Låt oss titta bara här omkring oss. Ser ni de där tre härlägren uppe i norr, de som är tre fjärdingsväg nordost om åsen vi talade om. Det är tre fiender som inte kan bestämma sig för vem av de andra två som de gillar allra minst. Samtidigt är de alla tre rörande överens om att de inte gillar greven. Lägret som är närmast hör till den gamla ätten Silferhjort, som sägs ha stridigt på Ewhams sida i öster. Deras marker går som en kil mellan våra (krusenstiernas) och Svärd-lilias mark. Familjen svärdlilja är en ung släkt sett i våra ögon, ändå har de besuttit sin mark i över fyra generationer. De slogs väl och ihärdigt på grevens sida i striderna som stod här för några år sedan, då de även passade på att utöka sina marker norrut. Nu sträcker sig deras territorium ända upp till Mesh-kha-wih, eller som det kallas i folkmun - mäskvattnet. De tog sig mark från såväl Gyllensporrar som Bockstammar, med grevens goda minne. Vilket upprört känslorna hos Gyllensporrarna så att de gått ut med öppna hot och krav på grevens decapitulation. Bockstammarnas familj har tagit det lugnare, dels för att det är en ung baron på tronen, oerfaren yngling och för att de saknar trupp att tala om. Men tittar vi här väster och nordväst ut, där långt borta råder frid. Det är gränsen för traktens oroligheter, Silverbielkarna har alltid kunnat ta det med ro , men så angränsar de till kyrkomarker i norr, greve marker i väster och oss Krusenstiernor i öster, deras värn mot onskan. (han ler) Kvarnåsen ligger på gränsen mellan deras mark, kyrkofogden Sjut, Bockstammarna och Rödhakarna. Rödhakarna har uttalat stöd för ett upprop mot greven och de suktar efter Ösebro, vilket även grevens bror gör. Fogden Spjut har sett föra trupp mot Sparfenhiertarna förra vintern, uppe på Rödbalkarnas marker i norr. Familjen Röbalk är förvisso baron under greven, men en del av marken de förfogdar över tillhör munkarna i Munkhamn; det är området i sydväst ner mot Rouvs. Området jag talar om angränsar familjen Tistel och familjen Sparfenhierta dy (vasall åt Rosenstierna av Stegöse) , nära Kappdal. Familjen Tistel slöt upp bakom Spjutarna och Varghake uppe vid Kappdal understödde Sparvarna. Sparfenhierta och Varghake har varit fiender sen lång tid tillbaka, men nu har de slutit ett förbund. De två stora landägarna i söder, baronerna Oernhamn och Beckrundel har framfört stort missnöje, men det grundar sig mest i krigsskatter och avskuren handelsled, det är långt från säkert att de skulle föra krig mot greven. De var heller inte med i baronstriderna när upproret stod. De familjer som stod i spetsen för baronstriden, är alla marklösa idag; utom familjen Uggleklippa, vilka förskonades från straff för att de agerat. Kan tyckas underligt, men så blev det beslutat. Visst fanns det familjer som idag har mark, som understödde stridigheterna eller undlät att göra stort motstånd, som familjerna Sparfenhierta, Björnfeldt, Månstråle (hertigen) Svarhierta och Swertoern, utan att förlora markerna de äger. Men de har betalt stor tribun för detta. Ja inte Månstråle då, han går givetvis fri. För även om det var hans vasall som fogdade marken, så var det Hertigens beslut. Nåväl, en vasall kan bytas, vilket även skedde.
Silverhjortarna tror sig ha sådant stöd hos Lillekronorna att de kan stå upp mot greven utan fara, men jag ska säga eder att de skulle aldrig passera sundet för att understödja ett uppror mot greven. De har för många gemensamma ekonomiska intressen runt innerhavet för att det skulle ske. Sen så baseras deras (Liliekronornas) armé på en kombination av legotrupp under Varghakebefäl och bondemilis, men det är om ni frågar mig som är insatt; frågar ni dem själva har de en stark och oberoende armé.
Samma sak är det med Oxarna (fam. Oxhuvud) som förlitar sig på hertigens stöd. Hertigen har förvisso en mer reell makt, även om hans inflytande och militära förmåga inte riktigt matchar grevens. De andra grevarna skulle inte med säkerhet stödja hertigen i ett utfall mot greven, men om, då har greven magra dagar.
Hertigen har förvisso inget emot greven i sig, han för inte öppet krig mot honom, men han har ej heller hindrat det sönderfall som skett eller hindrat Drakenkrouna från att tåga in i Emmel. Man kan skönja en avundsjuka hos hertigen, greven har för mycket inflytande och makt i området för att vara en undersåte. Familjen Gyllenkärve har understött Oxarna, men samtidigt så vet man att de är ena fegisar. Så när deras mark ligger mellan hertigens och oxen, så förstår man att det inte ligger mycket bakom deras ord. Familjen Sol och måne däremot har visat stort mod, för trots att de är resurssvaga och närmaste granne i väster om Oxhuvud, har de lovat att anfalla oxen vid behov. De har även gett sitt fulla stöd till greven från första stund. Å andra sidan, så är deras närmaste granne Varghake, vår truppstarkaste och rikaste landherre förutom grevarna och hertigen själv. Kanske de hoppas på deras stöd i en batalj. Jag skulle själv inte vara så säker.
Svårare slag är då att baron Swertoern har uttryckt sitt missnöje med hur greven skötte krigets slutskede och månadernas uppgörelser därefter, samt att han fortsatt framföra krav på att greven skall ta reson och visa sin styrka. Swertoern är inflytelserik och hans ord kan få många med sig, greven borde behandlat honom bättre.
Tur då att greven har stöd från baron Korpvinge, även om de mest har ord och traditioner att stödja sig på. Men även han har gott ord med sig och skulle kunna övertyga familjer att följa greven. Ingen skulle våga öppet anfalla honom utan att först göra sig en anledning...
