Nekromanti [VÄRMEDÖD] - Nya tag

[krank]

Jag har stått och stampat rätt länge nu på mer eller mindre samma plats med det här spelet. Vi speltestade på SSK, och det gick bättre än tidigare - vi avslutade partiet och hade precis som på Gothcon roligt. Men spelet hakade upp sig ett par gånger, reglerna känns otillräckliga och otydliga. Att det blev kul berodde mer på deltagarnas välvilja än på något annat, kändes det som.

Snabbrepetition för er som inte läst några VÄRMEDÖD-trådar tidigare eller som glömt:

Spoiler

VÄRMEDÖD är en berättelse-bräd-rollek. Eller nåt ditåt. Det handlar om att berätta historier tillsammans och genom berättandet och det successiva demonterandet av en given värld undersöka vad som egentligen, ur historieberättarsynpunkt, är den minsta delbara biten.

Konkret går det till så att man utgår från en fiktiv värld med vilken alla deltagare är bekant, och sedan spelar/berättar sig igenom successiva "avsnitt". Mellan avsnitten äter entropin upp en eller flera delar av den fiktiva världen. Deltagarna har möjlighet att påverka och prioritera VAD som äts upp.

Det finns också ett tävlingsmoment, man kan "vinna" spelet genom att manipulera sina motståndare, prioritera, och offra saker.

Just nu ser det ut såhär. De reglerna fungerar inte riktigt.

Den huvudsakliga turordningen tycker jag om. Det är delsystemen jag ogillar. Såhär ser strukturen ut:

1. Förbered spelvärlden (skapa flödesschema; personer placeras ut på kartan, relationslinjer dras mellan dem och namnges. Kalle Anka är brorson till Joakim Anka, och är kär i Kajsa Anka.)
2. Spela ett avsnitt (delmekaniker: Vem som styr vilken figur, hur konflikter löses och vilken effekt de ger)
3. Entropin kommer (delmekaniker: spelarnas prioritering, entropins ätande, vad som händer med saker som ätits upp)
4. Går det att spela ett avsnitt till? Gå till 2. Annars, avsluta spelet och avgör vinnaren.


Spela ett avsnitt
Är det som skådespelare eller berättare man ska agera här? "Jag, Asterix, går och..." vs. "och sen går Asterix och Obelix till..." Hittills har vi kört ganska mycket skådespelare, ungefär som man kör i vanligt rollspel. Man spelar/styr en av personerna.

Hur avgörs vem som får berätta i vilken ordning? Spelet saknar spelledare, så någon form av mekanik behövs. Hittills har vi kört ganska huller om buller, men just nu överväger jag något i stil med Baron Munchaussen, att det finns något slags "pluttar" man betalar eller styr berättandet med.

Scenstruktur? Hittills har vi delat in varje avsnitt i scener, och turats om kring bordet att sätta scener (med miljö, personer, problem och trigger som avslutar). Jag vet inte om det är idealiskt.

Konflikter har hittills varit knutet till de spelare som styr aktuella personer i aktuell scen. Man rullar de tärningar som ligger på personen man styr. Man får lägga dit tärningar från sitt egna förråd.

Entropin kommer
Hur mäter man entropin? Hittills har vi använt tärningar; ju fler tärningar något har desto "mer existerar det". I senaste versionen är antalet tärningar en person har också antalet man har i konflikter; personer som "existerar mer" har större tendens att vinna konflikter i berättelsen.

Hur kan spelarna påverka entropin? Hittills har det varit ett kaotiskt system av att spelarna har tärningar, som de dels kan lägga placera på personer medan konflikter pågår (och därmed öka sin kandidats existens). I slutfasen har det varit lite hela havet stormar, de vi dels haft en mekanik där spelarna i tur och ordning får "ta" tärningar från bordet, och dels en mekanik där de sedan kunnat lägga tärningar på saker. Entropin äter sedan upp allt som saknar tärningar, och alla tärningar som visar typ 4-6 vid en rullning. Eller om det var 1-3, whatever.



Nå; som synes är stora delar av mekaniken rätt skum och verkar inte alldeles hänga ihop. Det är inget väloljat maskineri detta. Alla förslag är välkomna. Själv ska jag nu, när jag skrivit ner alltihop, sätta mig och grunna på en del grundläggande saker (som tex huruvida jag ska överge skådespelandet till förmån för berättandet).

 

[krank]

Ett par designmål:
- Det ska vara roligt att berätta berättelserna, och en kreativ utmaning att försöka fortsätta berätta när sakerna börjar ta slut.
- Det ska vara en taktisk och framför allt social utmaning att manipulera andra spelare i hanteringen av entropin och existensen. Man ska kunna satsa, räkna på slumpen, vara lurig. (Just nu funderar jag mycket på att göra saker dolt - vad tror jag att X kommer att välja?) Tänk också lite känslan av att sitta på en sjunkande flotte; man vill ogärna vara underst.
- Idealet är att det ska gå att vinna samtidigt som man berättar en bra berättelse.
- Allmänt självklart "brädspelsmål": Man ska inte kunna åka ut innan spelet är slut.

 

[krank]

Åh, mekanik jag glömde:

När en person försvinner, men fortfarande har relationer, ersätts den med en "proxy". En proxy är som en dålig knock-off, typ, och försvinner så snart relationen gör det. Den kan inte spenderas tärningar på eller så, för den finns egentligen inte.

Vi ha funderat hit och dit på hur vi ska göra med platser. Det är ju kul om även viktiga platser kan försvinna med entropin...

 

[Lukas]

Själv ska jag nu, när jag skrivit ner alltihop, sätta mig och grunna på en del grundläggande saker (som tex huruvida jag ska överge skådespelandet till förmån för berättandet).

Jag tror att ta bort skådespelandet är ett misstag eftersom jag tror att de flesta tycker det är roligare att spela en roll än att berätta en historia.


sen håller jag med om att Entalpin fasen behöver göras om och om jag fick göra det så skulle jag nog dela upp fasen i två delar.
1. Man får sätta ner tärningar på de olika elementen i turordning. Varje gång det är ens tur får man välja mellan att sätta ner EN tärning eller skippa, När alla har skippat under en runda så går man in på del 2.
2.nu går man runt bordet och alla får plocka bort en tärning från bordet, är det tomt får man ta bort det.

Varför skulle jag göra så här?
Jo först och främst så innebär det att det enda sättet att skydda något är genom att se till att det finns lika många tärningar som spelare (minus 2). Och eftersom man ändå vill spara tärningar så kan man försöka bluffa genom att skippa en eller två rundor. Och sen börja lägga ner tärningar igen, risken är då att om alla andra skippar så kommer man inte att få lägga ner något mer.

om man vill komplicera spelet så skulle jag vilja se att alla personer i spelet består av egenskaper,(Kalle anka består bland annat av "kort stubin") sen kan Entalpin äta upp delar av karaktären och så blir det inte lika svart på vitt.(istället för att Farbror Joakim försvinner så försvinner hans girighet.)

//Lukas som tänker på alla djur som skadades under skrivandet av det här inlägget

 

[Lukas]

Fusk du kan ju inte lägga till flera inlägg medan jag skriver.

 

[krank]

Funderar på dolda mekaniker... Borde kolla upp det här med auktionsmekaniker. Säg att man skriver på små lappar, utan att visa, vilka man vill lägga tärning på. Att lägga många tärningar är dumt, för tärningar man lagt har man ju inte längre.

Och så får den som lagt flest tärningar totalt börja plocka från bordet. Eller så kanske hen är den ende som får plocka? Jag vet inte. Poängen: Man vet inte vad de andra satsar, om de satsar något. Och satsar gör man ju innan entropin också, så det är ju nu man kan buffra sina favvokaraktärer.

 

[krank]

Jag tror att ta bort skådespelandet är ett misstag eftersom jag tror att de flesta tycker det är roligare att spela en roll än att berätta en historia.

Fundering: kan man ha roterande roller i en och samma scen? Dvs, att man t.ex har någon mekanik för när man får "ta över" spelandet av en viss roll mitt i? I extremfallet kan man ju ha såna lekregler som "om du säger öööh eller pausar längre än fyra sekunder", men något simplare, kanske nåt med att flytta runt tokens av något slag...


Ett problem är ju också de (många) scener som har färre aktörer än antal spelare. Det är ju lite trist att få stå vid sidan av, liksom. En fundering då kan ju vara att man som icke-spelare får nåtslags lite mer spelledarlik roll, att de som inte rollspelar kan använda nåtslags poäng eller nåt för att ändra saker i omgivningarna eller tvinga fram konflikter av nåt slag...

 

[Lukas]

jag gillar iden med att man byter roller mitt i en scen men trycker på att om man ska ha någon sådan mekanik så måste den vara simpel och enkel.

Sen dina tankar om spelledar liknande roll tycker jag låter intresannt.

//Lukas som inte hade tid att skriva längre