Rosen
Myrmidon
Sitter och småpular med ett av mina (oändligt) många småprojekt till min Khelataar-sajt, en översikt av ett expansionssupplement som aldrig skrevs klart. Nu kom jag på att introavsnittet kanske kunde ha visst allmänintresse för folk på det här forumet, så håll till godo:
skiss av Håkan Jonsson
Under 1987-1989 skapade umeåborna Urban Konradsson, David Ågren och Per Lindberg ett fantasyrollspel (ursprungligen baserat på ett halvfärdigt originalarbete av Johan Jeppsson, men av det återstod inget i det färdiga spelet) på hobbybasis. I sin slutliga version fick det namnet Falsinia: Silverfalkens Ö – Rollspelet.¹ Spelsystemet var ingående och tämligen komplicerat, och många detaljer hade uppenbarligen lånats från andra spel, men det innehöll också en del innovationer. Världen Durngård var standardfantasy med alver, orcher och magisk kvasimedeltid, men hade samtidigt en genomtänkt känsla och baserades på en ovanlig bakgrund; det utspelades på en relativt liten ö där rollpersonernas folk en gång landstigit som flyktingar.
I början av 1989 sålde konstruktörerna sitt spel till Lancelot Games, som började putsa upp det för publicering. Firman hade dock egna idéer om en "jordnära" fantasymiljö som de försökte applicera på Falsinia, så putsningen blev snart en fullständig omarbetning (som skedde samtidigt med att konstruktörerna fortsatte leverera kapitel). Ett par månader efter att de sista disketterna hade skickats från Umeå var så mycket omgjort att det hade rönt samma öde som Jeppssons originalspel; knappt någonting återstod av ursprungsmaterialet. Sundsvallsborna insåg att detta inte var vad de hade skrivit kontrakt om att ge ut, så de beslöt att även ändra resten och döpa om spelet, som istället publicerades som Khelataar – Klanernas Land. De tre umeåborna krediterades inte som konstruktörer, men Konradsson och Ågren fick royalties för sina insatser.
Dock var ju Lancelot Games fortfarande kontrakterade att publicera produkten ’Falsinia’ från dem, så de erbjöds att istället göra en omarbetad version i form av ett expansionssupplement, en alternativ kontinent i Khelataars värld. (Det var länge Lancelots avsikt att ha tre parallella miljöer till spelet - Khelataar, Shivaloor och Falsinia - med varsin produktlinje av supplement och moduler.) Konradsson och Ågren påbörjade arbetet med expansionen i början av 1990, ungefär samtidigt som Richard Lundgren började skriva Shivaloor – Kejsardömets Kontinent. De levererade en del preliminärt material i april, men någon gång efter det lades arbetet på is av okänd anledning. Projektet slutfördes aldrig.
Supplementet skall alltså inte förväxlas med Falsinia: Silverfalkens Ö, som är ett separat rollspel i en helt annan spelvärld. Termen ’Falsinia’ används i den här texten bara om supplementet, och om ön där det utspelas; de gånger rollspelet omnämns betecknas det ’Silverfalkens Ö’.
¹ O-uppdaterade texter i tidiga utskrifter avslöjar att spelet, och ön, tidigare hette Tarfatien. Eventuellt kan namnet ha kommit från Johan Jeppssons ursprungliga rollspel.
--
Åke
skiss av Håkan Jonsson
Under 1987-1989 skapade umeåborna Urban Konradsson, David Ågren och Per Lindberg ett fantasyrollspel (ursprungligen baserat på ett halvfärdigt originalarbete av Johan Jeppsson, men av det återstod inget i det färdiga spelet) på hobbybasis. I sin slutliga version fick det namnet Falsinia: Silverfalkens Ö – Rollspelet.¹ Spelsystemet var ingående och tämligen komplicerat, och många detaljer hade uppenbarligen lånats från andra spel, men det innehöll också en del innovationer. Världen Durngård var standardfantasy med alver, orcher och magisk kvasimedeltid, men hade samtidigt en genomtänkt känsla och baserades på en ovanlig bakgrund; det utspelades på en relativt liten ö där rollpersonernas folk en gång landstigit som flyktingar.
I början av 1989 sålde konstruktörerna sitt spel till Lancelot Games, som började putsa upp det för publicering. Firman hade dock egna idéer om en "jordnära" fantasymiljö som de försökte applicera på Falsinia, så putsningen blev snart en fullständig omarbetning (som skedde samtidigt med att konstruktörerna fortsatte leverera kapitel). Ett par månader efter att de sista disketterna hade skickats från Umeå var så mycket omgjort att det hade rönt samma öde som Jeppssons originalspel; knappt någonting återstod av ursprungsmaterialet. Sundsvallsborna insåg att detta inte var vad de hade skrivit kontrakt om att ge ut, så de beslöt att även ändra resten och döpa om spelet, som istället publicerades som Khelataar – Klanernas Land. De tre umeåborna krediterades inte som konstruktörer, men Konradsson och Ågren fick royalties för sina insatser.
Dock var ju Lancelot Games fortfarande kontrakterade att publicera produkten ’Falsinia’ från dem, så de erbjöds att istället göra en omarbetad version i form av ett expansionssupplement, en alternativ kontinent i Khelataars värld. (Det var länge Lancelots avsikt att ha tre parallella miljöer till spelet - Khelataar, Shivaloor och Falsinia - med varsin produktlinje av supplement och moduler.) Konradsson och Ågren påbörjade arbetet med expansionen i början av 1990, ungefär samtidigt som Richard Lundgren började skriva Shivaloor – Kejsardömets Kontinent. De levererade en del preliminärt material i april, men någon gång efter det lades arbetet på is av okänd anledning. Projektet slutfördes aldrig.
Supplementet skall alltså inte förväxlas med Falsinia: Silverfalkens Ö, som är ett separat rollspel i en helt annan spelvärld. Termen ’Falsinia’ används i den här texten bara om supplementet, och om ön där det utspelas; de gånger rollspelet omnämns betecknas det ’Silverfalkens Ö’.
¹ O-uppdaterade texter i tidiga utskrifter avslöjar att spelet, och ön, tidigare hette Tarfatien. Eventuellt kan namnet ha kommit från Johan Jeppssons ursprungliga rollspel.
--
Åke