Nekromanti Vad främjar reglerna för typ av spel, egentligen?

[Dilandau]

Som bekant kan ett spels fluff säga en sak, medan reglernas krassa verklighet säger en annan.

Fluffet till gamla Drakar och demoner säger att spelet handlar om episka hjältar som slåss mot drakar och demoner. Men följer man reglerna så handlar det om ett gäng klantarslen som springer runt och trakasserar svartnissar och knappt vet hur man håller i ett svärd.

Har ni upptäckt några liknande diskrepanser?

AD&D handlar om en värld där människoliv inte är värt någonting. Rollpersoner dör på löpande band. Reglerna uppmuntrar till paranoia och sinnessjuk. försiktighet.

D&D4 uppmuntrar till strider och bara strider. På så sätt är det ärligt. Men det har även en tendens att helt skala bort rollspelandet, eftersom det inte finns någonting i böckerna som uppmuntrar rollspelande.

Det kommande Svavelvinter-rollspelet säger sig handla om ödestyngda hjältar. Det gör det också, med den udda twisten att stridsreglerna är så dödliga att spelare gärna undviker strid, och att magiker är tokigt mäktiga. (Detta gällde i alla fall i den version jag spelade.)

Vampire the Masquerade har så dåliga, långrandiga stridsregler att spelare gärna inte slåss utan istället snackar och smider planer. Ett märkligt sätt att främja ett visst spelsätt, men det funkar.

Vad mer?

 

[Mogger]

I Warhammer (v1-2)finns det tjuvar, demagoger och allehanda coola figurer som man kan spela, men eftersom reglerna bara fokuserar på strid går det inte att spela något annat än krigare, om man samtidigt vill spela de utgivna äventyren. Dessutom befinner man sig alltid på flykt/i en grotta/i en kloak/etc så det finns ingen möjlighet att gå till någon annan career är protagonist eller liknande.

I Mutant: Undergångens Arvatagare påstod fluffet att svartkrutsvapen en gång för alla befäste människans position som herrar över mutanterna, men i reglerna är svartkrutsvapen så dassiga att RP inte ens orkar plocka upp dem när de lootar sina nedlagda fiender. Dessutom finns det massor av mutationkombos som är gamebreakers så hur människan faktiskt kunde kuva mutanten är en gåta.

Western utlovar cool cowboyaction, men det man får är eviga ekvationer, tabeller och statiska strider.

O.s.v.

Med väldigt få undantag så fuckar alla spel upp sin vision med sugiga regler. Förutom indiespel då.

 

[Dilandau]

I Warhammer (v1-2)finns det tjuvar, demagoger och allehanda coola figurer som man kan spela, men eftersom reglerna bara fokuserar på strid går det inte att spela något annat än krigare, om man samtidigt vill spela de utgivna äventyren. Dessutom befinner man sig alltid på flykt/i en grotta/i en kloak/etc så det finns ingen möjlighet att gå till någon annan career är protagonist eller liknande.

Det där känns som en ganska vanlig grej. Cool värld, kanske till och med vettiga regler, men äventyr som bara fokuserar på att härja runt i grottor.

 

[Gurgeh]

I Mutant: Undergångens Arvtagare beskriver stämningstexterna hur zonfarare och jägare fäller monstren med välriktade skott eller harpunstötar. I praktiken har monstren så många kroppspoäng att det krävs en neutronbomb för att få omkull dem med ensam attack. Rollpersonerna får stå och hacka och skjuta i flera minuter för att uppnå det som Zigge Zmolk i stämningstexten gör på ett par sekunder.

/tobias

 

[Mogger]

Det där känns som en ganska vanlig grej. Cool värld, kanske till och med vettiga regler, men äventyr som bara fokuserar på att härja runt i grottor.

Absolut, men ibland går det helt babanas, som i Mutant Chronicles. Soldater, krig, onämnbar ondska, rymden m.m. Och karaktärerna ska spela detektiver i vanliga grottröjaräventyr!?

Nu när jag skriver det så känns det som att jag har missuppfattat något. Det är så jag minns det, men var det verkligen så?

 

[Niklas73]

Intressant (lätt OT)

Vad skulle du förvänta dig för system av ett spel som beskrivs så här (en text som skulle kunna finnas på mitt spel)?

"Din rollperson är fångad mellan alla olika agendor som vill olika saker i den krigsdrabbade världsrymden. Närvaron av övernaturlighet finns på de platser där kaos finner livsrum medan dess närvaro inte alls känns i de djupa städer och metropoler som ibland täcker stora delar av planeter. Avlägsna världar dit det tar år att färdas hägrar med mytomspunna sägner. Pirater och politiska organisationer blandas med tjuvar, gillen och hårt arbetande människor samt droidverksamheter så väl som prisjägare och krigsskådespel. Stora tyngda solskepp med miljoner krigare, ibland inte äldre än barn bordar skeppen som tar dem till de olika fronterna. Lägg därtill andra dimensioner med okända marker dit få tagit sig men där onämnbara mysterier existerar. Det är den värld din rollperson träder in i…”"

 

[Gurgeh]

Re: Intressant (lätt OT)

Vad skulle du förvänta dig för system av ett spel som beskrivs så här (en text som skulle kunna finnas på mitt spel)?

"Din rollperson är fångad mellan alla olika agendor som vill olika saker i den krigsdrabbade världsrymden. Närvaron av övernaturlighet finns på de platser där kaos finner livsrum medan dess närvaro inte alls känns i de djupa städer och metropoler som ibland täcker stora delar av planeter. Avlägsna världar dit det tar år att färdas hägrar med mytomspunna sägner. Pirater och politiska organisationer blandas med tjuvar, gillen och hårt arbetande människor samt droidverksamheter så väl som prisjägare och krigsskådespel. Stora tyngda solskepp med miljoner krigare, ibland inte äldre än barn bordar skeppen som tar dem till de olika fronterna. Lägg därtill andra dimensioner med okända marker dit få tagit sig men där onämnbara mysterier existerar. Det är den värld din rollperson träder in i…”"

Och vad gör rollpersonerna?

/tobias

 

[TomasFriaLigan_UBBT]

Det kommande Svavelvinter-rollspelet säger sig handla om ödestyngda hjältar. Det gör det också, med den udda twisten att stridsreglerna är så dödliga att spelare gärna undviker strid, och att magiker är tokigt mäktiga. (Detta gällde i alla fall i den version jag spelade.)

Ett jätteintressant ämne! Hur påverkas spelstilen av spelets regler? Är detta "emergent play" (som det kallas i landet over there) i samklang med spelets tema och stil?

Jag håller med om att problemet du pekar på är vanligt i rollspel - men jag vill gärna dra en lans till Svavelvinterspelets försvar!

Genomgående är spelets regler mycket medvetet skrivna för att främja "rätt" sorts spelstil och berättelser - alltså den sorts myllrande krönikor över färgstarka individuella karaktärer fångna i maktspel och profetior som präglar Granströms romaner.

Spelet handlar absolut om ödestyngda hjältar - men inte nödvändigtvis bara hjältar med svärd i hand. Strid avgörs snabbt, det stämmer, men risken att faktiskt dö är rätt liten.

Magi är absolut mäktigt i Svavelvinter - men också mycket kostsamt och medför stora risker för magikern. Detta för att främja en spelstil där man verkligen tänker efter innan man kastar en besvärjelse - är det värt det?

 

[Niklas73]

Re: Intressant (lätt OT)

Äventyrar är väl helt enkelt svaret i den texten? Stämningen målas upp och du vill härja loss bland ovan beskrivna miljö och sätta upp din egen agenda eller använda de som erbjuds implicit i texterna kring de "goda" och "onda" i världsbeskrivningen.

Vad förväntar du dig att systemet ska stödja med en sådan beskrivning? Action? Drama? Mystik? Annat?

 

[Dante]

Om »droids« (ännu mer OT)

Du vet att George Lucas har trademarkat ordet »droid«?

BattleMechs i spelet BattleTech kallades BattleDroids tills Lucas fick nys om det och började gruffa.

Så om du tänker publicera spelet nånstans kanske det är läge för ett namnbyte

 

[Niklas73]

Re: Om »droids« (ännu mer OT)

Skojar du???? Så om jag säljer 10 ex av SC så skulle Lucas ge sig på mig? Herre jälvar vilken tönt! Men jag antar att BattleTech är ett stort spel Tack för tipset.

 

[anth]

Re: Om »droids« (ännu mer OT)

Skojar du???? Så om jag säljer 10 ex av SC så skulle Lucas ge sig på mig? Herre jälvar vilken tönt! Men jag antar att BattleTech är ett stort spel Tack för tipset.

Så länge du ger ut det på svenska är det nog ingen fara - men om du översätter det till engelska...

 

[Niklas73]

Re: Om »droids« (ännu mer OT)

En översättning är nog en ganska liten risk... Och i så fall får jag döpa om dem.

 

[Dilandau]

Jag tycker att Svavelvinter gör det bra - glappet mellan fluff och regler är imponerande liten. Det är intressant att spelare väldigt snabbt förkastar stridsförmågor till förmån för mer socialt vinklade färdigheter.

 

[Dilandau]

Re: Intressant (lätt OT)

Vad skulle du förvänta dig för system av ett spel som beskrivs så här (en text som skulle kunna finnas på mitt spel)?

"Din rollperson är fångad mellan alla olika agendor som vill olika saker i den krigsdrabbade världsrymden. Närvaron av övernaturlighet finns på de platser där kaos finner livsrum medan dess närvaro inte alls känns i de djupa städer och metropoler som ibland täcker stora delar av planeter. Avlägsna världar dit det tar år att färdas hägrar med mytomspunna sägner. Pirater och politiska organisationer blandas med tjuvar, gillen och hårt arbetande människor samt droidverksamheter så väl som prisjägare och krigsskådespel. Stora tyngda solskepp med miljoner krigare, ibland inte äldre än barn bordar skeppen som tar dem till de olika fronterna. Lägg därtill andra dimensioner med okända marker dit få tagit sig men där onämnbara mysterier existerar. Det är den värld din rollperson träder in i…”"

Jag tycker att det känns som att man är soldater som drar runt och krigar.

 

[Niklas73]

Re: Intressant (lätt OT)

Äventyrande är det jag är ute efter för alla de slag där man sätter en egen agenda. Men...

Ganska bra för stridssystemet är snabbt och skadesystemet flexiblet och ger dig mycket utrymme fight. Det sociala systemet för övertalningar i äventyrande av alla de slag är också genomarbetat för att skaffa sig relationer eller bara klara av ett övertygande och stödjer ett miniskådespel mellan spelare och spelledare som i rätt miljö kan bli medryckande. Mentala konflikter stöds lite och smyga omkring i fiendeland stöds med push your luck system. Satsningar föreligger i vanliga färdighetskast. Känslan av krigande men kanske mer äventyrande ligger i luften.

 

[TomasFriaLigan_UBBT]

Jag tycker att Svavelvinter gör det bra - glappet mellan fluff och regler är imponerande liten. Det är intressant att spelare väldigt snabbt förkastar stridsförmågor till förmån för mer socialt vinklade färdigheter.

Ja, det är min erfarenhet också.

Det slår mig nu att stridssystemet faktiskt har blivit lite mindre dödligt efter den version som du testspelade. Och att sociala konflikter har blivit lite svårare. Förhoppningsvis har vi landat ganska rätt nu.

Det är därför det är så bra med grundliga speltest - man kan tro att man vet vilken spelstil man uppmuntrar med reglerna, men det är bara genom speltest man faktiskt får veta!

 

[Botulf]

Det där känns som en ganska vanlig grej. Cool värld, kanske till och med vettiga regler, men äventyr som bara fokuserar på att härja runt i grottor.

Absolut, men ibland går det helt babanas, som i Mutant Chronicles. Soldater, krig, onämnbar ondska, rymden m.m. Och karaktärerna ska spela detektiver i vanliga grottröjaräventyr!?

Nu när jag skriver det så känns det som att jag har missuppfattat något. Det är så jag minns det, men var det verkligen så?

Jupp. Det är rätt så mycket som MC är.Jag tycker också utgångspunkten är rätt underlig. Det var ju inte riktigt dom förväntningarna man hade efter att ha sett alla grymma illustrationer av Bonner eller spelat Kampen om Citadellet. Vill man ha MC något mer likt Kampen om Citadellet/Warzone känns det som man behöver ett par splatböcker(främst Algeroth). Lägg till Imperials bok och Domedagens Hjältar(+ de andra brädspelen och Warzone minis) så kunde man köra crossover*. Det låter så kul att jag måste göra det någon gång. Men det var något som faktist grundspelet borde gjort från början. Det går men antagligen inte lika elegant sett till reglernas klunkighet.

*Det gick även med första utgåvan av Warzone

 

[krank]

Absolut, men ibland går det helt babanas, som i Mutant Chronicles. Soldater, krig, onämnbar ondska, rymden m.m. Och karaktärerna ska spela detektiver i vanliga grottröjaräventyr!?

I och för sig gillar jag att man i teorin förväntas göra både deckaruppdrag och rena militäruppdrag i spelet, men framför allt militäruppdragen blir ju ganska snabbt rätt töntiga med tanke på skadereglerna...

Den officiella äventyrstrilogin hade en rätt skön balans där. Redan i första äventyret samsas en rätt kul whodunnit på zeppelinare med djungelkräl och moraliska val... =)

 

[Botulf]

Jag tror det enda rollspel jag faktiskt spelat i praktiken som faktiskt hållit löftet är Barbarians of Lemuria. Premissen är att spela sword&sorcery-pulp hjältar med ett regeltunt system och det leverar just det. Men inte mycket annat. Sila igenom ett mer generiskt fantasyfilter så är det precis så gamla Drakar och Demoner borde ha varit.

Det finns andra spel som också håller löftet med vad de faktiskt är till för givetvis. Bara att jag sällan har turen att hitta dom.