Jag spelar samberättarspel och jag vill skapa historier snarare än uppleva de som redan är definierade (se "skrivna äventyr"). Jag har dock två viljor och olika längtan efter upplevelser som tycks stå i motsättning till varandra och som, upplever jag, ofta delar de spelgrupper jag spelar i: upplevelse, immersion och bleed VS skapande av starkt och dramatiskt innehåll.
#1 Skapande av starkt och dramatiskt innehåll
Målet är en bra historia. Vi samarbetar med varandra och med spelet i fråga för att skapa innehåll och teman vi kan vara stolta över och vi är mer av författare än vad vi är kännande varelser. Vi spelar för att förlora, så djärvt vi bara kan och låter dramat styra.
#2 Upplevelse, immersion och bleed
Jag är min roll och jag låter våra känslor överlappa. Jag vill känna starka känslor, möta svåra kval och uppleva dramat på en väldigt personlig nivå. Det finns en påtaglig dimension av samskapande även här men när jag spelar min roll så är det första person som gäller.
Ingångarna till dessa två är väldigt olika och kräver väldigt olika mindset hos spelarna. #1 vilar på att kunna vara avslappnad och spontan, att lyssna på andra och att hitta ett gemensamt flow och riktning för hur historien och fiktionen ska utvecklas. #2 handlar mer om att våga vara sårbar, om att öppna upp sig för sina medspelare och handlar mycket mer om känsla än om tanke. De spelgrupper jag spelar med är mest fokuserade på #1 och är ofta lite avigt inställda till #2 även om viljan finns (det enda stället jag möter #2 på allvar är egentligen nordic larp-scenen). Frågan är dock om det inte är så att det finns en tydlig kollision mellan #1 och #2, att de är två skilda spelstilar som ej bör vara verksamma samtidigt vid spelbordet?
Det här, #1 och #2, är vad jag vill spela. Hjälp mig: vad är det egentligen jag vill spela?
#1 Skapande av starkt och dramatiskt innehåll
Målet är en bra historia. Vi samarbetar med varandra och med spelet i fråga för att skapa innehåll och teman vi kan vara stolta över och vi är mer av författare än vad vi är kännande varelser. Vi spelar för att förlora, så djärvt vi bara kan och låter dramat styra.
#2 Upplevelse, immersion och bleed
Jag är min roll och jag låter våra känslor överlappa. Jag vill känna starka känslor, möta svåra kval och uppleva dramat på en väldigt personlig nivå. Det finns en påtaglig dimension av samskapande även här men när jag spelar min roll så är det första person som gäller.
Ingångarna till dessa två är väldigt olika och kräver väldigt olika mindset hos spelarna. #1 vilar på att kunna vara avslappnad och spontan, att lyssna på andra och att hitta ett gemensamt flow och riktning för hur historien och fiktionen ska utvecklas. #2 handlar mer om att våga vara sårbar, om att öppna upp sig för sina medspelare och handlar mycket mer om känsla än om tanke. De spelgrupper jag spelar med är mest fokuserade på #1 och är ofta lite avigt inställda till #2 även om viljan finns (det enda stället jag möter #2 på allvar är egentligen nordic larp-scenen). Frågan är dock om det inte är så att det finns en tydlig kollision mellan #1 och #2, att de är två skilda spelstilar som ej bör vara verksamma samtidigt vid spelbordet?
Det här, #1 och #2, är vad jag vill spela. Hjälp mig: vad är det egentligen jag vill spela?