Nekromanti Vad är Dungeons&Dragons för er?

[Targon]

Re: På tok för överskattat!

Öh, vad är en rollspelsvärld med trovärdighet? Goda Grannar RPG?

Trovärdiga världar besitter en intern koherens och konsekvens. Goda Grannar RPG platsar säkert i kategorin, men problemet är att just det förslaget på ett rollspel nog tillhör det tråkigaste jag hört på länge. Ett mycket bättre förslag är DoD6.

 

[Torbjörn]

det jag kan säga om D&D är att det som jag kännder det framför allt är ett strategi- och taktikspel

Ok, så nu har D&D förvandlats till ett strategispel. Visst har D&D har ett detaljerat stridssystem med olika typer av attacker och moves i strid. Men att det är ett strategispel? Jag ser det snarare som en styrka att ett ROLLspel har mer alternativ i stridssituationer än anfall och parering.

Mycket handlar om logistik innan man ger sig till äventyrsplatsen

På vilket sätt lägger D&D en större vikt på logistiken innan äventyrsplatsen än andra rollspel? Detta hänger väl snarare ihop med hur man spelar rollspel, inte vilket rollspel man spelar?!

Så en konvertering bör enligt mig ha kvar detta inslag - strikt klassuppdelning och grottkravlande

Strikt klassuppdelning? Ja som lvl 1 karaktär kanske, men redan som lvl 2 kan man ju multiclassa om man vill.

Torbjörn

 

[anth]

DnD, precis som de flesta andra rollspel, kan givetvis spelas på olika sätt.
Däremot har DnD, precis som de flesta andra rollspel, ett "default"-sätt som det ska spelas på.

Det du beskriver är givetvis DnD-default.
Den intressanta frågan är: hur många av DnD-spelarna spelar så?

Jag håller med om att att en konvertering ska innehålla det du räknar upp,
men den verkligt intressanta frågan är vilka andra, mer ovanliga element, måste finnas med i en konvertering för att gamla DnD-rävar som har "utvecklats" lite ska känna igen sig?

 

[olaberg]

Jag har spelat sen jullovet 80-81 (1ed).

Jag har under alla dessa år _aldrig_ gillat det hardcore speliga, strategiska, regelgeggande flest-levlar-när-han-dör-vinner. Men jag har heller aldrig gillat det överdrivet seriösa rollrollrollspelandet, annat än i små doser. Och blir snabbt mätt på magi-steampunk-radikalt-annorlunda-fantasyvärld, även om kvasi-Midgård och Forgotten Realms kan bli väl begränsat.

Det finns däremot ett underbart mellanting mellan spelighet och rollighet: att äventyra i en pseudo-sago-medeltid för äventyrandets egen glädjefyllda skull.

Som bäst blir det som en bra matinefilm: lite högtravande drama, lite action, lite komik, lite tragedi, lite ironisk referenshumor. Ett glidande mellan Tolkien, Beowulf, Camelot, Conan och Monty Pythons jakt på den heliga Graal.

Lite grottkräl, lite politiska intriger, lite wow-vad-min-figur-är-mäktig, lite å-vilka-grisodlare-vi-är-bland-alla-högdjur, lite mysterieupptäckande, lite strategi.

Samtidigt.

För mig är D&D-reglerna, i alla dess inkarnationer, särskilt väl lämpade för att blanda allt det här till en välkomponerad måltid.

Det är Dunkel&Drakar-känslan för mig.

 

[Pom]

Det där var välfunnet! [NT]

NT = No Text (Ingen text)

 

[anth]

För mig är D&D-reglerna, i alla dess inkarnationer, särskilt väl lämpade för att blanda allt det här till en välkomponerad måltid.

Mao just den "fantasyeklektism" som gör att Targon inte tycker om DnD.

Därför så måste jag tacka er båda just för at ni har fångat känslan i DnD.
Sedan att den ena tycker om känslan och den andre inte tycker om känslan är ovidkommande för mig.

 

[Bombu]

Gud villken bra fråga!

Ärligt jag tycker den var jättebra, man får liksom fundera ut vad man själv tycker är DnD.

Som tidigare skribenter mycket illustrativt påpekat gäller inte koncensus vad som är DnD.

Det tycker jag man måste ha respekt för utan att se ned på andras uppfattning.

Vissa har hållit på jättelänge och för dem är Forgotten realms ett nytt påfund som kanske inte alls är typiskt DnD. För andra är Forgotten Realms DnD.

Jag tror inte man för starkt behöver förfäkta att just ens egen uppfattning av DnD är den rätta. Istället kan man ju fascineras av vad mångsidigt DnD kan uppfattas.

Nog med flummig inledning, för mig....

DnD för mig är när man kan spela en enkel arketyp, köra honom/henne regelmässigt efter en mall (Classen) och lägga på så mycket eget man har lust med/orkar.

mina arketyp DnD klasser är

Fighter
Cleric
Wizard
Rogue

Dessa räcker mer än nog för att få med DnD känslan, sen finns det massa olika utvecklingar av dom men för mig behövs bara dessa fyra.

I dnd väljer man en väg, man är INTE bra på allt.

Men man kan bli VÄLDIGT bra på det man riktar in sig på.

(såg det skrikigt ut med stora bokstäver?... bombu funderar)

För mig ska man i DnD kunna välja en Enkel karaktär. man ska kunna köra en fighter som slåss, få lite tips hur man bygger en fighter och vilken utvecklingsväg man ska följa.

Man måste inte köra en komplex specialfigur, det är väldigt DnD för mig, man ska kunna köra en typisk Cleric och med DMs hjälp bygga en figur som funkar i äventyret.

Sen kan man avancera till det hitta på listiga trix och så men grunden ska vara att man kan köra en arketyp utan för mycket problem.

det är DnD för mig att de olika rollfigurerna i någon mening (i DnD mening) är balanserade sinsemellan.

En nivå 8 krigare kan anses "lika" mäktig som en nivå 8 cleric. Väldigt subjektivt naturligtvis men i DnD finns känslan att man kan jämföra karaktärsklasserna emot varandra. Så är det inte i alla andra system, ibland finns ideologiskt motstånd emot det, men i DnD är det en grundbult.


Sådär det var lite från Bombus perspektiv.

 

[dream]

Jag måste kanske påpeka att jag spelar Adnds förstautgåva av Gygax...

Jag tror faktiskt att spelet inte kan vara både det ursprungliga taktik och logistikspelet och ett brett ROLLspel. Missförstå mig inte, det är klart att man kan spela på vilket sätt man vill. Men systemet lägger ju ändå fokus på vissa saker, och det är ju dem vi diskuterar här. Jag är rädd att det Dnd jag talar om för evigt är förvisat till gamla spelare som söker lite nostalgi - vad gäller min grupp är det så vi använder det. Min syn på de nyare inkarnationerna av spelet är som ni förstår av detta ganska negativa, de fokuserar mer på feats, fler och diffusare klasser och så vidare.

"Man vill ju hänga med", tänkte nog folket bakom tredjeutgåvan. Det jag ser som negativt med detta är att andra spel redan gör det så mycket bättre.

Nu skulle vi dock tala om vad som bör finnas i nästa version av spelet. Jag anser att man ska gå tillbaka till Gygax grunder - närma sig hoppa-hage-brädspel och slopa allt lull-lull! Detta är förstås inte kommersiellt gångbart, så jag får nog se mig snuvad på den konfekten!

 

[dream]

Medhåll gives!
Du skrev det jag menade.

 

[Svarte Faraonen]

Om du vill ha old school-spel finns ju Castles & Crusades, som till stor del påminner om gamla Rules Cyclopedia, med vissa bitar moderniserade (till exempel kan man även som demihuman välja ett yrke). Mycket smidigt och enkelt system som fångar den äldre gygaxiska känslan (bland annat har de givit ut Castle Zagyg som modul).

 

[anth]

Instämmer i att Castles & Crusades fångar den gamla ADnD-känslan mycket bra.

Framför allt så tycker jag om att de verkligen har lyckats med en DnD-klon som är "rules-light".

 

[anth]

Jag tror faktiskt att spelet inte kan vara både det ursprungliga taktik och logistikspelet och ett brett ROLLspel.

Jag förstår vad du menar, men jag hoppas att du har fel.

Gamla ADnD är i grunden ett dungeon crawl med mycket hack n' slash med mycket hårt hållna arketyper som man kunde ha som rollpersoner.
Men det räcker med att man har en DM som bygger upp en "realistisk" grott-ekologi:
- varför har dessa monster inte slagit ihjäl varandra när de bor i samma grotta?
- var förvarar monsterna maten, var tillagar de den och var är toaletterna?
- hur reagerar monsterna när de blir anfallna?
- vad gör spelarna när deras rollpersoner har slaktat alla orcer i grottan och kommer in i ny grotta där en föräldrarlös orc-baby skriker hjärtskärande? (hundvalpar, kattungar och till och med chimpansungar är söta, så varför skulle inte en orcbaby vara söt?)
osv.

Om monsterna beter sig på ett realistiskt sätt så kommer världen automatiskt kännas mer levande, vilket i sin tur gör att spelarna ROLLspelar mer.

Min syn på de nyare inkarnationerna av spelet är som ni förstår av detta ganska negativa, de fokuserar mer på feats, fler och diffusare klasser och så vidare.

ADnD har definitivt sina brister, men det är någonstans i dessa brister som spelets charm ligger.
Nya DnD har en spelmotor som är 100 gånger bättre än gamla ADnD eftersom den är 100 gånger flexiblare.
Jag håller med om att när man fixade till bristerna i nya DnD så försvann också lite av charmen från gamla ADnD (även om jag inte är lika negativ som du).

Nu skulle vi dock tala om vad som bör finnas i nästa version av spelet. Jag anser att man ska gå tillbaka till Gygax grunder - närma sig hoppa-hage-brädspel och slopa allt lull-lull! Detta är förstås inte kommersiellt gångbart, så jag får nog se mig snuvad på den konfekten!

Även jag rekomenderar att du tar dig en titt på Castles & Crusades.

 

[dream]

Trevligt tips minsan!

 

[dream]

Gamla ADnD är i grunden ett dungeon crawl med mycket hack n' slash med mycket hårt hållna arketyper som man kunde ha som rollpersoner.
Men det räcker med att man har en DM som bygger upp en "realistisk" grott-ekologi:
- varför har dessa monster inte slagit ihjäl varandra när de bor i samma grotta?
- var förvarar monsterna maten, var tillagar de den och var är toaletterna?
- hur reagerar monsterna när de blir anfallna?
- vad gör spelarna när deras rollpersoner har slaktat alla orcer i grottan och kommer in i ny grotta där en föräldrarlös orc-baby skriker hjärtskärande? (hundvalpar, kattungar och till och med chimpansungar är söta, så varför skulle inte en orcbaby vara söt?)
osv.

Naturligtvis håller jag med. Det är liksom konsten att skapa något av en i grunden slumpartad men reglerad process som jag charmas av vad gäller Adnd...