Världen brinner... och rollspel

[JohanL]

En annan variant på ett mer pro-socialt postapokalyps-spel kunde vara att man har der här ständigt närvarande våldet, men vill göra något åt det. Vad för sorts sociala institutioner kan man inrätta som i alla fall gör läget bättre?

En av foksupunkterna i Glorantha som inte alltid är uppenbar är hur många av de sociala strukturerna som handlar om just detta. Din klan är din in-group, där du förväntas bete dig. Hederskulturen (i den mer klassiska bemärkelsen) är ett sätt att försöka få ned våldet genom att garantera hämnd och i alla fall skapa en kostnad för det. Betalning av mansbot är ett sätt att försöka undvika de eviga fejder som hederskulturen annars leder till. Råd, utomstående lagfarna eller respekterade äldste kan kallas in för medling. En högre organisation (i Glorantha-fallet, stammen) kan inrättas som ett sätt att minska klankonflikterna inom sig genom att någon har tillräckligt mycket våldskapital för att huta åt de som gör sådant.

Det här är sådana saker vi ser i verkligheten hela tiden också, i allt från kriminella gäng till beduinklaner, när man försöker göra varje grupps krig mot varje annan i alla fall hanterbart.

 

[JohanL]

Att beskriva stamsamhällen som ett hobbesianskt allas krig mot alla är något jag tror skulle få de flesta antropologer att lyfta på ögonbrynen. Även om det icke-statliga samhället innehåller våld -- ofta mer våld än det nuvarande -- så är det knappast heller den sortens brutala "alla är ett hot"-miljö som AW och den konventionella postapokalypsgenren målar upp.

Ja, det var ju det jag sade? Konflikten gäller på gruppnivå, inte individnivå (när grupperna hunnit etablera sig, men det går rätt snabbt). Etablerandet av sociala strukturer (de man tappat bort i apokalypsen) kan göra något åt det gruppnivåvåldet också.

 

[Christoffer]

Att beskriva stamsamhällen som ett hobbesianskt allas krig mot alla är något jag tror skulle få de flesta antropologer att lyfta på ögonbrynen. Även om det icke-statliga samhället innehåller våld -- ofta mer våld än det nuvarande -- så är det knappast heller den sortens brutala "alla är ett hot"-miljö som AW och den konventionella postapokalypsgenren målar upp.

Alltså målar AW upp det så? Jag tänker det tar ett avstamp som är rätt mycket, här lever ni, det må vara skit, men ni lever här, 1st session, berätta hur ni lever här, berätta om en vanlig dag. Dvs inte dagen när ni brände ner skiten och alla var ett hot, utan en vanlig dag i en värld som är svår och karg för att etablera hur det är att leva här, hur samhället fungerar osv.

 

[Svarte Faraonen]

Alltså målar AW upp det så? Jag tänker det tar ett avstamp som är rätt mycket, här lever ni, det må vara skit, men ni lever här, 1st session, berätta hur ni lever här, berätta om en vanlig dag. Dvs inte dagen när ni brände ner skiten och alla var ett hot, utan en vanlig dag i en värld som är svår och karg för att etablera hur det är att leva här, hur samhället fungerar osv.

Jag tycker AW har flera saker som jag upplever som kontraproduktiva. En av dem är abstraktionen kring ekonomin. Man har enheten "barter" som ska motsvara en månads mat -- men hur många byter en månads mat? Har man ens en månads mat att tillgå åt gången? Drivmedel, mat, ammunition -- allt detta blir om man följer reglerna som de är skrivna ganska abstrakt, och inget i spelet manar en att göra någon djupare diskussion av varifrån dessa kommer. Två av playbooksen manar en att bränna runt i motorfordon. Om man jämför detta med till exempel Sagas of the Icelanders så har man där ett spel där rollpersonernas interaktion med matproduktionen och den omkringliggande naturen faktiskt sätts i centrum, genom reglerna för att sköta en gård. Jag hade hellre sett något sådant, ett spel där resursknappheten inte bara är en storyhook ("Okej, jag slog 6-, så nu är det hunger") utan faktiskt krokar in mer i vad man gör.

 

[Christoffer]

Alltså hela first session är väl att etablera sådant? MC: Vart får ni er mat från då? Spelare: Vi har fält utanför samhället, ska hjälps åt, alls måste hugga in, till och med hardholdern själv. MC: Antecknar. Vatten då? Spelare: vi köper det av vattenkulten, de får mat, vi får tillgång till vattnet....

 

[Beastslayer]

Warewolf: The Apåcalypz

Vegan varianten: In och röj kossor på en köttindustri för att stoppa köttkonsumtionen en smula.
Nästa steg är att stoppa företagets giftiga tofuodlingar i Kanadas vildmark.

Låter som en toppenkampanj i mina öron!

 

[Christoffer]

Vegan varianten: In och röj kossor på en köttindustri för att stoppa köttkonsumtionen en smula.
Nästa steg är att stoppa företagets giftiga tofuodlingar i Kanadas vildmark.

Låter som en toppenkampanj i mina öron!

Rubbit - the ragnarök?

 

[zo0ok]

Sen kring samhällskollaps och sådant. Jag tror det är intressant för att det sätter saker ur spel som vi kommit överens om i vår värld. Det är fel att döda. Det är fel att stjäla. Det är fel att ljuga. Osv. När det inte finns ett samhälle, en kyrka eller något annat som säger att dessa saker är fel så står vi mer tillsvars gentemot oss själva och de i vår närhet och dessa frågor kan disktueras på ett vad jag tycker rätt intressant sätt.

När man är hungrig på riktigt, och ens barn är hungriga, då kommer man inte så långt med frågan "tillsvars gentemot oss själva".

Sen, behöver ju inte vara allas grej. Men det finns betydligt fler nyanser mellan lågmält kontemplativt och full on storskaligt krig om minsta lilla grästäppa och dl vatten.

Ungefär som dagens Sverige, med lågintensivt inbördeskrig för kontroll om förorter, utmanandet av rättsväsendet och där våldsmonopolet inte fungerar.

förstatliga storföretagen och tvinga dem in på en hållbar bana i detta nu

Karl Marx noterade att ju större en maktpyramid växer, desto mer korrupt blir det. Därför är det ett litet mysterium hur något skulle bli bättre av att samla både ekonomisk och politisk makt i samma makt-hierarki.

Att beskriva stamsamhällen som ett hobbesianskt allas krig mot alla är något jag tror skulle få de flesta antropologer att lyfta på ögonbrynen. Även om det icke-statliga samhället innehåller våld -- ofta mer våld än det nuvarande -- så är det knappast heller den sortens brutala "alla är ett hot"-miljö som AW och den konventionella postapokalypsgenren målar upp.

Självklart kommer människor att organisera sig i familjer, stammar och klaner. Konsekvenserna av det synsättet erstätter det sekulär rättsväsendet och statens våldsmonopol, och likhet inför lagen, ser vi redan i Sverige idag.

 

[JohanL]

Självklart kommer människor att organisera sig i familjer, stammar och klaner. Konsekvenserna av det synsättet erstätter det sekulär rättsväsendet och statens våldsmonopol, och likhet inför lagen, ser vi redan i Sverige idag.

Gott om utrymme till att göra det till en rollspelssetting, dock - vad som är trevligt att leva i och vad som är maximalt dramatiskt sammanfaller ju sällan. "Leva i intressanta tider" och det där.

 

[Svarte Faraonen]

Alltså hela first session är väl att etablera sådant? MC: Vart får ni er mat från då? Spelare: Vi har fält utanför samhället, ska hjälps åt, alls måste hugga in, till och med hardholdern själv. MC: Antecknar. Vatten då? Spelare: vi köper det av vattenkulten, de får mat, vi får tillgång till vattnet....

Ja, men det är allt som allt väldigt abstrakt, något som närmast skuffas undan av spelet. Regelsystemets koppling in i barter-systemet gör per automatik att mat för en dag blir något negligerbart, något som aldrig har någon större vikt. Sedan tycker jag också att attityden i den här typen av citat:

Someone pointed out to me, rather late in development, that gasoline
evaporates like fft. 50 years after the apocalypse? Not a drop of refined
gas left.
It turns out that I can live with it.
If it bugs you, pretend that I meant biodiesel all along. I guess that
biodiesel doesn’t evaporate like gas does, or something. So maybe in the
preapocalypse we converted wholesale to bio, yeah? I guess it didn’t save
us after all.

...pekar på en slags "rule of cool"-hållning till resurser och deras knapphet som jag tycker rimmar väldigt illa med det jag vill ha.

Sedan finns det också andra saker jag tycker blir fel -- kollektivets maktlöshet i jämförelse med de kraftfulla individerna som är rollpersonerna, antagandet att det är despotiska maktstrukturer som är det "naturliga" när människor utlämnas att själva skapa dem, och så vidare. Angående synen på vad som sker i avsaknad av våldsmonopol är jag rädd att det blir en för politisk diskussion, men vi kan väl lugnt säga att det knappast är okontroversiellt att anse att självorganisation alltid leder till våldsamma klansamhällen. Min postapokalyps behöver mer Kropotkin och Bookchin än så.

 

[Dimfrost]

En annan utgångspunkt är att hantera klimatångesten mer allegoriskt. Jag har själv gjort två sådana försök. Först någon gång runt 2007-2008, när jag själv först slogs av den kommande klimatkrisens omfattning. Hur skulle vi själva hantera en mer påtaglig apokalyps? Jag började skissa på ett efter katastrofen-spel med mycket kortare tidsperspektiv än de flesta andra, en värld några år efter katastrofen, när de överlevande fortfarande minns smaken av glass och tv-program och internet, och har en identitet från tiden före att förhålla sig till. Katastrofen tänkte jag skulle vara att verkligheten gick sönder i något slags cthulhoid monsterinvasion, och fokus skulle vara hur man hanterade att världen är bekant men ändå förlorad. Jag speltestade det vid något tillfälle, men sedan kom Apocalypse World vilket var ett mycket bättre regelsystem än vad jag hade skissat på. Senare spelade vi faktiskt en AW-kampanj i en liknande värld men med lite annat fokus. Och jag försköt min klimatångest i andra riktningar.

Långt senare, i augusti 2020, hade jag något slags depressionstopp av flera olika anledningar. Som ett slags sätt att bearbeta detta skrev jag The World Broke, där världen har gått under och ingenting längre är verkligt och därför inte heller kan göra så ont längre. Betydligt mindre konstruktivt och mindre upplyftande, men kanske ändå något slags parallell.

 

[Christoffer]

Ja, men det är allt som allt väldigt abstrakt, något som närmast skuffas undan av spelet. Regelsystemets koppling in i barter-systemet gör per automatik att mat för en dag blir något negligerbart, något som aldrig har någon större vikt. Sedan tycker jag också att attityden i den här typen av citat:

...pekar på en slags "rule of cool"-hållning till resurser och deras knapphet som jag tycker rimmar väldigt illa med det jag vill ha.

Sedan finns det också andra saker jag tycker blir fel -- kollektivets maktlöshet i jämförelse med de kraftfulla individerna som är rollpersonerna, antagandet att det är despotiska maktstrukturer som är det "naturliga" när människor utlämnas att själva skapa dem, och så vidare. Angående synen på vad som sker i avsaknad av våldsmonopol är jag rädd att det blir en för politisk diskussion, men vi kan väl lugnt säga att det knappast är okontroversiellt att anse att självorganisation alltid leder till våldsamma klansamhällen. Min postapokalyps behöver mer Kropotkin och Bookchin än så.

Själv är jag noll brydd om det abstrakta rätt godtyckliga kring bensin. Bryr jag mig så inga bilar, är väl ingen stor grej. Kring en dags mat? Är mat en grej så utgår jag från att under hunger (för ingen spelar väl annat än första utgåvan) finns det threats om missväxt och torka, om mögel som äter upp plantor, om vilddjur som jagar vår boskap? Sen är det väl så enkelt som att de triggas och en dags mat i högst relevant. Då kvittar det ju att jag sitter på något fynd värt 2 barter för det går ändå inte att äta.

Kring självorganisation så är jag hundra med på ditt perspektiv. Och i AW? Ja antingen så börjar vi med en hardholdern och kan jobba för att skapa en annan organisation eller så gör vi det inte utan vårt samhälle kanske är en demokratisk utopi, det politiska för mig här är inte resultatet utan kampen, strävan och att försöka må ett mål och förändring. Finns väl inget i AW som säger att alla samhällen är skjutgalna fascister och det är så allt ser ut? Och även om det var så, vad skulle det krävas för att vi och våra ärkefiender sluter oss samman och försöker bygga något bättre? Hur kan vårt samhälle här och nu, med alla sina problem och galningar, bli bättre? Vad kan vi göra för att det skall bli möjligt? Osv. Säger inte att du behöver gilla det eller vilja spela det. Bara att din förenkling av vad spelet innebär politiskt och etiskt är en förenkling jag inte håller mer om.

 

[Genesis]

Jag tycker att AW definitivt har ett drag av ”det enda verktyget du har är en hagelbössa”. Det är inte en dålig grej, för det kan ge väl så intressanta berättelser, men hade jag velat spela samhällsbygge och gemenskap så hade jag helt klart inte valt AW. Som sagt, Dream Askew är en utmärkt utgångspunkt för det.

EDIT: Resursbrist är också något som när jag spelat oftast har förts in lite i första sessionen och sedan mest försvunnit på vägen.

Jag har ju också i flera omgångar pillat på ett spel som är både före och efter apokalypsen, som handlar om vad en sådan förändring kan göra med människan.

 

[zo0ok]

Jag kan tycka att när vi spelar fantasy-rollspel (i något som normalt är en romantiserad medeltidsmiljö) så bryr vi oss "lagom" mycket om resurser. Vi räknar inte med svält varje vecka, om det inte är precis vad som är utmaningen för dagen. Rep, hästar, husrum, även nya vapen... finns att få tag i i någon by eller mindre stad. Ofta är det högst tveksamt om marken runt staden räcker för att försörja stadens invånare med mat och annat. Sällan någon som bryr sig på riktigt. Hur underjordiska dvärgsamhällen får tag i grisar för sina grillade revben och spannmål till all sin öl är ofta oklart.

Så på samma sätt ser jag inga problem med att man har ett postapokalyptisk spel där en hel del saker anses fungera. Helt enkelt för att om smutsigt vatten, ingen mat, och iskalla nätter är ett problem alla dygn, så kommer det ta fokus kring de intressanta berättelser man vill köra.

Jag vet inte hur det är med bensin... jag har för mig att människor i Syrien under inbördeskriget kokade egen bensin i oljefat. Det var säkert lite mer invecklat än så, och de behövde självklart råvara, och en toppmodern bil kanske inte skulle gå optimalt på den bensinen. Whatever.

Premissen är ändå att det är "fantasy". Men den premissen blir ju lite ifrågasatt om man spelar för att man vill föreställa sig en trovärdig god framtid i en postapokalyptisk värld - för då riskerar det att bli önsketänkande - och inte fantasi - man ägnar sig åt.

 

[clarence redd]

Varför inte gå tillbaka i tiden, till eran när grunden för klimatproblemen läggs?

Jag skulle vilja skicka rollpersonerna till 1950-talet för att försöka ändra historiens misstag. En slags hemlig task forceskickad från 2030-talet. De jobbar för att undergräva oljebolagen, exponera mutade forskare, smyga in tekniska framsteg inom elproduktion och så vidare. Som en blandning av Mad Men och Terminator : )

Jag gillar annars @Genesis idé om att hoppa mellan pre- och post-apokalyps. Det kan göra samband och konsekvenser väldigt tydliga.

 

[lupmet]

Neotech utspelar sig mitt i klimatkrisen. Jag tror jag hade använt något liknande om jag ville adressera frågan. Samma miljöer åtminstone. Det är hit vi är på väg. Vill vi det?

Var det inte det som hände med cyberpunken? Gibson skrev Neuromancer som en varning om vart vi var på väg – och massor av folk sade "cooolt!"

 

[lupmet]

Precis! Ett sådant spel hade kunnat vara intressant genom sin förankring i verkligheten, istället för fantasin. Dessutom skulle en kunna betrakta undvikandet av apokalypsen som en apokalyps i sig. Hur ser världen ut när vi radikalt minskar våra utsläpp? Hur ser världen ut utan kapitalism och konsumtion? Hur ser kapitalismen ut utan nyproduktion?

(Skrivet helt utan politiska ambitioner)

Borde de inte gå att hämta en viss inspiration ifrån de "samhällen" och strukturer som brukar utvecklas upp bakom murarna på fängelser och framförallt koncentrationsläger? Fångarna försöker (bokstavligen) överleva och skapa en ... drägligare situation.

 

[lupmet]

Varför inte gå tillbaka i tiden, till eran när grunden för klimatproblemen läggs?

Jag skulle vilja skicka rollpersonerna till 1950-talet för att försöka ändra historiens misstag. En slags hemlig task forceskickad från 2030-talet. De jobbar för att undergräva oljebolagen, exponera mutade forskare, smyga in tekniska framsteg inom elproduktion och så vidare. Som en blandning av Mad Men och Terminator : )

Jag gillar annars @Genesis idé om att hoppa mellan pre- och post-apokalyps. Det kan göra samband och konsekvenser väldigt tydliga.

Tidigare har Blue Planet nämnts (skäms lite för att jag inte genast tänkte på detta fenomenala spel) och det du beskriver tror jag skulle passa utmärkt i detta spel; rollpersonerna är bioterrorister som vill stoppa bolagens skövling av planeten Poseidon, kanske med ambitioner att åka till Jorden och "ställa saker tillrätta" där. Kan säkert utvecklas till en intressant intern gruppdynamik mellan moral, ideal, ideologi och realitet för den grupp som känner sig mogen för det.

 

[zo0ok]

Borde de inte gå att hämta en viss inspiration ifrån de "samhällen" och strukturer som brukar utvecklas upp bakom murarna på fängelser och framförallt koncentrationsläger? Fångarna försöker (bokstavligen) överleva och skapa en ... drägligare situation.

Risken är att det blir för lite agens (som man typiskt vill ha, för att det ska bli roligt).

Rekommenderar varmt ”en dag i ivan denisovitjs liv”.

 

[lupmet]

Risken är att det blir för lite agens (som man typiskt vill ha, för att det ska bli roligt).

Rekommenderar varmt ”en dag i ivan denisovitjs liv”.

Nja, tanken var inte att spela bakom murarna utan hämta inspiration om hur en grupp människor beter sig när allt de vant sig vid tas ifrån dem och de totas ihop med främlingar och har ett massivt, yttre hot emot sig som de inte kan gör så mycket åt.