Hans inlägg ställer implicit en fråga: Vad har misslyckande för plats i rollspelsregler?
Jag pysslar just nu lite smått på en kalla kriget-rymdopera med lite gammal god task resolution. Du slår en tärning. Slår du bra så lyckas du, slår du dåligt så misslyckas du.
Lyckas du så går handlingen framåt och din rollperson får vara cool. Misslyckas du, så... händer ingenting.
Så varför kan man misslyckas om det inte är roligt?
Är det för att göra de lyckade slagen mer roliga när de väl kommer?
Är det för att spelarna ska utmanas att hitta ett annat sätt?
Är det för att få rollspela nederlag?
I vilket fall som helst så borde man kunna utföra det på ett bättre sätt, och göra även misslyckande roligt och spännande.
Jag pysslar just nu lite smått på en kalla kriget-rymdopera med lite gammal god task resolution. Du slår en tärning. Slår du bra så lyckas du, slår du dåligt så misslyckas du.
Lyckas du så går handlingen framåt och din rollperson får vara cool. Misslyckas du, så... händer ingenting.
Så varför kan man misslyckas om det inte är roligt?
Är det för att göra de lyckade slagen mer roliga när de väl kommer?
Är det för att spelarna ska utmanas att hitta ett annat sätt?
Är det för att få rollspela nederlag?
I vilket fall som helst så borde man kunna utföra det på ett bättre sätt, och göra även misslyckande roligt och spännande.