Brutal och fördomsfull förenkling av verkligheten
70-talet: Gygax och Anderson uppfinner rollspel. Folk som skriver nya rollspel gör D&D-kopior.
80-talet: "Realistiska" rollspel med en massa regler (dvs detaljistiska) utformas som kontrast till (A)D&D. D&D-spelarna fortsätter att vara störst och inflytelserikast, men de märks inte lika mycket.
90-talet: Överväldigade av mängden regler blir regler ett fult ord. Spelen koncentrerar sig på plott och storytelling och nästan alla är överens om att
regler är i bästa fall ett nödvändigt ont; alla spelsystem börjar med att förklara att spelledarens vilda goja övertrumfar regelsystemet och ber om ursäkt för att spelet inte är en kampanjbok avsedd att köras helt i friform.
De flesta rollspelare fortsätter att spela D&D, även om ingen erkänner det. D&D utvecklar en klase världar i olika stil.
00-talet: Regler är inte längre nödvändigtvis ett fult ord, men folk vill ha strömlinjeformade regler och regler som emulerar en viss typ av kampanjstämning eller what have you. Detaljismen är fortfarande way out och lärdomen från 90-talet att kampanjer och metplotter är kul finns med.
Den övervägande majoriteten av alla rollspelare fortsätter att i stort sett spela D&D. Till glädje för en del av dem kommer det ut ett nytt D&D som många av dem gillar.
10-talet (profetia): Folk fortsätter att spela D&D i olika former, totalt dominerande rollspelskulturen förutom en högröstad minoritet nördar som hänger på forum som
www.rollspel.nu.
Erik