Jag har en bra anektdot från det glada 80-talet, kring 83, när vi spelade massor och ständigt drog in nya spelare i den växande gruppen. En kille som hängde på hade en kusin som var runt 16 år, hängde på stan och var i slagsmål var och varannan helg. Vi fick med honom en kväll, och man skulle kunna se vilken helg han började spela eftersom hans brottregister slutade få nya poster efter den helgen. Han satt på kvällarna med DMG i ena handen och ett engelskt lexikon i den andra, och spelade massor tills hans familj flyttade utomlands några år senare. Ett bra exempel på att rollspel ger en meningsfull sysselsättning till de som annars spiller sitt liv på att slåss och bråka och på att sitta på akuten. Våldskultur? Javisst, men hur många har skadats av 1d20 på ett papper?Han said:Är det någonting som du upplever förekommer?
Att media brukar koppla samman rollspelare med våld är ju ungefär som att säga att dom som gillar engelska deckare gärna går ut och mördar grannen med en vinkatapult ;-)