Jag vill, partiskt eller ej, slå ett slag för Mûhad. Den som tittat noga i Encyclopedia Mundana kan hitta tre mûhadinska byggnadsverk jag lagt in där: An'ak Khanum, Gur-i-Amir, och Gur-i-Zinda. Det var just med en tanke på att de var så spektakulära, att de alla hade kunnat kvala in på en lista över Mundanas underverk.
Jag tänker mig egentligen bara fyra kulturer i Mundana som är verkligt duktiga på arkitektur: Cirefalierna, mûhadinerna, dvärgarna, och Sanari. Visst, sabrierna och thalaskerna och jargierna och ebhroniterna och så kan säkert uppföra ett och annat arkitektoniskt under om de anstränger sig, men det händer kanske ett par gånger per årtusende. Det är talande att allting andra i tråden föreslagit som underverk i Thalamur och Asharina är byggt av civilisationer som gått under sedan länge - Danarth, Ramora och Colonan kunde säkert sina grejer, men de är borta nu. Jag föreslår en uppdelning i en lista på underverk som uppförts av fallna civilisationer, och en lista på underverk byggda av Mundanas nuvarande kulturer. Det lär bli lite svårdefinierat vad som är vad, givet den groteskt långa kontinuiteten i tex Mûhad, men man kan nog hitta ett par historiska brytpunkter - i Mûhad skulle jag säga att den är vid Stamfaderns ankomst; allt som är uppfört efter det tillhör den senare listan. Jag kan också tänka mig en uppdelning i Västerlandets under, och Österlandets, med gränsen nånstans vid Tarkas - dår går nån slags brytpunkt mellan europeisk-liknande kulturer och asiatiskt och afrikanskt inspirerade, trots allt.
Jag kan börja med att presentera mina tre kandidater:
Gur-i-Amir, 'De svunna härskarnas vila', är ett gravmausoleum, oländigt beläget högt upp i Tabîmbergen utanför Tabbah. Det byggdes av Zius fornkultur i tidernas gryning, omkring 5600 före Mhîm, årtusenden innan zhanerna kom till Västlanden. I Gur-i-Amir, som bar ett annat namn då, lades Zius konungar till vila, och sedan zhanerna erövrat landet kom också många av deras konungar att begravas där. På senare tid har platsen fallit i viss glömska, då vägen dit är svår och farlig, men zhaniska lärde prisar fortfarande dess storslagenhet och skönhet. Hazmar Mûran, som förvisso är en notorisk lögnhals, beskrev Gur-i-Amir i sin bok "Bland stillheten i Cikadornas berg": "På en enslig platå längst bergssidan, strax under Mhîms blå himmel, tronade en magnifik kupol i solen. Den var gammal och märkt av år, omgärdad av fyra massiva stentorn, täckta av halvt bortnötta ornamenteringar. Ett av tornen hade rasat samman, och kupolens spira var bruten, dess gyllene halvmåne låg gnistrande i det vindpinade gräset vid byggnadens fot. Men när er ödmjuke berättare beträdde de mäktiga stentrappor som ledde upp till byggnadens ingång, ett högt valv omgärdat av nednötta statyer av hedniska gudar, kunde ingen med öga för arkitektur, oavsett hur rättrogen, förneka att Gur-i-Amir var ett av forntidens största underverk".
Gur-i-Amir sägs också vara draken Alzakh-Andors boplats. Djupt i dess innanmäte lär han ligga intill kryptorna där döda fornkonungar vilar i balsamerad ro, på högar av guld och andra, ofattbara, skatter.
Gur-i-Zinda, "Månens viloplats", var ett hedniskt tempel i Alkarzan, som sedermera byggdes om till dhaorag. Det uppfördes av zhanerna då de erövrat Ziu, på 3000-talet f.M., och i det lades deras storkonung Tarim till vila. Dess minareter, uppförda på 1700-talet e.M., är än idag det första man ser av Alkarzan från havet. Redan den ursprungliga byggnaden, en fyrkantig pelarsal i sandsten under en massiv kupol, är mycket stor, och med utbyggnader som lagts till under årtusendena är helheten bokstavligen enorm. Arkitekturen är, just för att olika delar uppförts i omgångar, smått kaosartad, och en del finkänsliga cirefalier har högljutt förkastat den, men mûhadinerna anser den vara snudd på fulländad - mest för att det är otänkbart att kränka Tarim Världserövarens viloplats, förstås. Hans krypta ligger något till vänster om den ursprungliga tempelsalen, som dock är det verkliga undret. Den är mycket hög i tak, med smäckra pelare som skjuter upp mot en jättelik kupol, och väggarna och pelarna är på klassiskt mûhadinskt vis rikligt prydda med kalligrafier och blomsterornament. Genom sinnrikt placerade fönster i kupolens nederkant faller strimmor av sol- eller månljus ned över den annars mörka tempelsalen i ett intrikat flätverk. Gryningens första solstrimma faller alltid på altaret längst bak i tempelsalen, och det sägs att månens första ljus alltid hamnar på Tarims grav.
An'ak Khanum, 'Lilla prinsessan' uppfördes under dynastin Zhias tid, en period hyllad för sin estetik. Den ligger också i Alkarzan, och var tänkt som dhaoragen framför alla andra; Mhîmrättens huvudsäte näst Tabbahs gyllene tron. Emellertid lyckades man inte riktigt överträffa Gur-i-Zinda, och An'ak Khanum har alltid stått lite i dess skugga. Byggnaden är mycket yngre än Gur-i-Zinda, dock, och både smäckrare, elegantare och mer enhetlig i sin arkitektur. Själva huvudbyggnaden är närmast blomsterlik till formen, och har flera sidokammare med mindre takkupoler samlade runt en större tempelsal i mitten, där den största kupolen tronar i "blommans" mitt. Alla salarna är förenade via luftiga pelargångar. Minareterna är något separerade från huvudbyggnaden, och nås via smäckra broar högt upp i luften. Det mest magnifika med An'ak Khanum är dock golvet, där färgad marmor lagts ut i ett underskönt mönster vars centrum är en jättelik, vit krysantemum kantad av vita fåglar, mitt i den stora tempelsalen. Katedralen uppkallades efter Zarifi, Mhîm Uzûm Shaches favoritdotter, och äppelträden hon lät plantera blommar fortfarande i trädgården.
Sar'whîd, Gudahärskarens palats i Tabbah, kunde förstås förtjäna ett omnämnande, men det är så enormt i sin omfattning att det är svårt att klassa som en enda byggnad; och ingen enskild del av det anses, om än storslagen, vara riktigt så magnifik som de tre ovan.
Några listor kunde då tex vara:
Forntidens sju underverk, enligt Carpodim av Coluimn (Ca. 2830-):
Gur-i-Amir, gravmausoleum i Tabîmbergen
Draktemplet i Colonan
Izhims ziggurat i Darasgata, på Cai, uppfört i Edron
Magikraternas citadell, citadell i An-Thalamur, uppfört i Danarth
Votan-Abors stora torn, Caibukten, uppfört i Akpilos
Statyerna vid Thummons portar, okänt ursprung
Pyramiden på Ashaslätten, okänt ursprung
Alternativ: Thalaska mur, Akvedukterna i Colonan, Hamnen i Colonan, Gur-i-Zinda, Eviga spiran, statyerna på Luberos
Mundanas sju underverk, enlig Ycanbar av Garandor (2790-2878 e.D.) (som aldrig besökte Jargien):
Cirzas tempel i Ciremelo
St:a Inalys katedral i Calnia
Gur-i-Zinda-dhaoragen, Alkarzan
An'ak Khanum-madrasan, Alkarzan
Kisharnias torn, Haléa Teren
Narekh-renk-Ghors stora sal, Narekh-renk-Ghor
Kabalaordens huvudakademi på Kabal, Ebhron
Mundanas sju underverk, enligt Bzar Tzolechin från Ciremelo (2903-):
Cirzas tempel i Ciremelo
Cirzas tempel i Cirza Falz
Ildir-Kanalen över Ziu
Befästningsverken i Ramezior Crack
Stora fyrtornet i Marek Pomian
Kejsarens torn i Daval
Ulug Stjärnskådarens observatorium i Jaccumta
Västlandens åtta underverk, enligt Li Zalké (412-339 f.D.)
Gur-i-Amir-mausoleet, Tabîmbergen
Gur-i-Zinda-templet, Alkarzan
Ildir-Kanalen, Jahna och Aksa, Ziu
Izhims Ziggurat i Darasgata, Edron
Votan-Abors stora torn, Caibukten
Himlastaden Tengri, Loulanmassivet
Tashkars blomsterträdgårdar, okänt läge
Iliks tempel i Chahar, Edron
Varför ska det vara just sju underverk, förresten? I den senare listan, tänkte jag mig till exempel att zhanerna alltid tyckt mer om talet åtta. Sedan tänker jag mig att kamorferna, ödlefolket, melusinerna och sådana säkert uppfört skithäftiga magiska/tekniska grejer människorna skulle tappa hakan av om de fick se dem. Men det är klart, det får de oftast inte, och därför är melusinernas eventuella motsvarighet till R'lyeh inte med på såna här listor. Det är ju ganska självklart, egentligen; grekerna kände inte heller till terrakottaarmén eller den kinesiska muren.
Håll till godo!
- Ymir, teleporterar iväg sig till Malmöfestivalen