Nekromanti Vad är mitt öde ?

[Beastslayer]

Jag sitter och skriver och klurar på system till mitt projekt Roma Infinitus och kom igår natt att tänka på ödet och hur det känns för mig så starkt förknippat med Antiken och Rom. Då kom också tanken på att kalla det som kallats Yrken, Classes mm i andra rollspel för Öden i RI.
Tanken är väldigt ytlig ännu och jag har inte hunnit utveckla den speciellt mkt men det är delvis därför jag skriver här, jag vet hur kreativa människor det finns här.

Vad jag tänkt lite kring Öden än så länge är att det skall vara en drivkraft samtidigt som det är förutbestämmt vilken väg ens liv kommer gå. Det känns dock som om det skulle bli väldigt styrt på något sätt samtidigt som jag gillar idén med Öde och att saker är förutbestämmda.
Men hur skoj är det att spela en kampanj med en rollperson vars öde spelaren känner till i förhand? Mitt dilemma är alltså hur man skulle kunna undvika det och ge det en mångsidighe som gör det intressant att spela samma öde om och om igen utan att veta exakt vad som skall hända karaktären. På ett sätt skulle det också vara intressant att lägga över en större del av ödet på spelarens axlar men endå bevara mystiken kring ödet.....nu flummar jag ut ordentligt. Hjälp !

 

[Svarte Faraonen]

Jag skulle säga att varje rollperson inte har ett, utan två öden -- ett positivt och ett negativt. Dessa har båda ett värde som börjar på 0, och uppnåendet av dem innebär i praktiken att man vinner respektive förlorar spelet. I en krissituation kan man välja att öka det dåliga ödets värde med 1 för att lyckas med något -- men man kommer ett steg närmre undergången. Jag har ännu inga idéer kring hur man ska närma sig det bra ödet, men jag kan tänka mig att man måste offra saker i sin närhet.

 

[Beastslayer]

Jag skulle säga att varje rollperson inte har ett, utan två öden

God tanke ! Det skulle bli lite som Virtue and Vice i nya WoD dock, eller inbillar jag mig ?

 

[Svarte Faraonen]

Mer som Doom i Conspiracy of Shadows, fast det är inte ett vidare spritt spel. Grundtanken är att man får ett verktyg så att spelledaren vet åt vilket håll han ska driva historien, plus att man får en bild av hur spelaren tänkt sig rollpersonen. Notera också att det goda ödet kan skilja sig från vad rollpersonen skulle tycka var bra -- det kan till exempel inkludera sådant som omsvängningar i livsinställning och liknande.

 

[Genesis]

Men hur skoj är det att spela en kampanj med en rollperson vars öde spelaren känner till i förhand?

Har du provat?

Berättelser från Staden fungerar så att man döper varje scen ("kapitel") till något som talar om i förväg vad som skall hända. Typ "Kapitel tre, i vilket Nisse talar ut med Julia". Dessutom är hela sessionen inramad från början av "baksidestexten" som man skriver innan man börjar. Det är skitskoj.

Många indiespel låter en hoppa fram och tillbaka i kronologin. The Durham Three (jag lyssnar mycket på rollspelspodcasts numera) spelade en omgång AG&G där de första sessionen lirade en grundståry, andra hur ståryn slutade, fem år senare, och tredje sessionen handlade om tiden däremellan. Jag läste en fräck spelrapport av Universalis, där en spelare först satte scenen med orden "Två månader tidigare" och sedan med "Femton år senare".

I Münchaussen så är ju utgången given innan berättelsen ens börjat. "Berätta om den gång när du slogs i bojor av prinsessan av Månen." Och det är också fetkul.

Vad jag försöker säga är att det inte behöver vara tråkigt att känna till sin rollpersons öde. Det är ju resan dit som är intressant. Dessutom tror jag att det kan hjälpa till med att fokusera spelet och ge en bra ståry (om man vet att man måste bygga upp mot ett visst slut så blir berättelsen inte lika mycket "oj, vad hände nu?"). Så jag tycker att det är tufft att ge varje rollperson ett öde. Det är ju en supertydlig flagga till spelledaren och de andra spelarna. Har jag en rollperson med ödet "Bli VD för företaget X" så vet alla vilken typ av ståry jag vill ha. Tar jag ödet "Falla offer för mitt eget högmod" så är det en helt annan historia, även om resten av rollpersonen är likadan.

Alternativt kan du ju låta ödet rikta sig mot en sista konflikt, utan att specificera hur den slutar. "Möta min faders mördare i strid", typ.

Vad jag skulle gilla mindre är om du ger fördefinierade öden, som man brukar göra med klasser eller yrken. Men det beror på utförandet, kanske. Berätte mer om hur du tänkt dig att de skulle vara utformade!

//Genesis, skenade iväg.

 

[Beastslayer]

Vad jag skulle gilla mindre är om du ger fördefinierade öden, som man brukar göra med klasser eller yrken. Men det beror på utförandet, kanske. Berätte mer om hur du tänkt dig att de skulle vara utformade!

Det jag kom att tänka på igår var att man kanske gör X antal arketypsika öden som kan göras relativt breda beroende på vad spelaren väljer att plocka för, låt oss kalla det A,B och C val. Men då blir det helt plötsligt väldigt likt klasser och yrken. Idén är så färsk att jag inte riktigt vet vad jag vill forma den till ännu, delvis därför ligger tråden här för att jag vill bolla idéer.

 

[Illern]

Om man tycker Ödet är något som blir för förutbestämt så kanske man kunde ha X som gudarna stöttar. Det är ju verkligen något som skulle kännas romerskt.

Vill man använda mekanimsen som Bobby magikern nämnde nedan kan man även ha Y som gudarna ogillar.