med tanke på att vi i ett tidigare tillfällen råkat ut för liknande saker i 1e i en kampanj så funderar jag på om det berodde på att spelledare inte kunde reglerna ordentligt eller om de inte är speltestade ordentligt (köpeäventyr i båda fallen). Vet inte namnet på äventyret men det skall tydligen anses vara bra, och handlade om att man skulle undersöka ett hemsökt hus i Celiax-regionen.

I 1e-kampanjen så körde vi den som är Cthulhu-inspirerad (vi hade tidigare med andra sett av karaktärer kört hela Kingmaker-kampanjen, delar av Rise of the Runeloards, och Crimson Throne). Det vi märkte i den kampanjen var att det var väldigt lätt för karaktärerna att bli galna, och i stort sett omöjligt att läka det. Så definitivt en kampanj där det förväntas att karaktärerna inte klarar hela. Där hände saker som gjorde att det vara bara att lägga ner den för det fanns ingen anledning längre för de karaktärer som inte var totalt galan att fortsätta eftersom de inte varit med från början i den.

Igår i 2e, så var vår grupp 4 styck karaktärer på 3e leveln (2 champions, 1 ranger (jag), och 1 rogue).Nu körde vi detta som en one-shot för att känna på systemet (hört att man skall börja på lvl 1 med lätta encounters. Normalt är vi 7 spelare + 1 spelledare och jag köper att encounters då behöver göras tuffare, men det var inte fallet här.

Tydligen så var det de 2 tuffaste encounters i äventyret som vi sprang på direkt, men de kändes för OSR-aktiga och inte vettiga. Vi behövde liksom typ slå 18+ för att klara våra saves. Båda encounterna hade lätt blivit TPK's och den andre borde varit det. Nåväl i äventyret, första vi möter är en Gibbering Mouther med mer HP än hela grupopen tillsammans. Runda 1 blir 2 av karaktärerna confused och börjar attackera varandra, och gör hyfsad skada på varandra. Den här striden tar ett antal rundor, och den confusade championen lyckas komma till sans när den andre championen är nere på 1 hp och är grapplad, så han kan hela den andre. Tar ytterligare någon runda innan roguen kommer till sans. Enda anledningen till att de 2 confusade karaktärerna inte dödade varandra var att de slog för dåligt.

I encounter 2, så möter vi en hazard där vi blir sickened och frightened och tar väldiga mängder skada. I slutet av runda 2 så vat det typ bara jag som stod upp, och jag var sickened(2) och frightened (2). Nu var spelledaren snäll och lät mig få ur dem ur rummet och kunna stabilisera de andra så de inte skulle blöda ihjäl (jag hade förlorat 1/3 av min HP på en attack.

Så kombinationen av absurda saves, och saker som gör area-attacker som kna neutralisera en hel grupp på 1 eller 2 rundor, det känns fel. VAd är er uppfattning av de systemen
 

Sömniga Isaac

Rollspelsinkvisitor
Joined
9 Feb 2008
Messages
2,386
Location
Örebro
Min upplevelse är att somliga äventyr och även AP kan vara ganska dödliga, i övrigt gillar jag systemen just för att de är mer utmanande för mig som spelare och enklare att balansera för mig som spelledare när jag väljer att göra något eget. Däremot förstår jag helt att det kan upplevas som ganska trist om en, i PF2 i vilket fall, springer in i varelser eller hazzards som ligger över rollpersonernas nivå då det de facto blir en rejäl kamp att hantera dessa hinder. Sen finns det även problemet med hur såväl DnD 5 som PF hanterar skräckäventyr i regel, utifrån min erfarenhet.

Jag antar att du i detta fall spelade Mallevolence? Ett problem jag upplever, generellt med skräckäventyr i DnD och PF, är att skräcken ligger i att göra scenariot så orättvist som möjligt för spelgruppen tills dess att de tappar musten och inte vågar/vill utforska fler områden i äventyret. Märkte samma sak när jag spelade igenom Abomination Vault med en spelgrupp där delar av gruppen la ned ganska snabbt för att de upplevde motståndet som orättvist (här ska sägas att en del även berodde på gruppens mentalitet att ta encounter på encounter utan hänsyn till sina resurser eller varningar om att en större fara väntade längre fram).

Oavsett, min upplevelse är att äventyr och AP kan upplevas orättvisa, medan det däremot är ganska enkelt att bygga upp något som är rimligt för spelarna att hantera om man använder rekommendationerna i boken för att bygga egna encounters för spelgruppen.
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
18,477
Pathfinder äventyren är extremt balanserade…. För min/maxade grupper. Så länge alla sätter sig och läser lite guider på nätet och inte slösar saker på fluffiga val så blir det sjuk kul strider.

Galenskap i Pathfinder 1ed går absolut att bota och efter level 7 är det sjukt lätt att göra det. Det är inte heller särskilt farligt att vara lite galen, liksom åh nej jag är paranoida! Ja, no shit, jag spelar en tjuv. (Obs! Spela inte en tjuv i den kampanjen. Det är galet kass.)
 

Ulfgeir

Swashbuckler
Joined
6 Feb 2001
Messages
3,258
Location
Borås, Sverige
Pathfinder äventyren är extremt balanserade…. För min/maxade grupper. Så länge alla sätter sig och läser lite guider på nätet och inte slösar saker på fluffiga val så blir det sjuk kul strider.

Galenskap i Pathfinder 1ed går absolut att bota och efter level 7 är det sjukt lätt att göra det. Det är inte heller särskilt farligt att vara lite galen, liksom åh nej jag är paranoida! Ja, no shit, jag spelar en tjuv. (Obs! Spela inte en tjuv i den kampanjen. Det är galet kass.)
Heh. jo, i skräckkampanjen för 1e så var jag en Witch. Merparten av sakerna vi mötte var immuna mot mina hexes/spells. Kommer inte ihåg vilken nivå vi slutade på, men vad som hände var var att vi var på en båt och jagade skurken. Vi körde en drömritual för vi visste att skurken hade gjort det innan. I drömdimensionen blev stor del av karaktärerna galna, och kastades då tillbaka till vanliga verkligheten, och vi pratar inte lite galna. En magiker(?) fick för sig att lägga en stor fireball centrerad på båten vi var på (och förstörde då även alla anteckningar och material vi fått tag på i jakten på skurken). De 3 som var kvar av de ursprungliga karaktärerna i gruppen antingen dog eller var mer eller mindre permanent så galna att det var mentalsjukhus som gällde för dem, och de andra karaktärerna hade inte kopplingen tillräckligt till äventyret för att vilja fortsätta. Vi var inte min/maxade när vi spelade
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
18,477
Heh. jo, i skräckkampanjen för 1e så var jag en Witch. Merparten av sakerna vi mötte var immuna mot mina hexes/spells. Kommer inte ihåg vilken nivå vi slutade på, men vad som hände var var att vi var på en båt och jagade skurken. Vi körde en drömritual för vi visste att skurken hade gjort det innan. I drömdimensionen blev stor del av karaktärerna galna, och kastades då tillbaka till vanliga verkligheten, och vi pratar inte lite galna. En magiker(?) fick för sig att lägga en stor fireball centrerad på båten vi var på (och förstörde då även alla anteckningar och material vi fått tag på i jakten på skurken). De 3 som var kvar av de ursprungliga karaktärerna i gruppen antingen dog eller var mer eller mindre permanent så galna att det var mentalsjukhus som gällde för dem, och de andra karaktärerna hade inte kopplingen tillräckligt till äventyret för att vilja fortsätta. Vi var inte min/maxade när vi spelade
Ja, problemet är att är man inte min/maxade dör man som djur. Vi spelade en färdigskriven kampanj där pitchen var ”Ni ska slåss mot en ond kult” så vi byggde karaktärer absolut min/maxade för att döda människor. Sedan var hela kampanjen odöda och golems! Det var kul ändå för det var en bra grupp och en bra spelledare. Men striderna var eländiga! Vi kunde inte hantera dem normalt så vi sprang, fuskade och hade inte jättekul. Vi kunde inte skada fienderna ordentligt! Sedan kommer sista rummet i kampanjen med de mänskliga ledarna för kulten som ska vara slutbossen och vi skar genom dem som en blåslampa genom smör, noll utmaning. Max antiklimax!
 

Cybot

Mest spelbar
Joined
19 Oct 2001
Messages
4,727
Location
Helsingborg
Ja, problemet är att är man inte min/maxade dör man som djur. Vi spelade en färdigskriven kampanj där pitchen var ”Ni ska slåss mot en ond kult” så vi byggde karaktärer absolut min/maxade för att döda människor. Sedan var hela kampanjen odöda och golems! Det var kul ändå för det var en bra grupp och en bra spelledare. Men striderna var eländiga! Vi kunde inte hantera dem normalt så vi sprang, fuskade och hade inte jättekul. Vi kunde inte skada fienderna ordentligt! Sedan kommer sista rummet i kampanjen med de mänskliga ledarna för kulten som ska vara slutbossen och vi skar genom dem som en blåslampa genom smör, noll utmaning. Max antiklimax!
Jävla guldgolems.
 

Cybot

Mest spelbar
Joined
19 Oct 2001
Messages
4,727
Location
Helsingborg
Jag är fortfarande arg på dem! Osårbara jävla guldfuckers!

Ni borde låtit mig göra lite slavhandel för att muntra upp oss!
Det kunde ha varit värre. Du kunde ha varit pure wizard istället for mystic theurge.
 
Top