Nekromanti Vad handlar din favoritgenre EGENTLIGEN om?
- Thread starter Genesis
- Start date
Blaxploitation!
En av mina favoritfilmgenrer är blaxploitationrullar från USA från 70-talet (i 98 % av fallen actionfilmer m.a.o.). Kanske inte direkt den djupaste av genrer, däremot en väldigt intressant genre.
I många av dessa filmer är handlingen att en ensam (svart) man konfronterar någon form av gangsterliga/kriminell organisation, där vita får spela fulingar, skurkar och allmänt töntiga roller. Till ett funkigt soundtrack, såklart.
I mitt tycke känns det oerhört befriande att få se svarta skådisar i stereotypa vita roller, fast göra det hela på sitt eget vis. Visst, blaxploitanfilmer innehåller ofta en hel del rasistiska fördomar (åt båda hållen) och många ser nog hela genren som rasistisk. Men är det någon skillnad gentemot filmer där alla godingar spelas av vita skådisar (d.v.s. i väldigt grova drag all annan film)?
Blaxploitation handlar, enligt mig, inte om något avståndstagande från den "vita" mainstreamfilmindustrin. Snarare handlar det EGENTLIGEN om att vidga folks vyer.
Dessutom låg de helt i linje med tidens anda, och skulle kunna debatteras på samma sätt som Black Panthers och liknande rörelser. Ett avståndstagande, bekämpande av trångsynthet eller helt enkelt ett självständighetsdeklarerande?
En av mina favoritfilmgenrer är blaxploitationrullar från USA från 70-talet (i 98 % av fallen actionfilmer m.a.o.). Kanske inte direkt den djupaste av genrer, däremot en väldigt intressant genre.
I många av dessa filmer är handlingen att en ensam (svart) man konfronterar någon form av gangsterliga/kriminell organisation, där vita får spela fulingar, skurkar och allmänt töntiga roller. Till ett funkigt soundtrack, såklart.
I mitt tycke känns det oerhört befriande att få se svarta skådisar i stereotypa vita roller, fast göra det hela på sitt eget vis. Visst, blaxploitanfilmer innehåller ofta en hel del rasistiska fördomar (åt båda hållen) och många ser nog hela genren som rasistisk. Men är det någon skillnad gentemot filmer där alla godingar spelas av vita skådisar (d.v.s. i väldigt grova drag all annan film)?
Blaxploitation handlar, enligt mig, inte om något avståndstagande från den "vita" mainstreamfilmindustrin. Snarare handlar det EGENTLIGEN om att vidga folks vyer.
Dessutom låg de helt i linje med tidens anda, och skulle kunna debatteras på samma sätt som Black Panthers och liknande rörelser. Ett avståndstagande, bekämpande av trångsynthet eller helt enkelt ett självständighetsdeklarerande?
Re: Blaxploitation!
Jag och den gamla forumliraren kalcidis/Alovesupreme skrev faktiskt ett Blaxpo-RPG som hette Pimps, Players and Private Eyes. Det dök upp som en lucka i WRNU-julkalendern ett år. Jag skrev också en ny "spelmotor" till en eventuell version 2 av spelet, som var statsningsbaserat och använde spelkort och mynt istället för tärningar. Det var faktiskt rätt klurigt, tycker jag själv, med tanke på min begränsade förmåga av systemanalys.
Jag och den gamla forumliraren kalcidis/Alovesupreme skrev faktiskt ett Blaxpo-RPG som hette Pimps, Players and Private Eyes. Det dök upp som en lucka i WRNU-julkalendern ett år. Jag skrev också en ny "spelmotor" till en eventuell version 2 av spelet, som var statsningsbaserat och använde spelkort och mynt istället för tärningar. Det var faktiskt rätt klurigt, tycker jag själv, med tanke på min begränsade förmåga av systemanalys.
Re: Blaxploitation!
Ligger det uppe nånstans fortfarande så man kan kika på det eller? Jag har faktiskt haft lite småplaner på att göra något liknande rollspel/rollspels-aktigt spel, där man kan vara allt från knarklangare till hallick. Tyvärr har det inte blivit något av det.
Det låter ju rätt fiffigt faktiskt!Eksem said:
Ligger det uppe nånstans fortfarande så man kan kika på det eller? Jag har faktiskt haft lite småplaner på att göra något liknande rollspel/rollspels-aktigt spel, där man kan vara allt från knarklangare till hallick. Tyvärr har det inte blivit något av det.Så bra, en motteori, för jag är verkligen inte alls säker. En fråga: du har inte händelsevis LÄST nå'n wuxia? För det har inte jag, och jag skulle gärna vilja veta hur originalberättelserna, innan man kunde fokusera så mycket på kung fu, ser ut.
Jag har faktiskt läst en del Jin Yong och Gu Long—två av genrens storförfattare från om jag minns rätt 30-40-50-talen ungefär— (ett tips är fö att se tv-serier istället, om man hittar dem textade, för de tenderar att hålla sig närmare de ofta mastodontlånga originalverken; exv filmerna Evil Cult och Swordsman är grova övergrepp på Heaven Sword & Dragon Saber respektive Smiling Proud Wanderer/State of Divinity som klipper ut brottstycken och sen förvanskar dem till oigenkännelighet)—och är det något element som verkligen återkommer så är det som jag uppfattat det hur mycket hyckleri och falskspel och tomt ärespel som ligger bakom den "ortodoxa" wulins självpåstådda rättmätighet och ärbarhet; bristen på sanna xia (som det nog faktiskt inte skulle sitta helt fel att översätta som "hjälte"&nbdash;men jag kan förvisso inte ett ord kinesiska så det kan komma från nattmössan).
Jag undrar om man inte kan läsa in just de teman av individ-vs-kollektiv du sökte här, uppror mot samhällets normer, i det att wulin/jianghu är en subkultur som står vid samhällets sitta och hjälten allt som oftast i sin tur är en fribrytare därinom. Betänk också att detta är en 1900-tals-genre vars upphovsmän allt som oftast hör(de) hemma i Hong Kong/Taiwan, och att mycket av dess rötter kan spåras till Berättelser från träskmarken, en historisk roman om rebeller på 1100-talet skriven under en senare era som förtäckt uppmaning till kamp (eller källa till han-kinesisk patriotism, åtminstone) mot sin tids härskare.
(Jag får väl också säga att (de signifikanta) skurkarna allt som oftast må vara förvisso nattsvarta och gå till bäbisätande längder—men också ha väl underbyggd motivation, ofta t ex ett hämndmotiv som skulle vara fullt legitimt per "kungfuvärldens" normer om det inte vore för just det hyckleri jag nämner ovan, att de en gång stämplats som skurkar medan deras förorättare en gång stämplats som reko och sitter i sådan position att ingen kan eller vill tro något ont om den.)
Jag ser faktiskt ganska enorma skillnader mellan bok/tv-serie-wuxia och film-dito.
Jag har faktiskt läst en del Jin Yong och Gu Long—två av genrens storförfattare från om jag minns rätt 30-40-50-talen ungefär— (ett tips är fö att se tv-serier istället, om man hittar dem textade, för de tenderar att hålla sig närmare de ofta mastodontlånga originalverken; exv filmerna Evil Cult och Swordsman är grova övergrepp på Heaven Sword & Dragon Saber respektive Smiling Proud Wanderer/State of Divinity som klipper ut brottstycken och sen förvanskar dem till oigenkännelighet)—och är det något element som verkligen återkommer så är det som jag uppfattat det hur mycket hyckleri och falskspel och tomt ärespel som ligger bakom den "ortodoxa" wulins självpåstådda rättmätighet och ärbarhet; bristen på sanna xia (som det nog faktiskt inte skulle sitta helt fel att översätta som "hjälte"&nbdash;men jag kan förvisso inte ett ord kinesiska så det kan komma från nattmössan).
Jag undrar om man inte kan läsa in just de teman av individ-vs-kollektiv du sökte här, uppror mot samhällets normer, i det att wulin/jianghu är en subkultur som står vid samhällets sitta och hjälten allt som oftast i sin tur är en fribrytare därinom. Betänk också att detta är en 1900-tals-genre vars upphovsmän allt som oftast hör(de) hemma i Hong Kong/Taiwan, och att mycket av dess rötter kan spåras till Berättelser från träskmarken, en historisk roman om rebeller på 1100-talet skriven under en senare era som förtäckt uppmaning till kamp (eller källa till han-kinesisk patriotism, åtminstone) mot sin tids härskare.
(Jag får väl också säga att (de signifikanta) skurkarna allt som oftast må vara förvisso nattsvarta och gå till bäbisätande längder—men också ha väl underbyggd motivation, ofta t ex ett hämndmotiv som skulle vara fullt legitimt per "kungfuvärldens" normer om det inte vore för just det hyckleri jag nämner ovan, att de en gång stämplats som skurkar medan deras förorättare en gång stämplats som reko och sitter i sådan position att ingen kan eller vill tro något ont om den.)
Jag ser faktiskt ganska enorma skillnader mellan bok/tv-serie-wuxia och film-dito.
Wilmer
Hero
Re: Hybris och ate hos Crichton
Men som sagt: han lider av det själv utan att veta om det.Arfert said:
Re: Hybris och ate hos Crichton
Vad gäller stiftelsetrilogin och framförallt dess efterföljande böcker så framställs ju roboten ifrågas "herravälde" som något av idealvarianten av en upplyst despot - han är inte maktlysten, utan agerar enbart utifrån att mänskligheten som helhet ska kunna utvecklas och fungera så bra som möjligt. En robot får inte skada eller genom underlåtelse tillåta att mänskligheten skadas.
Så nej, frankensteinkomplexet ligger helt och hållet hos dig. Det är du som tolkar in de negativa vibbarna - Asimov har varit konsekvent på robotarnas sida. Asimov var en gedigen vetenskapsfrälst typ; han såg vetenskapen som det som ska "rädda mänskligheten", liksom. För Asimov fanns det inga farort i teknologi som "springer ifrån" oss.
Så, jag hävdar med bestämdhet att du helt enkelt projicerar ditt egna frankensteinkomplex på en författare som inte alls delade det.
Fast... Näe. Genom hela de gamla robot- och imperieböckerna är det alltid så att det inte är roboten eller teknologin som är problemet - det är alltid människan som givit konstiga instruktioner eller varit svartsjuk eller på annat, mänskligt, sätt krånglat till det. Det är en genomgående poäng i varenda bok med robotar Asimov skrivit; robotar framställs alltid som riktiga "övermänniskor", på en miljard sätt, inte minst moraliskt, bättre än människor.Wilmer said:
Vad gäller stiftelsetrilogin och framförallt dess efterföljande böcker så framställs ju roboten ifrågas "herravälde" som något av idealvarianten av en upplyst despot - han är inte maktlysten, utan agerar enbart utifrån att mänskligheten som helhet ska kunna utvecklas och fungera så bra som möjligt. En robot får inte skada eller genom underlåtelse tillåta att mänskligheten skadas.
Så nej, frankensteinkomplexet ligger helt och hållet hos dig. Det är du som tolkar in de negativa vibbarna - Asimov har varit konsekvent på robotarnas sida. Asimov var en gedigen vetenskapsfrälst typ; han såg vetenskapen som det som ska "rädda mänskligheten", liksom. För Asimov fanns det inga farort i teknologi som "springer ifrån" oss.
Så, jag hävdar med bestämdhet att du helt enkelt projicerar ditt egna frankensteinkomplex på en författare som inte alls delade det.
kalcidis
Hero
Re: Blaxploitation!
skicka ett mail till kalcidis _vid_ hotmail så ska jag försöka samla ihop allt jag skrev till spelet så du kan läsa. Tycker fortfarande att spelet är en kul idé.
skicka ett mail till kalcidis _vid_ hotmail så ska jag försöka samla ihop allt jag skrev till spelet så du kan läsa. Tycker fortfarande att spelet är en kul idé.