Nekromanti Världsböckerna?

[Jarre]

Är jag ensam om att tycka att det var synd att fler världsböcker släpptes till gamla DoD?

Med världsböckerna menas jag då Altors baksida, Frostviddernas härskare, Drakarnas söner och Demonernas folk. Glömmer jag nån?

Inte för att Altors Baksida var det bästa supplementet i historien, men det gav en bra bild över välden utanför Chronopia. Detta tror jag dessa böcker verkligen skulle ha hjälpt till att göra med. Altors östra halvklot känns nu så inkomplett och faktafattigt men ändå relativt begränsande - man vet lite om lite, inte på långa vägar så mycket som man skulle vilja veta om sabraner, högländare, chariber, drakoniter...

 

[Skelander]

Re: Världsböckerna? [OT]

Personligen tycker jag att de bästa supplementen som kan göras till ett rollspel är de så kallade världsböckerna. Dock ser jag gärna första ett ganska stort äventyr; ett som "sätter stämningen" på rollspelet.

Äventyr kan man alltid skriva själv, och då är världsböckerna ett bra hjälpmedel.

 

[Dilandau]

Re: Världsböckerna? [OT]

Jag håller mer. Världsböcker är (eller kan i alla fall) vara de mest givande av tillbehören till ett rollspel. Som du säger, äventyr skriver man själv. Och regelsuplement är ofta onödiga, när allt kommer till kritan.

 

[Rickard]

Tja, du glömde Ereb Altor... Själv tycker även jag att världsböckerna är de viktigaste.. Då får man en bra idé om hur spelmakarna vill att man ska spela deras spel.. Jag tycker det borde vara så i en del av regelförklarandet också, fast subtilt så att det inte känns påtvingat..

Världsbeskrivningen ska ju helst också vara så att man kan få äventyrsuppslag.. Jag kan inte beskriva riktigt hur de ska få till det, men vissa rollspel har det.. Kanske är det för att de lämnar några lösa ändar som spelledaren får spinna vidare på.. Hmmm, när jag tänker efter är nog det som är det viktigaste med världsbeskrivningar.. Att inte beskriva för mycket.. Dels för att man som spelledare kanske inte orkar läsa allt och dels för att man som spelledare gärna har sina egna idéer och vill knåpa lite med det.. Världsbeskrivningar ska ge riktlinjer och inte säga "såhär är det".. Ungefär så som jag vill se på rollspelsregler..

Sedan varelsebeskrivningar.. Kan någon säga mig ett (ej teve/filmbaserat) rollspel där det märks att rollspelsmakarna har gått in för att beskriva de spelbara varelserna och inte bara för att ge de nya balla grejer och seder? Jag är så jädra trött på sådant.. DoD är ju tyvärr ett bra avskräckande exempel på detta.

/[color:\\"green\\"]Han[/color] som känner för att gå och knyta sig

<FONT SIZE=1>Subtil: Knapp märkbar</FONT>

 

[Eksem]

"Kanske är det för att de lämnar några lösa ändar som spelledaren får spinna vidare på.. "

En produkt som på det viset är rätt märklig är Atlas of the Young Kingdoms till ELRIC!. Den är egentligen rätt tråkig att läsa, den är baserad på en knapphändigt beskriven och märklig spelvärld från Moorcocks Elric-böcker där man egentligen aldrig får veta något som inte är intressant för berättelsen. Ändå, och ändå, lyckas man fullkomligen trycka in intressanta äventyrsuppslag i texten hela tiden (utom de fem som medföljer). Jag har säkert tio riktigt bra idéer att gå på som alla kan utvecklas till riktigt stora äventyr med lite jobb. Med tanke på alla uppslag och idéer som de verkligen öser över allt material som släppts till ELRIC! har jag material till ELRIC!-äventyr så att det kommer räcka i åratal även om jag skulle spela varje vecka. Och mycket av det är bra!