ceruleanfive
Bläckfisk
I så gott som alla rollspel jag har provat på har det funnits ett antal förbestämda klasser. De har i sin tur haft tillgång till särskilda färdigheter eller moves. Att gå utanför ramarna är i många fall obefogat kostsamt och i värsta fall helt förbjudet.
Från mitt perspektiv kan det finnas viss relevans i att ge nya spelare lite riktlinjer – vilka färdigheter/moves är egentligen vettiga för en slagskämpe och vilka bör man ha när man spelar helare? Det kan även ha som funktion att motverka obalanserade karaktärer, om spelare får för sig att missbruka möjligheterna att välja fritt.
I förlängningen känner jag dock oftast att begränsningen är frustrerande och omotiverad. Är det verkligen rimligt när karaktärer inte kan lära sig saker inom nya områden? Själv har jag pluggat musik och text, men det är ju därmed inte sagt att jag aldrig kan lära mig bokföring.
Jag kanske bara är obstinat och bångstyrig, men jag vill gärna ha möjlighet att välja och vraka fritt – om det passar karaktären. Vad har ni för tankar kring det hela?
Från mitt perspektiv kan det finnas viss relevans i att ge nya spelare lite riktlinjer – vilka färdigheter/moves är egentligen vettiga för en slagskämpe och vilka bör man ha när man spelar helare? Det kan även ha som funktion att motverka obalanserade karaktärer, om spelare får för sig att missbruka möjligheterna att välja fritt.
I förlängningen känner jag dock oftast att begränsningen är frustrerande och omotiverad. Är det verkligen rimligt när karaktärer inte kan lära sig saker inom nya områden? Själv har jag pluggat musik och text, men det är ju därmed inte sagt att jag aldrig kan lära mig bokföring.
Jag kanske bara är obstinat och bångstyrig, men jag vill gärna ha möjlighet att välja och vraka fritt – om det passar karaktären. Vad har ni för tankar kring det hela?