Nekromanti "Vad gör du?" - vilka situationer ger ett intressant svar?

[krank]

Jag har suttit och funderar på spelledande idag. Jag vet inte om det leder till något nyttigt, men jag tycker om att systematisera och försöka hitta intressanta sätt att tänka systematiskt kring rollspelande. Det här är helt säkert inget revolutionerande heller. Men, jag tänkte posta min skit här och se hur det går...

Tanke: "Vad gör du?" är den vanligaste fråga SL ställer till sina spelare; i mina ögon är det nog den fråga som är mest central i (traditionellt) rollspelande. Lite tänker jag att den kan anses besläktad med t.ex. dilemmasagor och annat, men där är situationen helt rigid och färdigskapad för att ge en intressant fråga, i rollspel är kontexten bara såpass "ren" innan frågan ställs första gången. Alla efterföljande gånger har ju en situation som beror på föregående svar och/eller andras svar.

Min tanke: SL bör sträva efter att den frågan alltid ska ha fler än ett svar och valet mellan svaren ska kännas intressant för spelaren och helst också gruppen. Hur avgör man då när processen fråga-svar blir intressant? Jag har funderat lite från min egen erfarenhet och gjort en snabb, hafsig klassificering som säkert kan brytas upp, omformas, etc.

• Spelaren får möjlighet att briljera med sitt intellekt/sin kreativitet. Antingen med egna kunskaper eller med att ha kommit på en ball plan som sätts i verket eller ett häftigt infall som löser situationen. Förutsätter en utmaning av något slag. För de två senare exemplen är det bäst om utmaningen är öppen. I det här sammanhanget
• Spelaren får möjlighet att sänka rollpersonen. Genom att låta rollpersonen snubbla, ge upp eller göra bort sig.
• Spelaren får göra ett taktiskt val. Kräver flera val som är olika bra på olika sätt. Prioritering.
• Spelaren får göra ett moraliskt val. Kräver flera val som värderingsmässigt är svåravvägda. Rädda två spädbarn eller en gravid kvinna?
• Spelaren får göra ett val mellan olika sidor. Kräver flera olika organisationer eller grupper som antingen ligger i linje med spelarens/rollpersonens egna moral eller har möjlighet att hjälpa rollpersonen att uppnå något av sina mål.
• Spelaren får göra ett val mellan olika reaktioner. Kräver något att reagera på, där reaktionen inte är självklar. Rollpersonens personlighet uttrycks.

Jag är medveten om att flera av dem går in i varandra.

Så typ, bra grejer att försöka ha med:

• Öppna utmaningar som går att lösa på olika sätt. Strid är en klassisk sådan utmaning, som både täcker upp taktiska val och möjligheten att briljera. Och briljera kan man göra på många sätt här; system mastery till exempel. Hur man skapar strid som medger flera olika lösningar och taktiskt tänkande istället för bara pingpong kan alltså vara värt att kolla in, liksom hur man bygger system som tillåter emergenta egenskaper och system mastery.
• Svåra moraliska avvägningar. Svårt att pressa in många per timme i traditionella spel, men det finns säkerligen tekniker för det också.
• Olika organisationer i spelet, där ingen är enbart ond och dålig. De ska gärna alla ha sina positiva och negativa sidor, så att de kan användas dels för att tillåta val mellan olika sidor och även moraliska val.
• Sociala situationer där fokus ligger på att ställa sig in, positionera sig, göra ett intryck. Både med och utan omedelbar risk för våld. Stoppa in ett gäng SLP:er, kombinera med organisationer (se ovan), icke-självklart moraliskt förkastliga eller "goda" företeelser som de kan tycka saker om, element i spelvärlden de kan ha planer för. Här kan rollpersoner både välja sida, briljera med sin förmåga att snacka / hota, reagera på saker, sänka rollpersonen om de tycker att det är roligt, och så vidare. Klurigare att skapa, i mina ögon, än en taktiskt intressant strid (som redan det är ganska klurigt), men en bal på slottet har stor potential att tillåta ganska många intressanta "vad gör du"-resultat.

Mitt eget föredragna spelfokus, undersökande detektivarbete, handlar ju inte speciellt mycket om "Vad gör du" på riktigt det sättet, utom att spelarna får briljera. Reagera brukar de också kunna få göra. Men i väldigt hög grad brukar den sortens spelmöten mer bestå av att spelarna ställer frågor till SL och diskuterar inbördes om hur saker ska tolkas etc. Kanske därför jag gillar det som SL, jag behöver inte anstränga mig under spel på riktigt samma sätt.


Som jag skrev först, det här är inte så revolutionerande grejer direkt. Men det hjälpte mig nog att skriva ner det, och jag diskuterar det gärna. =)

 

[Fridigern]

Intressanta tankar. För mig är frågan "Vad gör ni?" laddad med dålig energi. Jag behöver oftast ställa den när jag är klar med min bekrivning men ingen spelare spontant kommer med en reaktion, vilket betyder att vi halkat ur flowet lite. Jag skulle säga att det ofast beror på att spelet har glidit för långt från frågorna belysta ovan, men ibland kan det vara att det är ett FÖR svårt och intressant val också. Men de sistnämnda gångerna brukar det vara mer energi runt bordet, även om det ändå är bäst när det kommer spontant.

 

[krank]

Intressanta tankar. För mig är frågan "Vad gör ni?" laddad med dålig energi. Jag behöver oftast ställa den när jag är klar med min bekrivning men ingen spelare spontant kommer med en reaktion, vilket betyder att vi halkat ur flowet lite. Jag skulle säga att det ofast beror på att spelet har glidit för långt från frågorna belysta ovan, men ibland kan det vara att det är ett FÖR svårt och intressant val också. Men de sistnämnda gångerna brukar det vara mer energi runt bordet, även om det ändå är bäst när det kommer spontant.

Jag tänker att frågan ofta är implicit, alltså att du beskriver något och spelarna vet att de förväntas svara på den. Så SL behöver aldrig ställa den. Typ.

 

[Genesis]

Bra grejer! Jag tror också att det är viktigt att jobba vidare med valen som gjorts. Att inte bara låta dem få en konsekvens just nu utan att låta dem förändra spelets riktning, så att man efter en tids spelande kan se tillbaka på vad som hänt och se hur den situation rollpersonerna befinner sig i nu är en konsekvens av de val (både taktiska och moraliska) som gjorts under spelets gång.

En av de saker jag verkligen går igång på är när jag får berätta för andra spelare vem deras rollperson är, eller när andra berättar för mig vem min rollperson är. Alltså när en någon summerar en rollpersons handlingar och utfärdar sin dom. Först gjorde du det här, sedan det här, och när X gjorde såhär så svarade du på det här sättet. Du är verkligen totalt Y!". Det här binder ihop alla val rollpersonen gjort till en helhet, det visar att de var viktiga och lämnade avtryck och fördjupar rollpersonen. I bästa fall sätter det ett helt nytt ljus på hen. Jag har sett min rollperson som en god människa, men här kommer någon och visar hur mina handlingar kan tolkas som själviska. Pang!

Det är något jag älskar i spel med moraliska val. Jag undrar om det finns en motsvarighet i taktiska val? Att liksom visa de konsekvenser som uppkommit av de strategiska beslut rollpersoner tagit tidigare.

Lite tangentiellt till din fundering, kanske.

 

[krank]

Det är något jag älskar i spel med moraliska val. Jag undrar om det finns en motsvarighet i taktiska val? Att liksom visa de konsekvenser som uppkommit av de strategiska beslut rollpersoner tagit tidigare.

Konsekvenser äör bra grejer, för det tar ju fasta på just den här skillnaden rollspel har jämfört med till exempel dilemmasagor och sådant.

Jag tänker att man absolut kan skapa konsekvenser, men att det kräver att man tweakar striderna något jämfört med normala rollspelsstrider (där min erfarenhet av "normala rollspelsstrider" i hög grad är klassiskt pingpong)...

Jag tänker att konsekvenser blir lättare att laborera med om alla inte slåss till sista blodsdroppen. Om det inte är standard att döda sina fiender om man inte absolut måste. Här får man nog jobba hårt med kommunikationen i gruppen. Men om det finns överlevande så kan det ju finnas fångar, eller så kan de fly, eller ge sig och vilja byta sida. Då får val konsekvens, även om det väl blir mer ickestrategiska konsekvenser.

Hmmm... Om man låter olika platser till exempel vara sammanlänkade och påverka varandra, så att hur du agerade på plats A påverkar plats B? Om man till exempel först slåss i ett elkraftverk och sedan slåss i en galleria, så spelar det ju roll hur försiktig man är med sin omgivning i den första striden, och slåss sen antingen i mörker eller i ljus...

Jag vet inte, bara några idéer.

 

[Rhodryn]

Den frågan, "Vad gör du/ni", i koppling till rollspel... det är en fråga som definitivt får min hjärna att blossa igång på hög låga... eller ja... mer som ett bål.... för min hjärna brinner rätt starkt redan innan frågan av "Vad gör du" kommer.

Det är en fråga som helt enkelt "släpper mig lös"... på många sätt och vis får det mig att tänka på hur en kompis och hennes familj tog av deras hund, Silly, kopplet och sa "Hopp och lek!" till henne... varpå Silly rusade iväg och gjorde vad hon nu än kände för att göra. Sillys "Hopp och lek!", är samma som min "Vad gör du?" på många sätt och vis.

Det är också ett användbart verktyg när det gäller mig... pga hur min fokus, och min sociala förmåga, är.

Min fokus är sådan att jag ofta måste lägga allt av den på en grej, och bara göra den grejen till jag är klar... för om jag försöker göra mer än en, kaaaaaanske 2 grejer, så försvinner massvis med produktivitet från mig... där de flesta kanske skulle ha en 40/40% eller 45/45% på de två grejerna och 10-20% av deras fokus på att försöka hålla båda grejerna i luften... så skulle det för mig snarare se ut som att jag ligger på en 10/10% till kanske en 15/15% på de sakerna, och en 70-80% på att försöka bolla båda sakerna samtidigt. Jag är väldigt mycket en "allt eller inget" typ av person när det gäller min fokus, min laser fokus.

Medan min sociala förmåga också är helt simpel... undermålig. Jag är rätt säker på att jag totalt missar vissa typer av cues... vissa typer av hints och "grejer" i konversationer som talar om för personer när de ska säga något, hur de ska tolka vad personen säger och/eller menar, och mycket annat sådant. Det är ju inte så att jag är inkompetent i konversationer... men jag har en viss nivå av hinder i konversationer.

Så med det sagt... "Vad gör du/ni" är en cue, en hint, som direkt talar om för mig att SL var faktiskt klar med sin beskrivning, och att jag nu då är fri att "hoppa och leka" i SL's värld, att jag kan svänga runt min fokus från att lyssna på SL till att lägga den på att försöka komma på vad jag ska göra... med vissa restriktioner så klart. För annars så kan jag vara och/eller bli konfundersam om det betyder att jag är fri att leka när SL slutade prata, eller om SL bara tar en pause för att tänka på vad denne ska säga härnest, eller behöver kolla upp någonting, eller vad det nu än kan vara.

Det betyder ju inte alltid att det funkar. Där är tillfällen där min fokus fallerar mig, där min förmåga att 100% fokusera på en enda grej i timmvis glider över till något annat... på så sätt att den sakta glider ifrån vad SL säger, och jag börjar tänka på situationen vi är i, vad jag ska göra, etc... och helt enkelt missar delar av vad SL säger (har blivit anklagad förr, och rätteligen så, för att inte lyssna på SL... pga att jag frågade om något som han faktiskt sagt i sitt "tal" XD ). Och efter som min sociala förmåga är som den är så missar jag helt enkelt bitar ibland med vad det nu än kan vara.

Men som sagt... min "hopp och lek"... "Vad gör du/ni", är väldigt hjälpsam för mig, det är något jag ser fram emot att få höra, och det är oftast efter den frågan som jag kommer på någon absolut awesome grej, som om den lyckas kommer vara oerhört minnesvärd.

Det är efter "Vad gör du" som sådana grejer som... när min karaktär sprang mot en drake, kastade sig ner på marken med fötterna först, gled in under draken, högg den i magen med ett hugg OCH dödade den med det enda hugget, och sedan rulla ut från under den innan den krossade mig när den föll ihop,... händer. Eller springa mot en kuskbock, hoppa upp på den medan jag spetsar och genomborrar den första killen på kuskbocken med mitt svärd, fortsätter trycka framåt så att min svärdsspets träffar den andra killen på kuskbocken som försöker få upp sitt armborst för att skjuta mig, varpå han antingen missade mig, eller inte lyckades får upp armborstet, och sedan med en "tryck spark" så sparkar jag den första killen av svärdet och samtidigt båda killarna av från kuskbocken, varpå jag sätter mig ner, tar tömmarna till hästarna, smäller igång hästarna med dem, och kör iväg med vagnen, med alla mina tillfångatagna vänner i den, i full fart, innan någon i fiende armen som är i närheten hinner reagera. Eller hur jag på ett Vampire the Masquerade LARP/Lajv rusar igenom korridoren (med celarity), in i Prinsens kontor, knuffar till Tremeren som försöker kasta någon typ av eldmagi efter Prinsen när hon klättrar ut genom fönstret i rummet, varpå denne tappar konsentrationen och får inte iväg eldmagin, följt av att jag bokstavligen talat kastar mig ut huvudet först genom det öppna fönstret. Och många andra sådana grejer som har hänt efter jag fått frågan "Vad gör du".

Så ur min mening är "Vad gör du/ni" en oerhört bra grej, på så många sätt och vis. :grin:

 

[Basenanji]

Jag blir också triggad av "Vad gör ni?", men skulle vilja understryka att den frågan hänger ihop med något annat som en beskrivning av en situation/en plats/en händelseutveckling.

Däremot blir jag oftast oerhört obekväm av frågan "Vad gör ni?" om den härstammar från en slö SL som inte orkar förbereda sig eller som helst av allt vill agera publik när de mäktiga rollpersonerna erövrar spelvärlden.

 

[Rymdhamster]

Jag blir också triggad av "Vad gör ni?", men skulle vilja understryka att den frågan hänger ihop med något annat som en beskrivning av en situation/en plats/en händelseutveckling.

Mmm. medhåll. När man ställer den frågan bör man, enligt mig, antingen just ha presenterat en situation som kräver att spelarna agerar på något sätt (även om det agerandet kan vara att bara gå vidare och lämna de skadade åt sitt öde eller något sådant, vilket helst ska ha konsekvenser senare), eller lagt fram en beskrivning som presenterar flera uppenbara saker att undersöka, utöver vad än spelarna kan hitta på själva.

 

[RasmusL]

...eller ha pitchat en "ni håller i spakarna"-spelstil?

 

[Rymdhamster]

...eller ha pitchat en "ni håller i spakarna"-spelstil?

Absolut; eller det.