Vad är recensenters syfte?

[krank]

Här är förresten en helt "objektiv" recension.

Totalt oanvändbar för exakt alla, såklart. Eller ja, bra som exempel på varför idén om en "objektiv recension" är nonsens, men inte så mycket annat.

Idén med "objektiva recensioner" bygger på idén om att det skulle kunna finnas objektiva värden, och det gör det såklart inte. Jag menar, alla fakta man beskriver bör ju stämma (man bör ju t.ex. inte påstå att en skådespelare är med i en film om den inte är det), men huruvida skådespeleriet är "bra" eller "dåligt" – eller om man ska vara mer nyanserad och sätta ord på saker, "stelt" eller "amatörmässigt" eller "engagerande" – är ju helt och hållet en fråga om känslor och subjektivitet. Även när det uppstår intersubjektivitet (vi är överens om att skådespeleriet är stelt) så är det ju fortfarande subjektivt. Om du och jag och alla vi känner är överens om att skådespeleriet är stelt så betyder ju inte det att någon som inte upplever det som stelt har fel.

 

[Rickard]

När jag recenserar filmer försöker jag fokusera mindre på handling och mer på elementen i filmen (foto, ljud, klippning, skådespelari), gärna i förhållande till andra filmer. Mina recensioner berättar sällan vad filmen faktiskt handlar om; jag vet inte om folk har tänkt på det (eller vad de tycker om det). Som filmnörd så kollar jag gärna upp anekdoter om filmen för jag vill gärna delge lite mer bakgrund för att bättre fästa vad det är för typ av film det handlar om.

Naturligtvis är detta vad jag också tycker är bra med recensioner. Jag har helt sjunkit ned i Red Letter Media som följer detta, exempelvis:

https://www.youtube.com/redlettermedia

 

[Zire]

Ja, objektiv fakta väntar jag mig att få av producenten eller säljaren. Lite som den tekniska specifikationen man ofta kan hitta när man ska köpa en teknisk produkt.

Problemet är att man ofta saknar rösten av någon som testat den och ger sin helt subjektiva röst om vad de egentligen tyckte om att använda den. Specen kanske säger att det följer med en manual, en recension skulle kunna berätta vad en person tyckte om manualen. Var den hjälpsam, användbar, svarade den på frågorna?
Specen kanske berättar att jag kan ansluta den med HDMI eller VGA, en recension skulle kunna säga att HDMI porten i dennes fall satt lite löst och att recensenten var orolig för skador på längre sikt.
Jag tänker också att en specifikation har ett annat perspektiv, den försöker berätta vad produkten är, medan en recension försöker berätta vad recensentens upplevelse av produkten är.

En objektiv recension verkar helt poänglös som just recension.

 

[abe]

Jan Aghed var som bäst när han sågade film. Mycket underhållande. Tyvärr är han död numera. Tveksamt om han någonsin träffade fel. En recension är en kulturartikel, man förväntar sig att lära sig något.

Den absolut sämsta filmupplevelse jag haft på senare år var High Life (2018) där Juliette Binoche rider en sexmaskin i ett hemslöjdat rymdskepp. The Guardian gav den 5/5.

 

[krank]

Jag brukade gilla sågningar. Sen skrev jag en surmagad sågningsrecension av alla avsnitt av Game of Thrones, och upptäckte CinemaWins och FilmJoy, och kom på att positivitet är mycket roligare och gör mig mycket gladare än negativitet.

Plus att det är mycket mer rebelliskt och edgy att vara glad och gilla allting, än att vara sådär bitande arg och bitter.

 

[EvilSpook]

Plus att det är mycket mer rebelliskt och edgy att vara glad och gilla allting, än att vara sådär bitande arg och bitter.

Jag gillar nästan bara sågningar. De kräver mer av en förklaring än nåt man gillar. Det behöver liksom motiveras.
Min favoritrecension och den bästa tråden hittills på året är din (Kranks) Transformerstråd.

Den förklarar i detalj var du kommer från, vad du förväntat dig, vad du fick och vad som är jobbigt med det. Awesome!
Jag gillar inte Transformers och jag har inget gemensamt med dig (Krank) spelmässigt, men när folk som verkligen bryr sig utförligt förklarar vad som är fel med ett spel, en film eller en produkt så är det det absolut bästa sättet att bilda sig en rättvis uppfattning om det.


//EvilSpook

 

[Franz]

För kanske 15 år sedan var det ju superpoppis att recensera och såga filmer och tv-spel från barndomen, bli jättearg på dem och recensionen gick typ ut att skrika på verket från början till slut. Jag tyckte inte att någon av dessa recensenter var särskilt roliga, vilket nog beror på att jag inte tycker att dåliga filmer är så upprörande att jag skriker mig igenom dom. Jag stänger bara av istället Det fanns dock ett visst undantag för Angry Nintendo Nerd då han återskapade känslan av att bli riktigt arg på svåra/orättvisa spel på ett rätt kul sätt. Har för mig att Red Letter Media kom lite i kölvattnet av arga recensenter. De var ju lite mindre arga, men jag hade svårt för dem också. Vet inte riktigt varför, men jag tror jag fick nån slags känsla av att de tyckte de var förmer än alla andra. Men det kanske inte alls stämmer, det var jättelänge sedan jag såg dem. Hursomhelst, jag håller med @krank att det är roligare, coolare och (vill jag själv tillägga) sexigare att vara glad och gilla allt!

 

[Oscar Silferstjerna]

Som jag ser det bör en recension innehålla två huvudkomponenter: konsumentinformation (så här ser innehållet i verket ut - genre, stil, omfattning) och bedömning (det här tycker recensenten). Jag menar inte att det informerande nödvändigtvis behöver vara skilt från det tyckande. Ibland kan det informerande urvalet vara sammanflätat med tyckandet; recensenten uppfattar verket på ett visst sätt och gör därför den ena eller andra bedömningen. Om han eller hon exempelvis stör sig på långa miljöbeskrivningar som upptar en stor del av textmassan, så är det bra om det framgår.

Både informerandet och tyckandet bör, enligt min mening, bottna i att recensenten utgår ifrån och åtminstone kortfattat beskriver olika kontexter - exempelvis det aktuella författarskapet i stort, genrekonventioner och ibland även andra verk i samma genre. Att recensenten kontextualiserar verket gör också att recensionen kan ha ett värde även för den som inte delar de åsikter framförs. Den som gillar exempelvis feministiska dystopier ska genom att läsa recensionen förstå att verket tillhör den genren. Recensenten behöver alltså kunna en del om både genren och författarskapet för att texten ska bli intressant. Det räcker, i mina ögon, inte med löst tyckande. Åsikterna behöver bottna i kontexter.

Trådstartaren ville inte ha något ”woke”, ”agenda” eller trams av något slag. Okej… Dock tror jag att det är svårt att bortse ifrån att tyckande om konstnärliga verk ofta bottnar i livssyn och politiska ställningstaganden. De syns kanske inte varje recension, men de finns ändå ofrånkomligen där. Man kan fundera över hur explicit en recensent ska redogöra för sina mer övergripande ställningstaganden. Det är nog en smaksak. Personligen föredrar jag dem som säger rakt ut vad de faktiskt tycker - och även öppet redovisar tvivel och ambivalens. Allt är inte svartvitt.

 

[Svarte Faraonen]

Jag vet inte om jag är ute efter direkta sågningar, men samtidigt upplever jag väl att jag kan känna vantrivsel med vissa trender och tidstypiska fenomen. Att då läsa recensenter som plockar isär dessa fenomen och kanske är bättre än jag själv på att plocka fram vad som är irriterande eller skavande med dem tycker jag då är angenämt – det är väl därför det finns en ständig diskussion för och emot autofiktion och liknande grepp. Men det kräver också att man talar om annat än just det verk man har framför sig, utan sätter det i samband med många andra verk, så att man kan ställa mer generella frågor om trender i vad som görs ("Blir svenskar någonsin trötta på folkloristiskt präglad storskogsfantasy?", typ).

 

[Dr_Dängrot]

Jag kan tycka att det finns ett underhållningsvärde i dessa arga recensenter som beklagar sig över , skäller på och sågar saker vid fotknölarna.


Skulle det tex vara lika kul att se på angry video game nerd om han ist för att nerd rage:a om alla "dåliga" tv-spel satt lugn och sansad och mellowed out som om han rökt 5-6 fredspipor i rad och i nån sorts lycklig kumbaya psykos sa hur perfekta och bra alla tv-spel han recenserar är ?


Det är ju för att höra honom rage:a och yttra sig i affekt som man ser på angry video game nerd , det är liksom hela behållningen med att se på hans youtubekanal , det är där underhållningsvärdet ligger.

Sedan så är väll iofs angry video game nerd ett undantag jämfört med riktiga arga recensenter då angry video game nerd var en karaktär James Rolfe gestaltade och hans recensioner var inte på riktigt utan skapade för comic effect och sålunda troligvis inte speglade hans verkliga åsikter.

 

[Rickard]

Har för mig att Red Letter Media kom lite i kölvattnet av arga recensenter. De var ju lite mindre arga, men jag hade svårt för dem också. Vet inte riktigt varför, men jag tror jag fick nån slags känsla av att de tyckte de var förmer än alla andra.

De är väldigt kunniga, men jag tycker de faktiskt försöker se filmer från objektiva perspektiv och ta filmen för vad det är. Hyllade exempelvis Pacific Rim och Independence Day: Resurgance för vad dem var.

 

[Franz]

De är väldigt kunniga, men jag tycker de faktiskt försöker se filmer från objektiva perspektiv och ta filmen för vad det är. Hyllade exempelvis Pacific Rim och Independence Day: Resurgance för vad dem var.

Det var jättelänge sedan jag såg dem, men jag vill minnas att det inte var något faktuellt i vad de sade som jag retade mig på men att de hade en allmän attityd som retade mig.

 

[Franz]

Skulle det tex vara lika kul att se på angry video game nerd om han ist för att nerd rage:a om alla "dåliga" tv-spel satt lugn och sansad och mellowed out som om han rökt 5-6 fredspipor i rad och i nån sorts lycklig kumbaya psykos sa hur perfekta och bra alla tv-spel han recenserar är ?

Nu tyckte jag visserligen att The Angry Nintendo Nerd var rolig när det begav sig. Tycker det finns en större igenkänningsfaktor i att bli arg när man dör i ett spel på ett orättvist sätt än att bli arg på en film som är dålig.

Med det sagt så fanns det en recensent som hette The Happy Nintendo Nerd som gjorde vad du beskriver, han talade om typ samma spel (och en del andra) på ett glatt och sansat sätt och han var alldeles fantastisk!

Sedan så är väll iofs angry video game nerd ett undantag jämfört med riktiga arga recensenter då angry video game nerd var en karaktär James Rolfe gestaltade och hans recensioner var inte på riktigt utan skapade för comic effect och sålunda troligvis inte speglade hans verkliga åsikter.

Var det inte så med de flesta ”arga” recensenter från den tiden? Det fanns ju The Nostalgic Critic, Cinema Snob, Filmbrain och allt vad de hette, de var väl karaktärer allihopa och inte så arga på riktigt vill jag minnas?

 

[Franz]

Hursomhelst, arga recensenter som The Angry Nintendo Nerd och Nostalgic Critic räknar jag nog egentligen mer som underhållare än recensenter. Jag skulle aldrig vela om att se en film och tänka ”Hm, undrar om Nostalgic Critic har recenserat denna och kan ge en god insikt i om jag borde ge den en chans eller inte”

 

[krank]

De enda saker James Rolfe gjort, som jag gillat, är de saker där han inte är så arg. James & Mike Mondays tror jag var den grej jag tittade mest på.

De där hysteriskt arga typerna… jag tycker mest att de är jobbiga. För hetsiga, liksom. För mig är det sällan kul när folk är hetsiga.

 

[Dr_Dängrot]

Nu tyckte jag visserligen att The Angry Nintendo Nerd var rolig när det begav sig. Tycker det finns en större igenkänningsfaktor i att bli arg när man dör i ett spel på ett orättvist sätt än att bli arg på en film som är dålig.

Med det sagt så fanns det en recensent som hette The Happy Nintendo Nerd som gjorde vad du beskriver, han talade om typ samma spel (och en del andra) på ett glatt och sansat sätt och han var alldeles fantastisk!


Var det inte så med de flesta ”arga” recensenter från den tiden? Det fanns ju The Nostalgic Critic, Cinema Snob, Filmbrain och allt vad de hette, de var väl karaktärer allihopa och inte så arga på riktigt vill jag minnas?

Jag brukade titta en del på cinema snob och nostalgic critic på den tiden det begav sig och även om jag inte minns så mycket av deras recensioner så är jag beredd att säga att du har helt rätt i att dom också gestaltade karaktärer och fokus låg på att spela arga för comedic effect snarare än att dom var arga på riktigt.

Jag vill minnas att jag hört att angry video game nerd var först med hela "arga" recensent grejen på youtube och han skapade en trend av arga recensenter som följde i hans kölvatten och att det som du nämnt innan var oerhört på ropet att vara en "arg" recensent för sisådär 15 år sedan

 

[abe]

Något som var rätt underhållande förr, innan internerrecensioner, var att Sydsvenskan liksom andra tidningar saxade in från deras egna recensioner i tevetablån när det begav sig. De flesta filmer som visades på teve hade en mening eller två från filmkritikernas drapor som i regel innebar att det stod "infantil hollywoodprodukt", "självspäkande upplevelse", "omedveten drift med temat", osv.

 

[Conan]

Siskel bedömde filmer efter kriterier om hur han tror att en bra film ska se ut. Ebert gick med på hur han faktiskt upplevde filmen.

Samma med dagens PK-recensenter som tittar efter särskilda attribut som de tror ligger rätt i tiden snarare än att titta på rent filmiska och upplevelsemässiga aspekter.

Med det sagt finns det fortfarande många Siskel recensenter som aldrig kan ge en fantasy, sci-fi, eller actionfilm, serie eller bok full pott då dem tror att Ruben Östlunds filmer är höjden på kulturproduktion och därför inte vågar lita på sina egna ögon och ifrågasätta om inte kejsareni själva verket är naken.

F.ö. svagt med dessa förbjudna ständiga pekpinnar om vad man får och inte får säga i trådstarterna.

 

[krank]

Samma med dagens PK-recensenter som tittar efter särskilda attribut som de tror ligger rätt i tiden snarare än att titta på rent filmiska och upplevelsemässiga aspekter.

Ja, för huruvida en film t.ex. reproducerar tråkiga normer är ju absolut inte en upplevelsemässig aspekt =)

 

[Conan]

Ja, för huruvida en film t.ex. reproducerar tråkiga normer är ju absolut inte en upplevelsemässig aspekt =)

Det är sånt som en recensent gärna får diskutera och väga in. Men det får uppenbarligen inte diskuteras i denna tråd så vi får nog lämna det därhän.