Ymir
Liten kantbaron
Hjälp mig spåna! Vad för slags artefakter, hemliga skrifter och dylikt kan den rebelliska Xinuavataren Esgithe ha stulit från klosterbibliotekets i Grikentulw källarvalv, och hur kan hon använda dessa prylar i sin strävan att sprida kaos i Consaber och öka sina andra avatarers makt?
Om det hjälper så reser hon för tillfället till fots i vinterkölden genom den krigshärjade landsbygden, med ett följe av hjärntvättade Eobothsriddare samt helmgastar och demoner utklädda till munkar och nunnor, antagligen på väg mot det belägrade Calnia i syfte att på något vis få staden att falla i thalaskernas händer. Hon har nyss njutit sin första stora seger, när hon i en kamp som ödelade hela Grikentulw lyckades lura draken Omeyocantli i en fälla och få honom dräpt, men segern stod henne dyrt; Omeyocantli tillintetgjorde den köttsliga kropp som för tillfället inrymde mörkerherren Vigilahs ande, med enorm möda åkallad av Esgithe från forntidens dimmor, och Vigilah är nu vilse på andeplanet, försvagad och förvirrad, och tillfälligt bortom Esgithes hjälp. Dessutom verkar den döende draken ha förbannat Esgithe på något sätt, för den uttalade egendomliga maktord med sina sista andetag, och allt sedan striden har Esgithe lidit av en olycksbådande hosta.
Här gäller principen less is more; det vore mycket mer användbart för mitt narrativ med enstaka föremål med komplexa, plottpåverkande krafter, än en massa smågrejer med osubtil och begränsad magi. Inga conjungiter dock! Dessa har jag redan använt i kampanjen. Kampanjen är väldigt mörk och ångestfylld, så pluspoäng för subtilt läskiga eller destruktiva saker.
Om det hjälper så reser hon för tillfället till fots i vinterkölden genom den krigshärjade landsbygden, med ett följe av hjärntvättade Eobothsriddare samt helmgastar och demoner utklädda till munkar och nunnor, antagligen på väg mot det belägrade Calnia i syfte att på något vis få staden att falla i thalaskernas händer. Hon har nyss njutit sin första stora seger, när hon i en kamp som ödelade hela Grikentulw lyckades lura draken Omeyocantli i en fälla och få honom dräpt, men segern stod henne dyrt; Omeyocantli tillintetgjorde den köttsliga kropp som för tillfället inrymde mörkerherren Vigilahs ande, med enorm möda åkallad av Esgithe från forntidens dimmor, och Vigilah är nu vilse på andeplanet, försvagad och förvirrad, och tillfälligt bortom Esgithes hjälp. Dessutom verkar den döende draken ha förbannat Esgithe på något sätt, för den uttalade egendomliga maktord med sina sista andetag, och allt sedan striden har Esgithe lidit av en olycksbådande hosta.
Här gäller principen less is more; det vore mycket mer användbart för mitt narrativ med enstaka föremål med komplexa, plottpåverkande krafter, än en massa smågrejer med osubtil och begränsad magi. Inga conjungiter dock! Dessa har jag redan använt i kampanjen. Kampanjen är väldigt mörk och ångestfylld, så pluspoäng för subtilt läskiga eller destruktiva saker.