zo0ok
Rollspelsamatör
- Joined
- 13 Sep 2020
- Messages
- 2,753
Om man läser gamla Dragon Magazine så är de fulla av historiska artiklar. Helt blandat av helt påhittade saker såklart.
Jag tänker att spel idag är mer nischade - men både ren fantasi och ganska historiska spel finns. Men jag tror dagens spel är mer specifika med vad för historiska saker då lånar, och hur de gör det. Det är liksom inte bara en artikel om Celtic Mythology (Dragon Magazine 65) - som jag gissar syftar till att ge spelarna inspiration att skapa eget material - utan integrationen av fantasi och historia finns redan i produkten (Trudvang).
Jag tror också som skrivits ovan att för att spelarna ska ha något gemensamt att relatera till så fick man gå till historien (förr). Nu finns mer lättillgänglig populärkultur att peka på.
Jag skjuter från höften, men jag skulle tro att om man tittar på samma trend i Magic the Gathering så har inslaget av historiska "kort" minskat eller försvunnit. Och kort som Jihad och Crusade har tagits bort pga sina tydliga referenser.
Jag tycker att ett problem med fantasi är just att spelarna inte automatiskt har gemensamma referenser. Forgotten Realms (eller kanske Ereb Altor - gamla Ä-spel) är inte så lite historiska kulturer som har placerats på en påhittad karta och givits nya namn. Om Erebos (i Ereb Altor) "är som" historiska greker eller fenicier... varför inte skapa en kontrafaktisk version av medelhavet/Europa, så kan man använda redan gemensamma begrepp? Det gör vi ju ändå (i typiska fantasysspel) med ord som präst, riddare, trebuchet, galär, sabel... I de flesta fantasyvärldar finns tempel, i många finns kyrkogårdar och kapell, i något färre finns kyrkor, och sällan finns synagoger och moskeer. Men det finns såklart uppenbara problem av att använda historia och geografi mer "rakt av" också. Men man ska inte tro att fantasi-världar är så originella.
Jag tänker att spel idag är mer nischade - men både ren fantasi och ganska historiska spel finns. Men jag tror dagens spel är mer specifika med vad för historiska saker då lånar, och hur de gör det. Det är liksom inte bara en artikel om Celtic Mythology (Dragon Magazine 65) - som jag gissar syftar till att ge spelarna inspiration att skapa eget material - utan integrationen av fantasi och historia finns redan i produkten (Trudvang).
Jag tror också som skrivits ovan att för att spelarna ska ha något gemensamt att relatera till så fick man gå till historien (förr). Nu finns mer lättillgänglig populärkultur att peka på.
Jag skjuter från höften, men jag skulle tro att om man tittar på samma trend i Magic the Gathering så har inslaget av historiska "kort" minskat eller försvunnit. Och kort som Jihad och Crusade har tagits bort pga sina tydliga referenser.
Jag tycker att ett problem med fantasi är just att spelarna inte automatiskt har gemensamma referenser. Forgotten Realms (eller kanske Ereb Altor - gamla Ä-spel) är inte så lite historiska kulturer som har placerats på en påhittad karta och givits nya namn. Om Erebos (i Ereb Altor) "är som" historiska greker eller fenicier... varför inte skapa en kontrafaktisk version av medelhavet/Europa, så kan man använda redan gemensamma begrepp? Det gör vi ju ändå (i typiska fantasysspel) med ord som präst, riddare, trebuchet, galär, sabel... I de flesta fantasyvärldar finns tempel, i många finns kyrkogårdar och kapell, i något färre finns kyrkor, och sällan finns synagoger och moskeer. Men det finns såklart uppenbara problem av att använda historia och geografi mer "rakt av" också. Men man ska inte tro att fantasi-världar är så originella.