Vad inspirerar mest: fiktion eller fakta?

[zo0ok]

Om man läser gamla Dragon Magazine så är de fulla av historiska artiklar. Helt blandat av helt påhittade saker såklart.

Jag tänker att spel idag är mer nischade - men både ren fantasi och ganska historiska spel finns. Men jag tror dagens spel är mer specifika med vad för historiska saker då lånar, och hur de gör det. Det är liksom inte bara en artikel om Celtic Mythology (Dragon Magazine 65) - som jag gissar syftar till att ge spelarna inspiration att skapa eget material - utan integrationen av fantasi och historia finns redan i produkten (Trudvang).

Jag tror också som skrivits ovan att för att spelarna ska ha något gemensamt att relatera till så fick man gå till historien (förr). Nu finns mer lättillgänglig populärkultur att peka på.

Jag skjuter från höften, men jag skulle tro att om man tittar på samma trend i Magic the Gathering så har inslaget av historiska "kort" minskat eller försvunnit. Och kort som Jihad och Crusade har tagits bort pga sina tydliga referenser.

Jag tycker att ett problem med fantasi är just att spelarna inte automatiskt har gemensamma referenser. Forgotten Realms (eller kanske Ereb Altor - gamla Ä-spel) är inte så lite historiska kulturer som har placerats på en påhittad karta och givits nya namn. Om Erebos (i Ereb Altor) "är som" historiska greker eller fenicier... varför inte skapa en kontrafaktisk version av medelhavet/Europa, så kan man använda redan gemensamma begrepp? Det gör vi ju ändå (i typiska fantasysspel) med ord som präst, riddare, trebuchet, galär, sabel... I de flesta fantasyvärldar finns tempel, i många finns kyrkogårdar och kapell, i något färre finns kyrkor, och sällan finns synagoger och moskeer. Men det finns såklart uppenbara problem av att använda historia och geografi mer "rakt av" också. Men man ska inte tro att fantasi-världar är så originella.

 

[DanielSchenström]

Jag tycker att ett problem med fantasi är just att spelarna inte automatiskt har gemensamma referenser.

Det är ett problem med verkligheten också. Jag tror aldrig jag mött någon med samma referenser som jag för allt, och ju ovanligare kunskap, desto mer sällsynt förstås. Så jag tycker det är enklare tvärtom, att ha en kort beskrivning från ett rollspel taget som gemensam referens, än att ha en överväldigande mängd fakta som sådan.

 

[zo0ok]

jag tycker det är enklare tvärtom, att ha en kort beskrivning från ett rollspel taget som gemensam referens, än att ha en överväldigande mängd fakta som sådan.

Det tycker jag är ett giltigt argument! Gräset är inte alltid grönare på andra sidan (påminner jag mig själv om). Jag är sugen på en fantasykampanj "på jorden" ungefär som dataspels-Civilization, där många civilisationer finns samtidigt och på jämförbar teknologisk nivå. Men det kanske inte är så lyckat.

Utmaningen med "kort beskrivning från ett rollspel" är såklart att om/när man behöver djup (eller ens en kort beskrivning), så ska det gå att finna någonstans. Och helst utan att ruinera sig. Jag tröttnade på att försöka "förstå" Forgotten Realms, och någon sade till mig att "det landet är som England, och det landet är som vikingar, och ... så vidare"... och då kände jag att det kanske vore bättre att använda England och vikingar direkt, än att representera dem i Forgotten Realms. Men FR kanske inte är en så lyckad referens.

 

[DanielSchenström]

Utmaningen med "kort beskrivning från ett rollspel" är såklart att om/när man behöver djup (eller ens en kort beskrivning), så ska det gå att finna någonstans. Och helst utan att ruinera sig. Jag tröttnade på att försöka "förstå" Forgotten Realms, och någon sade till mig att "det landet är som England, och det landet är som vikingar, och ... så vidare"... och då kände jag att det kanske vore bättre att använda England och vikingar direkt, än att representera dem i Forgotten Realms. Men FR kanske inte är en så lyckad referens.

Jag tycker inte det är fel att beskriva något på det sättet för att ge en snabb förståelse för något, men det är väldigt tråkigt. Världen Mystara, tidigare kallad The Known World när det gavs ut till OD&D är i mångt och mycket en värld där många länder kan beskrivas med referenser till jordiska länder eller civilisationer, det finns ett vikingaland, ett asiatiskt stäppnomadland osv. Forgotten Realms är knepigt. Man kan å ena sidan nöja sig med gamla första boxen som jag oftast gör, eller grotta ner sig i ostsmakskillnader från stad till stad.

Sen är folk så olika. Det som är ok för en person kan ses som tråkigt av en annan. Som en som skapar en del egna världar försöker jag lägga upp det med en kort "vad folk från andra länder vet/tror"-beskrivning för alla spelare, och sen en längre för dem som kommande från landet vet, och ett till lager för spelledaren.

Mitt ideal som spelledare är när spelare är intresserade av att lära sig så pass mycket om världen själva att de inte behöver fråga mycket om den under spel. Som spelare vill jag samma sak, jag vill kunna föra mig på ett sätt som gör att det känns som jag är en del av världen.

Men ibland så har jag rollpersoner som inte vet ett dugg (pga spelaren) och bara går i vaga grottor och slår vaga monster.

Jag brukar aldrig medvetet försöka låta ett land, eller en civilisation vara inspiration, utan drar istället från den potpurri som är min egen hjärna, annat än exempelvis det jag vet om medeltida saker för medeltidsaktiga världar/områden.

 

[Svarte Faraonen]

Problemet, om man nu tycker det är ett problem, med fantasyvärldar med direkta analogier till historiska kulturer är att det ofta blir det sämsta av två världar -- fantasilöst och osammanhängande. Det finns inget bättre sätt att få en lapptäckesvärld, eftersom folks associationer alltid är knutna till en viss regions mest ikoniska epok. Det blir ett Skandinavien från 900-talet, ett England från 1100-talet, ett Italien från 1400-talet, ett Mongoliet från 1200-talet, ett Japan från 1600-talet, och så vidare.

 

[zo0ok]

men det är väldigt tråkigt

Jag håller med - ifall det inte var uppenbart från mitt tidigare inlägg. OCH, om man tillåter sig att säga att "Zorakin är som Frankrike 900-talet" så kommer en del spelare också att få fel/olika associationer i onödan.

Å ena sidan önskar jag mig att världen är ett blankt papper, och att den definieras när rollpersonerna hör något om den.
Å andra sidan önskar jag att rollpersonerna är normalt allmänbildade om världen de lever i.

Mitt ideal som spelledare är när spelare är intresserade av att lära sig så pass mycket om världen själva att de inte behöver fråga mycket om den under spel.

Jag förstår såklart hur du tänker! Samtidigt, om spelare och spelledare lägger viss tid på sin hobby varje vecka, är det rätt att önska sig att man ska lägga mer tid på att läsa om rollspel, och mindre tid på att spela rollspel?

Jag började läsa om Forgotten Realms för några år sedan, och sedan om Greyhawk. Så tänkte jag, det här är ju bara påhittad historia som utanför min lilla spelgrupp är helt meningslös kunskap. Varför läser jag inte riktig historia (eller kultur, traditioner, religioner), om romarriket, vikingar eller mongoler, och använder den direkt i mitt spel?

Det blir ett Skandinavien från 900-talet, ett England från 1100-talet, ett Italien från 1400-talet, ett Mongoliet från 1200-talet, ett Japan från 1600-talet, och så vidare.

Så min poäng ovan var att OM man vill ha det så, så kanske det faktiskt är bättre att spela på jorden - och låta ovan civilisationer existera samtidigt, tillsammans med rena fantasi-element (Monster, Magi, Mithril).