Ok, först tänkte jag svara något i stil med:
"Men Rising, du vet väl redan att jag tycker att du är
superman på rollspel.nu och en riktigt, riktigt trevlig prick tex på Wirsans kissrum?" Dessutom är du inte den ende som är "tangentbordens fajter superiere!" Walium, Krille, Han, Troberg, Herr Nils (även om han äger hårdast bandage
verbalt och kanske inte har samma tålamod med tangentbordet som hans unika rollspelstalanger förtjänar- det där lider även jag av btw; utan att vara någon direkt talang då, ska tilläggas
), Dimfrost, Gordeg, mfl mfl
Sedan tänkte jag efter. Och försökte hitta något som du har skrivit som jag skulle vilja ha förklarat mer konkret. För poängen med den här tråden är inte att det är fel med teoretiska diskussioner. Snarare är problemet att man, eftersom man inte kan peka på samma (konkreta) exempel,
pratar förbi varandra. Om man kunde peka på en exakt situation, då tror jag att diskussionerna skulle se annorlunda ut och kanske också resultera i andra svar än de som diskussionerna oftast brukar landa i här på rollspel.nu.
Men eftersom jag verkligen respekterar dig ska jag ta ett exempel:
Regler för interaktion
Den här lösningen påstår att spelare drar sig från att rollgestalta för att de kan känna att de inkräktar på spelledarens roll, tar för mycket plats runt bordet, förstör det planerade äventyret eller bara har begränsade möjligheter att använda den sociala interaktionen till ändamål som de själva finner viktiga. Genom att förse spelarna med regler åt dessa situationer så visar man att "hey, här finns regler och resurser; och det är meningen att de skall användas!" Detta tryggar spelarna; de vet nu att det förväntas av dem att ta dessa initiativ i handlingen.
Andemeningen i det stycket är bra förklarat. Jag fattar. Du har också rätt i det hela, anser jag. Problemet uppstår när man ska
implementera tex det där tänket i det praktiska rollspelandet. För jag är övertygad om att flera olika grupper som spelar väldigt olika nog skulle kunna
säga att de spelar efter samma ideologi men implemenetarar på olika sätt!
Om man kollar på svaret du fick av Krille i den tråden så verkar det som att Krille (som iofs tar upp verkligen viktiga saker i sitt svar men ändå inte riktigt diskuterar kärnan i ditt inlägg) bemöter en annan sorts problem än de som du väljer att hitta lösningar på.
Sedan förstår jag verkligen problemet med för långa inlägg- kanske kan det dilemma jag tar upp inte lösas. Man får helt enkelt leva med att det finns olika människor som tolkar skrift på olika sätt. Men jag blir så himla det-kryper-i-kroppen-nyfiken när jag funderar på hur tex såna regler du talar om skulle genomföras
i praktiken.
Ok, den här posten kan nog missuppfattas rejält, så jag ska försöka vara tydlig:
-Tråden som jag refererade till är god läsning, nyttig läsning och relevant för den som är intresserad av ämnet.
-Deltagarna i tråden (och speciellt de jag räknade upp ovan) förtjänar beröm för sina goda kunskaper vad rollspel beträffar men också för sin goda förmåga att uttrycka sig.
-Det kanske är omöjligt att lämna den teoretiska nivån, då exemplifieringar bär med sig sina egna problem.
-Fick jag önskedrömma skulle det vara på sin plats att man då och då, i lagom mängd, stoppade in ett konkret exempel typ a la teatermanus.
Sedan måste man ju alltid ta med i beräkningen att jag kan ha missuppfattat saker och ting, är för långsam och dum för att kunna uppfatta det som för resten av mänskligheten är glasklart, och att jag understundom bara är en rätt korkad optare som gillar Spindelkonungens Pyramid...
Så länge internet är var mans ägo kommer dock det problemet att inte helt gå att undvika.
Därför är det också en stor tröst att klokare och mer pedagogiska personer försöker leda oss enkla varelser mot ljuset. Inte minst här på rollspel.nu.
/Basse