Vad kan rollspel göra som andra medier inte kan? Och vice versa.

[Dr_Dängrot]

Rollspels styrka jämfört med tex dataspel ligger i fria val .

Min karaktär är i ett bordsrollspel inte bunden till en specifik storyline eller 9-10 förutbestämda dialogval eller 5-6 choices of outcome som i ett datarollspel eller konsolrollspel .

När jag träffar kung Bolibompa i ett dataspel så finns det som sagt kanske 5-6 olika dialogval att välja på och mina handlingar i spelet kan leda till säg 3-4 olika outcomes med kung Bolibompa medans jag i ett bordsrollspel kan agera exakt hur jag vill , jag kan gå hur off the rails jag vill , i princip kan jag säga att jag drar min 454 casul och skjuter kung Bolibompa i huvudet eller jag förför kung Bolibompa och tar över tronen medans möjligheten att agera på detta sätt inte finns inom ett dataspels begränsningar .

Jag är fri att genom mitt totalt fria agerande forma storyn exakt hur jag vill

 

[Christoffer]

Min erfarenhet är att rollspel är mycket sämre än andra konstformer på att knyta ihop alla trådarna på slutet. Som tur är gör det inte så mycket - vi har enormt mycket högre tolerans för det i rollspelen.

En variant på det här är hur svårt det är att få ihop en riktigt utstuderad handling, när rollpersonerna inte alls gör som man som SL hade tänkt (det är bäst att inte försöka).

Mitt perspektiv är nog motsatta. Eller snarare, att knyta ihop alla trådar tycker jag inte ärönskvärt. Både när det kommer till rollspel och till andra berättelseformer Däremot tycker jag att ingen konstform kommer i närheten att knyta ihop de trådar vi bryr oss om så effektivt som rollspel. Bryr du dig om x kommer du agera för att x skall nå en punkt där vi inte längre har frågetecken kring x. Vi kommer inte kunna släppa x och låta det vila utan det kommer ständigt återkomma och vävas in igen tills x är ett avslutat kapitel. Sen om x är din son som du gärna vill ska se dig som den far du själv hoppas kunna vara, men det slutar med att han tar avstånd från dig och vägrar säga ditt namn igen, eller om x är draken du ämnar väcka och få med på din sida i slaget mot fienden, men det slutar med att den äter upp dig och de dina, det är sak samma. Bryr du dig och agerar utifrån det du bryr dig om kommer svar komma och trådar kommer knytas ihop.

 

[Genesis]

Rollspelens främsta styrka är i mina ögon framför allt sådant som händer i ens huvud eller i samtal.. Sådant som är lätt att visualisera och där det inte spelar någon roll ifall vi har exakt samma bild. Känslor och ord och inre bilder och så. Diskussioner och planering, allt sånt.

Det rollspel är sämst på, tycker jag, är allt fysiskt. Alla upplevelser som bygger på att man känner något i hela kroppen. Bergsklättring. Strid. Idrott. Sex. Visst kan rollspel hantera dem, men det blir alltid en ganska intellektuell övning. Fysisk problemlösning är rollspel också rätt dåliga på – att titta på en husfasad och fundera på bästa sättet att klättra upp för den, till exempel. Man kan approximera med bilder och ritningar, men det blir aldrig riktigt samma sak som i verkligheten eller i till exempel ett datorspel, där man kan ha mer 3d-artefakter och 3d-världar att vrida och vända och pilla med. Just datorspel är bra på just det där fysiska fipplandet och problemlösandet. De är också generellt bättre på strid, om inte annat för att all den bökiga jäkla mekaniken och matten göms undan. Även i de turbaserade datorspelsstrider jag föredrar.

Håller med om allt, med två undantag:

Sex i rollspel är en intellektuell övning om att läsa sexnoveller med sina vänner är en intellektuell övning. Det är snarare djupt känslomässigt på ett personligt plan, och mötet mellan det väldigt privata och det sociala ger definitivt en egg till att spela ut sexscener i rollspel. Dessutom finns ju hela rollpersonens känslomässiga upplevelser som kan beskrivas i ord. Så jag tycker inte att man kan säga att rollspel är dåligt på sexscener.

Sedan när det gäller strid så har ju rollspel helt klart begränsningar, men man BEHÖVER ju inte ha matematik. Folk har ju tärningar och matte i strid i rollspel för att de gillar det, eller vill åt deras effekt. Men det går utmärkt att spela strid helt utan tärningar och matte, och i min erfarenhet ger det en mycket bättre upplevelse. Det blir fortfarande inte actionfilm, men det får ett flöde och en rytm, och avbryts inte hela tiden av att folk ska deklarera sina handlingar och rulla plast.

 

[krank]

Sex i rollspel är en intellektuell övning om att läsa sexnoveller med sina vänner är en intellektuell övning. Det är snarare djupt känslomässigt på ett personligt plan, och mötet mellan det väldigt privata och det sociala ger definitivt en egg till att spela ut sexscener i rollspel. Dessutom finns ju hela rollpersonens känslomässiga upplevelser som kan beskrivas i ord. Så jag tycker inte att man kan säga att rollspel är dåligt på sexscener.

"Intellektuell övning" kanske är fel ord. Men det blir bara internt – det blir inte upplevelsen av svettig köttighet så att säga. Det blir "bara" känslor och tankar – den interna, mer abstrakta (inte heller riktigt rätt ord) delen av sex. Och man kan ju absolut ha med sex som liksom berättelsebyggsten; effekterna av sex på social dynamik och intriger etc.

Men så länge de där vännerna som läser sexnoveller inte masturberar samtidigt så blir det ju inte en kroppslig upplevelse, och det var väl det jag försökt ringa in på något sätt.

 

[Genesis]

"Intellektuell övning" kanske är fel ord. Men det blir bara internt – det blir inte upplevelsen av svettig köttighet så att säga. Det blir "bara" känslor och tankar – den interna, mer abstrakta (inte heller riktigt rätt ord) delen av sex. Och man kan ju absolut ha med sex som liksom berättelsebyggsten; effekterna av sex på social dynamik och intriger etc.

Men så länge de där vännerna som läser sexnoveller inte masturberar samtidigt så blir det ju inte en kroppslig upplevelse, och det var väl det jag försökt ringa in på något sätt.

Jo, så är det ju såklart. Fast det kan man ju också göra i rollspel i och för sig. Mediet tillåter det, till skillnad från film, dataspel eller romaner. Så tekniskt sett är det ju en sak rollspel kan göra som inte andra medier kan. Sedan är det ju inte så vanligt att folk faktiskt gör det (jag skulle säga att ingen gör det, men det har ju garanterat hänt i någon grupp någon gång).

Rollspel är ju i alla fall inte sämre på det än andra medier.

 

[Genesis]

Jag tycker att om man är intresserad av att ”göra en upplevelse som tar tillvara på det rollspel kan göra som andra medier inte kan” så bör man försöka ha en bred bild av rollspel som medium. Spelledare, tärningar, sitta runt ett bord, rollpersoner etc är ju inte en del av rollspelet som medium. De är delar av specifika implementationer, specifika spel. Rollspel som medium är väl typ ”kollaborativt skapande av fiktiva händelser i realtid”. Jag är inte så intresserad av en definition, och det finns såklart hål i ovanstående, men min poäng är att mediet rollspel, om vi inte drar väldigt snäva gränser runt begreppet, är betydligt bredare än hur de flesta spelar det, och är man intresserad av vad rollspel KAN göra kan det vara bra med ett sådant brett perspektiv.

 

[entomophobiac]

Håller helt med om detta:

ag tycker att om man är intresserad av att ”göra en upplevelse som tar tillvara på det rollspel kan göra som andra medier inte kan” så bör man försöka ha en bred bild av rollspel som medium. Spelledare, tärningar, sitta runt ett bord, rollpersoner etc är ju inte en del av rollspelet som medium. De är delar av specifika implementationer, specifika spel. Rollspel som medium är väl typ ”kollaborativt skapande av fiktiva händelser i realtid”.

Och detta:

Däremot tycker jag att ingen konstform kommer i närheten att knyta ihop de trådar vi bryr oss om så effektivt som rollspel.

###

Rollspel är mer formbara än någon annan spelform--det är den starkaste styrkan av dem alla, och den enda som räknas (för mig).

 

[RasmusL]

Håller med om allt, med två undantag:

Sex i rollspel är en intellektuell övning om att läsa sexnoveller med sina vänner är en intellektuell övning. Det är snarare djupt känslomässigt på ett personligt plan, och mötet mellan det väldigt privata och det sociala ger definitivt en egg till att spela ut sexscener i rollspel. Dessutom finns ju hela rollpersonens känslomässiga upplevelser som kan beskrivas i ord. Så jag tycker inte att man kan säga att rollspel är dåligt på sexscener.

Sedan när det gäller strid så har ju rollspel helt klart begränsningar, men man BEHÖVER ju inte ha matematik. Folk har ju tärningar och matte i strid i rollspel för att de gillar det, eller vill åt deras effekt. Men det går utmärkt att spela strid helt utan tärningar och matte, och i min erfarenhet ger det en mycket bättre upplevelse. Det blir fortfarande inte actionfilm, men det får ett flöde och en rytm, och avbryts inte hela tiden av att folk ska deklarera sina handlingar och rulla plast.

Lajv (som jag tycker är en självklar del av "rollspel") kan göra sex och andra fysiska upplevelser bra. "Sitta runt ett bord och prata" är ju någonstans mot ena änden av spektrumet för hur fysiskt spel kan vara men det finns ju inget som säger att en måste hålla sig just där, även om det väl är normen här på forat.

 

[RasmusL]

Deltagar-skapar-grejen är ju nämnd.

Sen tycker jag att rollspel är väldigt bra på att ge alibi för att utforska situationer och historier som inte är önskvärda i verkligheten. Magiska cirkeln är inte unik för rollspel men rollspel är nog bland de bästa på den!

 

[Genesis]

Rollspel är mer formbara än någon annan spelform--det är den starkaste styrkan av dem alla, och den enda som räknas (för mig).

För mig är det nog tvärtom. Interaktiviteten är uppenbar och vi har gjort det i årtionden. Men mediet har en massa annan potential som är helt outforskad. Vi har doppat tån i oceanen. Alla de andra spännande sakerna mediet kan göra, som ingen gjort ännu, det är det som gör mig så jävla pepp på att skriva rollspel. Så mycket potential att innovera! Varje gång jag skriver ett spel känner jag att jag gör något ingen annan gjort förr.

 

[RasmusL]

Från nordic larp wiki:

In all forms of Larp, the Magic Circle is the convention where the game begins and ends, physically, temporarily and by the use of rules, defining where those rules are valid.

 

[entomophobiac]

Men mediet har en massa annan potential som är helt outforskad. Vi har doppat tån i oceanen. Alla de andra spännande sakerna mediet kan göra, som ingen gjort ännu, det är det som gör mig så jävla pepp på att skriva rollspel. Så mycket potential att innovera! Varje gång jag skriver ett spel känner jag att jag gör något ingen annan gjort förr.

Detta är ju exakt vad som gör dem formbara, vill jag mena. Att det inte finns några måsten överhuvudtaget och att de därför kan vara precis vad som helst, men ändå rollspel. Vanligt jävla, rentav.

 

[Rickard]

In all forms of Larp, the Magic Circle is the convention where the game begins and ends, physically, temporarily and by the use of rules, defining where those rules are valid.

Det där är från Salen och Zimmerman (ursprungligen Huizinga) och de snackar alla typer av spel och Zimmerman har IMHO hittat på en massa om spel som inte är helt riktigt. Om jag beter mig som ett as - och inte som en karaktär - kommer det med all säkerhet att läcka ut från "cirkeln" efter spel. På samma sätt kan beteenden "läcka in" i cirkeln - exempelvis om någon ogillar mig när vi börjar spela.

Nog om det, men jag har för mig att magic circle of play är bara en av tre, där de andra handlar om andra typer av aktiviteter. Minns inte vad och kan inte hitta dem med en snabb googling. Jesper Juul (i lajv-kretsen) är verkligen insnöad på the magic circle och har ignorerat de andra två.

 

[Genesis]

Detta är ju exakt vad som gör dem formbara, vill jag mena. Att det inte finns några måsten överhuvudtaget och att de därför kan vara precis vad som helst, men ändå rollspel. Vanligt jävla, rentav.

Okej, då missuppfattade jag. Många i tråden fokuserar på att vi i rollspel själva bestämmer vad som händer, och det var det jag trodde du menade var det enda som räknades. Jag tycker att den biten är uppenbar, men att rollspel som medium har en massa andra egenskaper och potentialer som är intressanta att utforska.

 

[entomophobiac]

Jag tycker att den biten är uppenbar, men att rollspel som medium har en massa andra egenskaper och potentialer som är intressanta att utforska.

Och det är det jag håller med om!

Interaktiviteten är helt klart en röd tråd för min del, men den kan ju inte existera i ett vakuum. Den kan också behöva ramverk eller begränsningar för att betyda någonting.

Så jag tycker just det du är inne på med ett öppet sinne till mediet i sig är otroligt viktigt.

 

[RasmusL]

Det där är från Salen och Zimmerman (ursprungligen Huizinga) och de snackar alla typer av spel och Zimmerman har IMHO hittat på en massa om spel som inte är helt riktigt. Om jag beter mig som ett as - och inte som en karaktär - kommer det med all säkerhet att läcka ut från "cirkeln" efter spel. På samma sätt kan beteenden "läcka in" i cirkeln - exempelvis om någon ogillar mig när vi börjar spela.

Nog om det, men jag har för mig att magic circle of play är bara en av tre, där de andra handlar om andra typer av aktiviteter. Minns inte vad och kan inte hitta dem med en snabb googling. Jesper Juul (i lajv-kretsen) är verkligen insnöad på the magic circle och har ignorerat de andra två.

Cool!

Ja, det pratas om det jättemycket i lajvsvängen, även på faktisk akademisk nivå (finns ju ett göng lajv-forskare). "Bleed" kallas det där

 

[Rickard]

Ja, det pratas om det jättemycket i lajvsvängen, även på faktisk akademisk nivå (finns ju ett göng lajv-forskare). "Bleed" kallas det dä

Ah, jag har inte sett att det har kopplats samman med bleed. Du blandar inte ihop det med the hermeneutic circle (typ grunden till game loop, som bidrar till bleed) av Martin Heidegger? Nu när jag läste lite om det såg jag att jag blandat ihop den med the magic circle.

• Heuristic spiral of gameplay. Understanding the result of the gameplay.
• Heuristic spiral of narrative. Understanding the fiction that most games have.
• Hermeneutic spiral. Understanding the underlying meaning of the game.

Nog om detta. Rätt OT.

 

[RasmusL]

Ah, jag har inte sett att det har kopplats samman med bleed. Du blandar inte ihop det med the hermeneutic circle (typ grunden till game loop, som bidrar till bleed) av Martin Heidegger? Nu när jag läste lite om det såg jag att jag blandat ihop den med the magic circle.

• Heuristic spiral of gameplay. Understanding the result of the gameplay.
• Heuristic spiral of narrative. Understanding the fiction that most games have.
• Hermeneutic spiral. Understanding the underlying meaning of the game.

Nog om detta. Rätt OT.

Det här är nog en rätt bra bild av vad lajvare menar med "bleed":

Om jag beter mig som ett as - och inte som en karaktär - kommer det med all säkerhet att läcka ut från "cirkeln" efter spel. På samma sätt kan beteenden "läcka in" i cirkeln - exempelvis om någon ogillar mig när vi börjar spela.

...men det är ju festligt om det är en feltolkning av lajvare

 

[erikt]

Lajv (som jag tycker är en självklar del av "rollspel") kan göra sex och andra fysiska upplevelser bra. "Sitta runt ett bord och prata" är ju någonstans mot ena änden av spektrumet för hur fysiskt spel kan vara men det finns ju inget som säger att en måste hålla sig just där, även om det väl är normen här på forat.

Lajv skulle jag tvärtom hävda inte är en del av "rollspel". Nära besläktat, och med många likheter, ja. Men inte samma sak.

 

[erikt]

Cool!

Ja, det pratas om det jättemycket i lajvsvängen, även på faktisk akademisk nivå (finns ju ett göng lajv-forskare). "Bleed" kallas det där

"Bleed" pratas det om även utanför lajv-kretsar. Välkänt begrepp även inom online-/forum-baserat rollspelande.