Jag är inte helt förtjust i att begränsa utrustning. Till att börja med är utrustning och ägodelar något som är oerhört varierande. Ofta finns vissa saker som man måste ha för utövandet av sitt yrke och för att överleva. I många fall är det till och med arbetsgivarens uppgift att förse arbetarna med de verktyg som behövs. Så utrustning från yrke bör man faktiskt få rätt av, inte få välja.
När det gäller privata ägodelar och hem och liknande så tycker jag inte heller om att man måste köpa detta för något startkapital. Jag tyckte mycket mer om Kults idé med levnadsstandard (en av de få delar av rollpersonsgenereringen som var bra): man konstaterade vad en rollperson borde ha för levnadsstandard, och där ingick sparkapital, hem och lönebild för att upprätthålla en viss levnadsstandard. Det känns naturligt att playboyen helt enkelt har en levnadsstandard som gör att han kan äta lunchmackor på de finaste restaurangerna, inte nöjer sig med mindre än det senaste modet, bor i en schysst femrummare i centrala Manhattan, och inte behöver bry sig om detta, eftersom det är hans levnadsstandardnivå.
Även detta ställer dock till problem, speciellt hos rollpersoner som lever lite friare eller är egenföretagare. Hur gör man med en rollperson som äger en liten flygfirma på Hawaii och käkar kattmat för att få firman att gå ihop? Hans levnadsstandard medger normalt inte att han äger en helikopter. Här behövs en lånemöjlighet också. Detta kan dessutom användas som "hook" för äventyr - nästa amortering på gång och kontot är tomt, men han kan få tio kilodollar av den där kinesen genom att flyga det här paketet från Oahu och Maui och inte ställa några frågor...
Man behöver inte ens gå så långt för att få problem. Har en normal knegarsvensson en dator? Tja, det är inte otroligt, men ska spelaren behöva specificera detta och de facto köpa datorn? Hur gör man med jobbavtal för att hyra datorn? Äldsta grabben kanske har en egen dator som du snyltar på? Liksom, det bara dräller av specialfall som inte täcks av UP- eller pengasystem, speciellt i moderna samhällen.
---
Nuff ranting! Nu till den konstruktiva biten. Mitt förslag på lösning ser ut ungefär så här:
1) Definiera en skala för levnadsstandard, där 0 är hemlös och femtielva är snorrik scheik i Saudi-arabien. Denna skala kan med fördel byggas som en färdighet, ungefär på samma sätt som Call of Cthulhus "Credit rating".
2) Rollpersonens yrke kan sätta ett minsta värde på ens levnadsstandard. Företagsledare för ett större företag i Kista torde till exempel ha ganska hög Levnadsstandard, medan en motorhopskruvare i Skövde har rätt mycket lägre.
3) Antag att rollpersonen har prylar som motsvarar levnadsstandarden. I tveksamma fall, slå ett slag mot levnadsstandarden som om det vore en färdighet, modifierat efter hur tveksamt fallet är. "Har jag en hemmabio?" - "Nja, kanske. Slå för Levnadsstandard -20" - "Lyckas precis!" - "Jamendåså, du hyr en hemmabioanläggning från Thorn för 962 spänn i månaden".
4) Saker som frångår levnadsstandarden väldigt mycket kan skaffas till exempel med fördelar som bekostas av nackdelar. Trots att jag har levnadsstandard 3, och bara hyr en tvåa i Hilos utkant, så kan jag fortfarande ha en helikopter genom att antingen få tillgång till den genom att vara anställd av Hilo Helicopter Inc (fördel), men i så fall så ägs den av min arbetsgivare och jag kan inte använda den fritt (fördelens värde sänks rejält). Eller så kan jag vara egenföretagare och äga helikoptern (fördel), men ha tagit ett saftigt lån för att betala helikoptern (nackdel).
På så sätt får man en flexibilitet och relativ trovärdighet i utrustandet, men slipper utrustningslistor och krångel.