Ja, jag gillar "Urban Myths"/"Urban Legends" och jag gillar verkligen sådan till neotech.
Så jag hade tänkt skriva ner några sådan myter och posta här på forumet för att se vad ni andra tykte om dom men det blev lite lätt tråkigt efter ett tag så jag provade en annan ideé. Nämligen att skriva dom i en mer berättande form, så ja. Här är väll min berättelse(med säkert lika många stavfel som meningar, minst
):
<font size="3"> Urban Mythos </font size>
Enkelt, som alltid, startades TVn upp och lika enkelt sattes en kanal på.
Kameran panorerade runt i publiken, programmet hade inte börjat sändas ännu så kamera männen gjorde nog bara en sista koll av utrustningen. TV publiken kunde se var att de inte var ensamma, de var inte de ända som kollade på programmet, det första de såg var ett hav av folk som satt med på inspelningen. Kameran gjorde tvärt om och visade studion, som bestod utav flertalet Tv-skärmar och en del hologram som visade up olika saker. En dörr sköts up, den verkade åka utåt och uppåt och den gjorde det väldigt snabbt. En stor, biffig man med ungdomligt utseende kom ut ur dörröppningen. Hundratals mycket små strålkastare riktas mot mannen och musik startas men tonas ner så fort han börjar tala.
"Jag är Tine 'Tank' McDoug, men kalla mig TankDog, jag är här med ett alldeles nytt program av...", sade mannen, gick fram till ett bord och slog sakta och bestämt ner händerna i ett bord som stod framställt på scenen sedan kollade han sig sakta runt på publiken och log.
"...Uuuurban Mythos!!!", han tog några steg förbi bordet och med händerna bakom ryggen började han tala igen.
"Idag ska vi få hör historien om 'Klyvaren', yxmördaren som blivit myt och legend i The Sprawl, vi skall få höra historierna ifrån Paris om 'Thinger' ett fruktansvärt gen experiment som gått fel, vi får berättelsen om rått och mutantkungen, underjordens härskare. Men vi skall även få höra berättelser ifrån vardagen, kanske ER vardag? Men först skall vi få höra vad ni på gatan har att säga och vi skall få några ord ifrån våra sponsorer", han pausade, log ett leende så stort att alla hans tänder syntes och vinkade adjö till tittarna när programmet tonades bort och ersattes av reklam.
"Vi ska nu få hör historier ifrån vitt skilda delar av världen, först några här ifrån där vi sänder, New York, så över till våran reporter!", TankDog log och alla Tv-skärmar i studion visade en reporter som stod på en gågata med Sendais välkända skyskrapa som skymtades i bakgrunden där den är ihop byggd med glaskupolen. Hologrammen i studion visade bilder och information om reportern.
"Tack så mycket TankDog! Jag står här på Manhattan som ni kan se, jag har frågat runt lite efter intressant historier som jag nu har tänkt att dela med mig till er. Först har vi Viv Stein som har en liten historia om en olyckshändelse, skulle du vilja berätta om detta Viv?", frågade reportern och vände sig om, kameran vände sig även den om och visade en kvinna i tjugoårs åldern klädd i äkta Fleurelle kläder.
"Jaaaa. Jag har hört, ja jag var inte med själv, men jag har hört ifrån några vänner, eller ja, ja... Dom berättade iallafall om den här killen då. Han var på ett nöjescentrum, tror att det var i Tokyos PlatinaHaal-Mals nöjescentrum, där han åkte i en sådan här sak som skjuter upp dig förbi alla våningarna i en hiskelig fart. Hur som helst så fastnade han med kuken i... Får man säga så? Kuken? Jaaaaja, han fastnade iallafall med sitt kön i den här anordningen som ska hålla fast en när man åker up. Och som om det inte var nog med det!", kvinnan gjorde en konstpaus och glodde storögt in i kameran.
"Som om det inte var nog med det, när han sedan kom till sjukhuset så fick han FEL kön! Han fick en fi", sade hon lite förskräckt men avbröts av reportern.
"Tack så mycket Viv, nu över till studion. Sant, eller Falskt?"
I studion så visade hologrammen nu bilder på Viv Stein. TankDog gick fundersamt omkring.
"Vi får väll fråga publiken", sade TankDog. Ett antal strålkastare lyste upp publiken i takt med att allt fler tryckte på knapparna och gjorde sina val, varje åskådare fick en färg, grönt, rött eller gult det var ganska lika mellan färgerna men grönt verkade dominera.
"Ja, det här var inte lätt att ta reda på det kan jag med en gång säga! Som vi fick leta, vi började med att kolla upp ifall det skett något sådant på PlatinaHaal-Mal men det visade sig vara en återvändsgränd. Men vi vet att en liknande olycka har skett på ett varuhus i HongKong, men det uppstod inga komplikationer på sjukhuset efteråt. Så svaret är: det är FALSKT!", sade han och log och alla strålkastare över publiken lyste rött.
"Vi går åter över till våran reporter här NewYork för ytterligare en historia"
"Ja, nu står jag här i The Sprawl med en person vid namn Hennrie Swith, han har en historia att berätta om våran huvud myt, han ska berätta om sina erfarenheter med.... 'Klyvaren'!!"
Reportern stod nu återigen med Sendais Skyskrapa i bakgrunden, men nu stod han utanför kupolen och var omgiven av fallfärdiga hus. Mannen som kameran vändes mot var en man i fyrtioårs åldern, han var klädd i en rutig skjorta och ett par blåjeans. Mannen kollade sig oförstående runt när kameran vändes mot han och han strök sin egen vänstra armbåge med handen lite långsamt.
"...Ja, Hennrie, skulle ni kunna berätta vad som hände den där dagen. Ja, för våran TV publik", fortsatte reportern och visade mot kameran.
"Ok... Men jag vet inte var jag ska börja, minnena. De är som om dom vore... Förvrängda, jag vet inte, jag kommer inte ihåg allt.", sade han och kramade sin armbåge så hårt att hans knogar vitnade.
"Det hände för en vecka sedan, det var en lugn förmiddag. Men lugnet skulle inte vara länge, två olika gäng startade ett litet krig. Polisen gjorde inte ett skit som vanligt så kriget kom att vara hela eftermiddagen med några få avbrott. Jag hade just blivit sparkad ifrån ett kneg vid ett bygge ute vid ChemCorps anläggningar så jag var hemma hela dagen, hade planerat att bara ta det lugnt och kolla på TV. Men mina planer spelade... Ingen roll, tydligen, för TVn la av. Bara pajade och visade blåskärm. Jag blev naturligtvis svinförbannad men jag gick iallafall ner till källaren för att kolla huvudterminalen där nere, efter att jag kollat våran terminal.", mannen tog en längre paus, slickade sig om läpparna och fortsatte sedan.
"Jag minns att jag inte hittade något fel, att jag gick upp igen för att ringa TV-bolaget, att när jag kom in nästan snavade över en kamera någon satt upp på ett stativ... Jag minns. Allt blod. Det var överallt, min fru, mina barn. Jag minns han... Han var klädd i någon slags svart, jag vet inte, en... Dykardräkt kanske. Han hade någon kjol på sig, slitsad i mitten ända upp till grenen och han hade någon slags gammal hockey mask på sig. En brandyxa hade han också. Efter det blir allt väldigt snurrigt, diffust. Jag kastade saker, vi brottades, vi sprang omkring i hela huset och sedan vaknar jag upp ner på gatan utanför vårat fönster.", han tystnar och gömmer sig i sina händer.
"Tack så mycket Hennrie! I sanningen en mycket tragisk historia. Men nu tillbaka till studion. Sant eller falskt?"
Återigen tonar studion in i bild, en ledsen TankDog ser så sympatisk ut han kan.
"En mycket tragisk historia som sagt, men vi ska vänta med att ta reda på sanningen bakom den eftersom vi kommer diskutera 'Klyvaren' lite extra i nattens program! Så nu ska vi få höra några historier till, först har vi en ifrån Japan där vi ska höra en berättelse där det går illa för en polis och sedan ska vi få några historier ifrån Paris."
Kameran åkte snabbt längs Tokyos kust, åkte sedan upp en bra bit över innercity och dök kvickt rakt ner mot marken och rättade sedan upp sig i sista sekunden och visade en grupp med personer som förmodligen var studenter. När en av dem började tala såg man tydligt att läpprörelserna inte var riktigt synkade med talet
"Vi ville berätta om en olyckshändelse där en polis var nära att råka riktigt illa ut. Det var på så vis att han var ute och kontrollerad att alla Transnet transpondrar fungerade som dom skulle, men mättutrustningen han hade måste ha varit felaktig för när en militär vektor-jet flög över han så fick den spatt och avfyrade en missil emot han. Polisen klarade sig undan enbart genom att han snabbt kastade sin mätutrustning så långt han kunde och sedan sprang. Det ville vi berätta."
Programmet bryts för en kort reklam paus som slutar med en reklam på Eiffeltornet och därifrån tar programmet över och kameran flyger ner till det gamla centrum, i bakgrunden ser man skyskraporna i La Defence. Två kvinnor i medelåldern börjar tala i mun på varandra så att de knappt hinner säga en mening var.
"Vi har ju alla hört om Simstim och dess faror."
"Men vi har inte bara hört rykten!"
"En av våra vänner är kompis till en stor stjärna ifrån ett europeiskt Simstim program."
"Vi håller hennes namnet hemligt med tanke på hennes privatliv."
"Men våran kompis sade att en galning hade brutit sig in i hennes väns hus och tagit alla hennes saker."
"Det konstiga var att han inte hade tagit med dom därifrån utan han hade bara använt hennes smink och tagit på sig hennes kläder."
"Han blev tagen när han bjöd hem vår kompis, väns fästman."
Ja, det var ju först senare polisen förstod att mannen hade fått en psykos ifrån Simstimen."
Det två kvinnorna vinkar adjö till kameran som flyger iväg bort över La defence och vidare bortåt längs Seine, kameran stannar till i slummen framför ett gammalt bilvrak. På bilvraket sitter tiotalet personer i ungefär samma slags kläder, de vinkar febrilt och utbrister "Jabolon!", något sånär unisont. En av personerna som står lutad mot bilen börjar tala.
"Vi, ARo, har en liten lokal berättelse till dig TankDog och alla tittare! De här, då, andra gänget, använder en ful djävla Badge. Greppa att de, då, använder fula rånar luvor hela högen, fan. Patetiska. Ja, snackar så massor av skit. Vi tänkte att nu så ska de fan få sig så mycket spö att dom glömmer bort var de heter", sade han men avbröts av vrålande från två andra gängare. "Bitva", är det ända TV-tittarna kan höra. Mannen som talade vänder huvudet mot dom och glor på dom en stund innan han fortsätter.
"Djävlarna, ja de andra, ja gänget alltså! Ja, de startade iallafall en massa skjutande. Vi sköt tillbaka med fan allt vad vi hade packat på oss, tro fan att en snubbe, snubben måste varit hög på Berzerk eller någon skit för vi tömde satanimej fan kulor i han för ett helt år. Polisen plockade ut, vad kan det vart, hundra talet kulor?", sade han och nickade.
Kameran vänder sig uppåt och börjar flyga iväg men stannar plötsligt till och kastas ner i cirklar igen och stannar med fokusen på samma man igen.
"Aaaah! Men jag har en historia till", sade mannen och log stort, "det gäller samma gäng, fan dom pukona måste fan ha sålt sin hjärna till mutiesarna!"
"En gång så vart de dom här, då, tanterna. Tanterna gick omkring på deras område och gjorde gäng tecken, då, och de vart ju, då, inga som de kände igen, fan, dom trodde ju att de var några djävlar som försökte ta deras land, så de sköt dom. Då, visade det sig att dom bara ha varit döva och talade med sådant där språk som man talar när man inte kan tala, jafan. Ha!"
Nu tonade bilden bort helt och ersattes av studion där TankDog stod och log och vinkade mot en skärm där man såg gänget som satt på bilen. Han vände sig sedan om, fortfarande med ett stort leende, mot publiken.
"Vet ni vad det är nu!? Jo, röstning, men vad mer? Jo, tävling! Och idag har vi alldeles extra fina priser till dem som kan gissa rätt på vilka historier som är sanna eller falska. Ni som vinner kommer att få en inrednings arkitekt ifrån ResidenZ som kommer att göra om erat hem så att ni inte kommer känna igen det!", publiken drog in andan av överraskning skrattade sedan och började applådera.
"Sååå?! Vad väntar vi på? Börja trycka!", publiken började trycka på de handdatorer som låg framlagda åt dom, "Såja, men, vi ska inte berätta vilka som vunnit ännu. För programmet är inte slut ännu, kommer ni ihåg 'klyvaren'? Ja, ni kommer nog ihåg Hennrie Swith och hans tragiska berättelse, men Hennrie är inte den enda som har drabbats. Förra året den femte augusti så blev 'klyvaren' känd för världen då vittnen berättade om den maskerade mannen med yxan och barnfamiljen i parken. Det var det första kända av 'klyvaren's offer, men mer skulle bli kända. Idag så tillskrivs 'klyvaren' runt hundra talet mord, alla i The Sprawl. Nu senast så
skall ett helt gäng ha försvunnit, även om de inte var helt oskyldiga. Så vilka är helt oskyldiga i den här världen? Vilka förtjänar att bli sönderhuggna i bitar av en galen psykopat?", TankDog suckade och han såg väldigt ledsen ut med sitt ungdomliga ansikte.
"Men det är inte bara vi människor som kan vara onda, ibland så verkar våran ondska smitta av sig och spridda sig även till saker utan något medvetande. Ni kanske har hört berättelsen om Thinger? När företagens vilja att få profit överstiger dess anställdas mänskliga värderingar så kan saker gå hemskt fel", TankDog fortsatte att tala om Thinger och om Mutantkungen, hans talande och predikande ersattes av rena dokumentärer som visade de efterforskningar som gjordes om de saker TankDog talade om. Efter två reklampauser till så kom det ögonblick publiken hade väntat på, avgörandet av tävlingen.
"Ja, nu ska vi då berätta vilka här som kommer gå hem med vetenskapen om att de kommer få ett nytt hus! Men, först har vi en liten överraskning. Vi har bjudit hit Hennri Swith så att vi kan få höra hans berättelse i person!!", sade han och höjde handen i riktning mot dörren, "Varmt välkommen Hennrie"
Publiken applåderade och busvisslade som hälsning till Hennrie. Hennrie fick återigen berätta sin historia, även om han gjorde berättelsen aningen längre den här gången. Han avbröts på slutet av TankDog som sade: "ja, jag ser att vi börjar fått ont om tid. Men för att det inte bara är publiken som ska få överraskningar idag så tänker vi även ge en till dig Hennrie. Ifall du kollar där borta", sade TankDog och visade mot samma dörr som de båda kommit in genom. Ljuset och strålkastarna släktes, musiken som gått väldigt lågt i bakgrunden hoppade till och började brusa väldigt mycket samtidigt som det dunkade allt högre och högre. Dörren sköts sakta upp mot taket och en massa rök välde ut, upplyst av några få strålkastare som lyste mot golvet framför dörren. Ut i de ljus cirklar som strålkastarna gav upphov till kom ett par kraftiga kängor. Kängorna fortsatte framåt förbi ljuset och man kunde se ett tjockt, mörkt tyg komma in i ljus cirkeln. Mannen i kängorna fortsatte framåt och hans bringa kom in i ljuset, man kunde se en dykardräkt som stramade åt runt en vältränad kropp. En till strålkastare tändes och man kunde se en blodig brandyxa.
Musiken överröstades av ett skrikande så högt att det måste kommit från någon med en mikrofon kopplad till högtalarna. Ljuset sattes på i studion igen och Tv-tittarna och publiken kunde se Hennrie springa högt skrikandes ut genom nödutgången.
"Men vänta! Haha!! Det är bara ett skämt", skrattade TankDog, "Nåja, han blir nog glad när han får sin jorden och mars runt resa"
TankDog tog biljetterna ifrån handen på mannen med kängor, kjol, dykardräkt och yxa. Han viftade mot dom mot publiken som brast ut i skratt. Programmet avslutades med att TankDog berättade att i natt var alla vinnare, alla skulle få en ny heminredning.
"Men vi har även något till er", TankDog kollade in i kameran, blinkade och programmet slutade.
I hemterminalen hos alla TV tittarna dök ett rabatt erbjudande ifrån ResidenZ upp.
PublicDomain
Så jag hade tänkt skriva ner några sådan myter och posta här på forumet för att se vad ni andra tykte om dom men det blev lite lätt tråkigt efter ett tag så jag provade en annan ideé. Nämligen att skriva dom i en mer berättande form, så ja. Här är väll min berättelse(med säkert lika många stavfel som meningar, minst
):<font size="3"> Urban Mythos </font size>
Enkelt, som alltid, startades TVn upp och lika enkelt sattes en kanal på.
Kameran panorerade runt i publiken, programmet hade inte börjat sändas ännu så kamera männen gjorde nog bara en sista koll av utrustningen. TV publiken kunde se var att de inte var ensamma, de var inte de ända som kollade på programmet, det första de såg var ett hav av folk som satt med på inspelningen. Kameran gjorde tvärt om och visade studion, som bestod utav flertalet Tv-skärmar och en del hologram som visade up olika saker. En dörr sköts up, den verkade åka utåt och uppåt och den gjorde det väldigt snabbt. En stor, biffig man med ungdomligt utseende kom ut ur dörröppningen. Hundratals mycket små strålkastare riktas mot mannen och musik startas men tonas ner så fort han börjar tala.
"Jag är Tine 'Tank' McDoug, men kalla mig TankDog, jag är här med ett alldeles nytt program av...", sade mannen, gick fram till ett bord och slog sakta och bestämt ner händerna i ett bord som stod framställt på scenen sedan kollade han sig sakta runt på publiken och log.
"...Uuuurban Mythos!!!", han tog några steg förbi bordet och med händerna bakom ryggen började han tala igen.
"Idag ska vi få hör historien om 'Klyvaren', yxmördaren som blivit myt och legend i The Sprawl, vi skall få höra historierna ifrån Paris om 'Thinger' ett fruktansvärt gen experiment som gått fel, vi får berättelsen om rått och mutantkungen, underjordens härskare. Men vi skall även få höra berättelser ifrån vardagen, kanske ER vardag? Men först skall vi få höra vad ni på gatan har att säga och vi skall få några ord ifrån våra sponsorer", han pausade, log ett leende så stort att alla hans tänder syntes och vinkade adjö till tittarna när programmet tonades bort och ersattes av reklam.
"Vi ska nu få hör historier ifrån vitt skilda delar av världen, först några här ifrån där vi sänder, New York, så över till våran reporter!", TankDog log och alla Tv-skärmar i studion visade en reporter som stod på en gågata med Sendais välkända skyskrapa som skymtades i bakgrunden där den är ihop byggd med glaskupolen. Hologrammen i studion visade bilder och information om reportern.
"Tack så mycket TankDog! Jag står här på Manhattan som ni kan se, jag har frågat runt lite efter intressant historier som jag nu har tänkt att dela med mig till er. Först har vi Viv Stein som har en liten historia om en olyckshändelse, skulle du vilja berätta om detta Viv?", frågade reportern och vände sig om, kameran vände sig även den om och visade en kvinna i tjugoårs åldern klädd i äkta Fleurelle kläder.
"Jaaaa. Jag har hört, ja jag var inte med själv, men jag har hört ifrån några vänner, eller ja, ja... Dom berättade iallafall om den här killen då. Han var på ett nöjescentrum, tror att det var i Tokyos PlatinaHaal-Mals nöjescentrum, där han åkte i en sådan här sak som skjuter upp dig förbi alla våningarna i en hiskelig fart. Hur som helst så fastnade han med kuken i... Får man säga så? Kuken? Jaaaaja, han fastnade iallafall med sitt kön i den här anordningen som ska hålla fast en när man åker up. Och som om det inte var nog med det!", kvinnan gjorde en konstpaus och glodde storögt in i kameran.
"Som om det inte var nog med det, när han sedan kom till sjukhuset så fick han FEL kön! Han fick en fi", sade hon lite förskräckt men avbröts av reportern.
"Tack så mycket Viv, nu över till studion. Sant, eller Falskt?"
I studion så visade hologrammen nu bilder på Viv Stein. TankDog gick fundersamt omkring.
"Vi får väll fråga publiken", sade TankDog. Ett antal strålkastare lyste upp publiken i takt med att allt fler tryckte på knapparna och gjorde sina val, varje åskådare fick en färg, grönt, rött eller gult det var ganska lika mellan färgerna men grönt verkade dominera.
"Ja, det här var inte lätt att ta reda på det kan jag med en gång säga! Som vi fick leta, vi började med att kolla upp ifall det skett något sådant på PlatinaHaal-Mal men det visade sig vara en återvändsgränd. Men vi vet att en liknande olycka har skett på ett varuhus i HongKong, men det uppstod inga komplikationer på sjukhuset efteråt. Så svaret är: det är FALSKT!", sade han och log och alla strålkastare över publiken lyste rött.
"Vi går åter över till våran reporter här NewYork för ytterligare en historia"
"Ja, nu står jag här i The Sprawl med en person vid namn Hennrie Swith, han har en historia att berätta om våran huvud myt, han ska berätta om sina erfarenheter med.... 'Klyvaren'!!"
Reportern stod nu återigen med Sendais Skyskrapa i bakgrunden, men nu stod han utanför kupolen och var omgiven av fallfärdiga hus. Mannen som kameran vändes mot var en man i fyrtioårs åldern, han var klädd i en rutig skjorta och ett par blåjeans. Mannen kollade sig oförstående runt när kameran vändes mot han och han strök sin egen vänstra armbåge med handen lite långsamt.
"...Ja, Hennrie, skulle ni kunna berätta vad som hände den där dagen. Ja, för våran TV publik", fortsatte reportern och visade mot kameran.
"Ok... Men jag vet inte var jag ska börja, minnena. De är som om dom vore... Förvrängda, jag vet inte, jag kommer inte ihåg allt.", sade han och kramade sin armbåge så hårt att hans knogar vitnade.
"Det hände för en vecka sedan, det var en lugn förmiddag. Men lugnet skulle inte vara länge, två olika gäng startade ett litet krig. Polisen gjorde inte ett skit som vanligt så kriget kom att vara hela eftermiddagen med några få avbrott. Jag hade just blivit sparkad ifrån ett kneg vid ett bygge ute vid ChemCorps anläggningar så jag var hemma hela dagen, hade planerat att bara ta det lugnt och kolla på TV. Men mina planer spelade... Ingen roll, tydligen, för TVn la av. Bara pajade och visade blåskärm. Jag blev naturligtvis svinförbannad men jag gick iallafall ner till källaren för att kolla huvudterminalen där nere, efter att jag kollat våran terminal.", mannen tog en längre paus, slickade sig om läpparna och fortsatte sedan.
"Jag minns att jag inte hittade något fel, att jag gick upp igen för att ringa TV-bolaget, att när jag kom in nästan snavade över en kamera någon satt upp på ett stativ... Jag minns. Allt blod. Det var överallt, min fru, mina barn. Jag minns han... Han var klädd i någon slags svart, jag vet inte, en... Dykardräkt kanske. Han hade någon kjol på sig, slitsad i mitten ända upp till grenen och han hade någon slags gammal hockey mask på sig. En brandyxa hade han också. Efter det blir allt väldigt snurrigt, diffust. Jag kastade saker, vi brottades, vi sprang omkring i hela huset och sedan vaknar jag upp ner på gatan utanför vårat fönster.", han tystnar och gömmer sig i sina händer.
"Tack så mycket Hennrie! I sanningen en mycket tragisk historia. Men nu tillbaka till studion. Sant eller falskt?"
Återigen tonar studion in i bild, en ledsen TankDog ser så sympatisk ut han kan.
"En mycket tragisk historia som sagt, men vi ska vänta med att ta reda på sanningen bakom den eftersom vi kommer diskutera 'Klyvaren' lite extra i nattens program! Så nu ska vi få höra några historier till, först har vi en ifrån Japan där vi ska höra en berättelse där det går illa för en polis och sedan ska vi få några historier ifrån Paris."
Kameran åkte snabbt längs Tokyos kust, åkte sedan upp en bra bit över innercity och dök kvickt rakt ner mot marken och rättade sedan upp sig i sista sekunden och visade en grupp med personer som förmodligen var studenter. När en av dem började tala såg man tydligt att läpprörelserna inte var riktigt synkade med talet
"Vi ville berätta om en olyckshändelse där en polis var nära att råka riktigt illa ut. Det var på så vis att han var ute och kontrollerad att alla Transnet transpondrar fungerade som dom skulle, men mättutrustningen han hade måste ha varit felaktig för när en militär vektor-jet flög över han så fick den spatt och avfyrade en missil emot han. Polisen klarade sig undan enbart genom att han snabbt kastade sin mätutrustning så långt han kunde och sedan sprang. Det ville vi berätta."
Programmet bryts för en kort reklam paus som slutar med en reklam på Eiffeltornet och därifrån tar programmet över och kameran flyger ner till det gamla centrum, i bakgrunden ser man skyskraporna i La Defence. Två kvinnor i medelåldern börjar tala i mun på varandra så att de knappt hinner säga en mening var.
"Vi har ju alla hört om Simstim och dess faror."
"Men vi har inte bara hört rykten!"
"En av våra vänner är kompis till en stor stjärna ifrån ett europeiskt Simstim program."
"Vi håller hennes namnet hemligt med tanke på hennes privatliv."
"Men våran kompis sade att en galning hade brutit sig in i hennes väns hus och tagit alla hennes saker."
"Det konstiga var att han inte hade tagit med dom därifrån utan han hade bara använt hennes smink och tagit på sig hennes kläder."
"Han blev tagen när han bjöd hem vår kompis, väns fästman."
Ja, det var ju först senare polisen förstod att mannen hade fått en psykos ifrån Simstimen."
Det två kvinnorna vinkar adjö till kameran som flyger iväg bort över La defence och vidare bortåt längs Seine, kameran stannar till i slummen framför ett gammalt bilvrak. På bilvraket sitter tiotalet personer i ungefär samma slags kläder, de vinkar febrilt och utbrister "Jabolon!", något sånär unisont. En av personerna som står lutad mot bilen börjar tala.
"Vi, ARo, har en liten lokal berättelse till dig TankDog och alla tittare! De här, då, andra gänget, använder en ful djävla Badge. Greppa att de, då, använder fula rånar luvor hela högen, fan. Patetiska. Ja, snackar så massor av skit. Vi tänkte att nu så ska de fan få sig så mycket spö att dom glömmer bort var de heter", sade han men avbröts av vrålande från två andra gängare. "Bitva", är det ända TV-tittarna kan höra. Mannen som talade vänder huvudet mot dom och glor på dom en stund innan han fortsätter.
"Djävlarna, ja de andra, ja gänget alltså! Ja, de startade iallafall en massa skjutande. Vi sköt tillbaka med fan allt vad vi hade packat på oss, tro fan att en snubbe, snubben måste varit hög på Berzerk eller någon skit för vi tömde satanimej fan kulor i han för ett helt år. Polisen plockade ut, vad kan det vart, hundra talet kulor?", sade han och nickade.
Kameran vänder sig uppåt och börjar flyga iväg men stannar plötsligt till och kastas ner i cirklar igen och stannar med fokusen på samma man igen.
"Aaaah! Men jag har en historia till", sade mannen och log stort, "det gäller samma gäng, fan dom pukona måste fan ha sålt sin hjärna till mutiesarna!"
"En gång så vart de dom här, då, tanterna. Tanterna gick omkring på deras område och gjorde gäng tecken, då, och de vart ju, då, inga som de kände igen, fan, dom trodde ju att de var några djävlar som försökte ta deras land, så de sköt dom. Då, visade det sig att dom bara ha varit döva och talade med sådant där språk som man talar när man inte kan tala, jafan. Ha!"
Nu tonade bilden bort helt och ersattes av studion där TankDog stod och log och vinkade mot en skärm där man såg gänget som satt på bilen. Han vände sig sedan om, fortfarande med ett stort leende, mot publiken.
"Vet ni vad det är nu!? Jo, röstning, men vad mer? Jo, tävling! Och idag har vi alldeles extra fina priser till dem som kan gissa rätt på vilka historier som är sanna eller falska. Ni som vinner kommer att få en inrednings arkitekt ifrån ResidenZ som kommer att göra om erat hem så att ni inte kommer känna igen det!", publiken drog in andan av överraskning skrattade sedan och började applådera.
"Sååå?! Vad väntar vi på? Börja trycka!", publiken började trycka på de handdatorer som låg framlagda åt dom, "Såja, men, vi ska inte berätta vilka som vunnit ännu. För programmet är inte slut ännu, kommer ni ihåg 'klyvaren'? Ja, ni kommer nog ihåg Hennrie Swith och hans tragiska berättelse, men Hennrie är inte den enda som har drabbats. Förra året den femte augusti så blev 'klyvaren' känd för världen då vittnen berättade om den maskerade mannen med yxan och barnfamiljen i parken. Det var det första kända av 'klyvaren's offer, men mer skulle bli kända. Idag så tillskrivs 'klyvaren' runt hundra talet mord, alla i The Sprawl. Nu senast så
skall ett helt gäng ha försvunnit, även om de inte var helt oskyldiga. Så vilka är helt oskyldiga i den här världen? Vilka förtjänar att bli sönderhuggna i bitar av en galen psykopat?", TankDog suckade och han såg väldigt ledsen ut med sitt ungdomliga ansikte.
"Men det är inte bara vi människor som kan vara onda, ibland så verkar våran ondska smitta av sig och spridda sig även till saker utan något medvetande. Ni kanske har hört berättelsen om Thinger? När företagens vilja att få profit överstiger dess anställdas mänskliga värderingar så kan saker gå hemskt fel", TankDog fortsatte att tala om Thinger och om Mutantkungen, hans talande och predikande ersattes av rena dokumentärer som visade de efterforskningar som gjordes om de saker TankDog talade om. Efter två reklampauser till så kom det ögonblick publiken hade väntat på, avgörandet av tävlingen.
"Ja, nu ska vi då berätta vilka här som kommer gå hem med vetenskapen om att de kommer få ett nytt hus! Men, först har vi en liten överraskning. Vi har bjudit hit Hennri Swith så att vi kan få höra hans berättelse i person!!", sade han och höjde handen i riktning mot dörren, "Varmt välkommen Hennrie"
Publiken applåderade och busvisslade som hälsning till Hennrie. Hennrie fick återigen berätta sin historia, även om han gjorde berättelsen aningen längre den här gången. Han avbröts på slutet av TankDog som sade: "ja, jag ser att vi börjar fått ont om tid. Men för att det inte bara är publiken som ska få överraskningar idag så tänker vi även ge en till dig Hennrie. Ifall du kollar där borta", sade TankDog och visade mot samma dörr som de båda kommit in genom. Ljuset och strålkastarna släktes, musiken som gått väldigt lågt i bakgrunden hoppade till och började brusa väldigt mycket samtidigt som det dunkade allt högre och högre. Dörren sköts sakta upp mot taket och en massa rök välde ut, upplyst av några få strålkastare som lyste mot golvet framför dörren. Ut i de ljus cirklar som strålkastarna gav upphov till kom ett par kraftiga kängor. Kängorna fortsatte framåt förbi ljuset och man kunde se ett tjockt, mörkt tyg komma in i ljus cirkeln. Mannen i kängorna fortsatte framåt och hans bringa kom in i ljuset, man kunde se en dykardräkt som stramade åt runt en vältränad kropp. En till strålkastare tändes och man kunde se en blodig brandyxa.
Musiken överröstades av ett skrikande så högt att det måste kommit från någon med en mikrofon kopplad till högtalarna. Ljuset sattes på i studion igen och Tv-tittarna och publiken kunde se Hennrie springa högt skrikandes ut genom nödutgången.
"Men vänta! Haha!! Det är bara ett skämt", skrattade TankDog, "Nåja, han blir nog glad när han får sin jorden och mars runt resa"
TankDog tog biljetterna ifrån handen på mannen med kängor, kjol, dykardräkt och yxa. Han viftade mot dom mot publiken som brast ut i skratt. Programmet avslutades med att TankDog berättade att i natt var alla vinnare, alla skulle få en ny heminredning.
"Men vi har även något till er", TankDog kollade in i kameran, blinkade och programmet slutade.
I hemterminalen hos alla TV tittarna dök ett rabatt erbjudande ifrån ResidenZ upp.
PublicDomain
tack så mycket! vill nogo ha det så får dom ta det. det är ju PublicDomain