Nekromanti Vad representerar eon för er?

Jag tror att det som sålde Eon till mig först var den detaljerade rollpersonsgenereringen och den låga fantasystämningen samt "vilda västern fantasy" i Asharien. Helt underbart land att spela i!
 
Re: Humor

Av någon anledning har jag framförallt kommit att förknippa den med Petter Nallo, men det är kanske bara ett hjärnspöke.
Click to expand...

Min favorit-Nalloism (jag utgår från att det är hans verk) är den där nekromantikern som byggt sig en dungeon fylld med vandöda och fällor, för att sedan dra runt på skumma värdshus och sälja kartor dit till dumma äventyrare som kan göras till fler vandöda...

Det mest lysande exemplet är kapitelintrot till "Ägodelar" i Spelarens Handbok, där grottrollet Naug går igenom och räknar upp vad han har i ett hål i väggen i sin grotta.
Click to expand...

Slavmarknadsintrot i Eon 3. 'Nuff said.

/Joel - gillar bitska Eyren
 
En svunnen tid, en hädangången epok, en milstolpe i mitt liv.

Men också elaka drakar, sorgliga själar, vilda nejder, nobla offer och bloddränkta händer.

- Lycan
 
Personligen tycker jag att magin i Eon gör spelet bra, sedab kryddas den av mängder av kulturer och folkslag. Men det finns bara en sak med Eon som finns i mitt hjärta.

Och det är Nekromantin!

/DarkMystic delar med sig av sina visdoms ord: Petter Nallo e bäst!
 
Eon för mig är de roliga citaten som finns i början av alla grundböcker och moduler. De som skaparna vid viss tid krängt ur sig vid en svag tidpunkt. Det ger mig ett leende på läpparna och påminner mig om vad rollspel handlar om. Att ha roligt.
 
Ett litet dockskåp med personer, nationer, gillen, grupperingar och annat löst folk som tycker mer eller mindre mycket om varandra i varierande skala. Långa nät av allianser där politiken länderna emellan faktiskt hänger ihop på ett tufft sätt. Och en magiteori som var tillräckligt utvecklad så att den skulle hamna på en ganska mysig lite knasig vetenskaplig nivå samtidigt som det fortfarande finns gott om mysterium i den.

Å just ja, världens långsammaste stridssystem. :gremsmile:


/Naug
 
Re: Humor

Slavmarknadsintrot i Eon 3. 'Nuff said.
Click to expand...

Jag måste vara blind men jag hittar det int kan du ge mig en sidhänvisning.


Trevligt att så många svarar jag tycker det har kommit fram många olika åsikter i denhär tråden.

Lijat - har inte haft tid att lusläsa eon 3 än.
 
Re: Humor

Jag måste vara blind men jag hittar det int kan du ge mig en sidhänvisning.
Click to expand...

Introt till kapitel 6 "Folkslag och Länder" på sidan 141 i Spelarens bok.

/Joel - anser den genialiskt skriven
 
1. Just det väl breskrivna mundana.
2. Alla häftiga religioner, folk och sånt där
3. Kraggbarbarerna har alltid en plats i mitt hjärta.
4. Allt, allt i eon gör det just till eon, det är skilnaden på eon och andra rollspel, typ DoD är som en barna saga med troll och tomtar. EON RULES!
 
Eon för mig är bland annat Carj-Johan Ströms torrhet och ibland geniala besatthet av regler, Marcos evinnerligt uppgraderade och förbättrade skade- och stridssystem samt hans kapitlistiska inslag i Mundana, Krilles dryhet och grisodlarbrillijans, arbetsmyran Petters härliga humor och fascination för mörker, Ymirs trovärdighetsfetischism, Antons detaljpetighet och eviga korrekthetssträvan, Dan Johanssons "glimten-i-ögat-texter" och stora engangemang och slutligen min egen ibland lite väl utsvävande fantasifullhet.

Kort sagt: Eon är ett underbart uttryck för de människor vars personlighet genomsyrat det som de bidragit med till spelet och dess världs utformande.

Sebastian - broder av pennan
 
Re: Humor

Min favorit-Nalloism (jag utgår från att det är hans verk) är den där nekromantikern som byggt sig en dungeon fylld med vandöda och fällor, för att sedan dra runt på skumma värdshus och sälja kartor dit till dumma äventyrare som kan göras till fler vandöda...
Click to expand...

Du menar Zathuri. han är en av mina ärkefiender tills vidare. Storhetsvansinne i all ära! :gremlaugh:
 
typ DoD är som en barna saga med troll och tomtar.
Click to expand...

Men hördu, så är det väl ändå inte? Vad grundar du det antagandet på? Visserligen finns det en viss sagostämning i DoD6 men att kalla det barnsaga? Jag vet inte om du har läst de äventyr som har släppts, men varken Snösaga eller Eldsjäl är några trevliga berättelser. De är synnerligen råa och hemska sagor som förtäljer om en karg och våldsam värld där människan kämpar för att överleva både sin egen ondska och hotet från högre makter. Barnsaga? Näe...

Om man dessutom skall vara noggrann så finns det i DoD bara troll, till skillnad från i Eon där det finns både troll och tomtar. Fast det innebär ju inte att Eon är "som en barnsaga med troll och tomtar".

Visst är det skillnad på DoD och Eon, men inte på grund av det du skriver.

- Vulf
 
Just det.

Du har så rätt så Vitulv. Jag blev förälskad i Trudvang och dess varelser när jag förra veckan fick titta i grundregelboken och Jorgies (?) bestiarium för första gången. Faktum är att båda världarna är kopplade till sagor med mera, bara att vi lättare känner igen de sagor som härstammar från norden. Det vill säga de som Trudvang är inspirerad av. Kopplingen blir då lättare att dra till barnsagor än i eon, där vi som barn inte fått höra liknande sagor.

Fast allvarligt nu, så är ju båda världarna sagovärldar, så varför bråka?
 
"Det är mysigt i Daggbacken!" - Frixeray

Sorgernas brunn, Jarla, lättsam asharinsk bonnfantasy. Eller mysig stämning fast på annat sätt i Consaber. Båda tenderade att bli mer högfantasy allteftersom. Bra det. Senast var det dock munkar på flykt i kättjans imperium.

Mysighet är nog ordet hursomhelst. Gladfantasy?

Saker som skiljer sig är att tirakerna inte är onda (och att ingen annan är det) och att alverna har ångest på grund av att de inte kan lämna saker bakom sig.
 
Etemenakigården ett glas norr om Nada.

Ett centrum för kommers, mygel, storhetsvansinne, skumraskaffärer, mygel, otrohet, spel & dobbel, mygel, otillåten magi, sinnesjukdomar, mygel, udda personligheter, förräderi, mygel, kapitalism, monopolism, orättvisor, mygel...
...m.a.o. Ethelberth av Etemenakis gård, det bästa som någonsin hänt vår spelgrupp (detta var på den gamla goda tiden, innan vi blev så korrumperade och dåliga, på den tiden då gräset ännu var grönt och himlen var blå och...whatever). Tja, egentligen så är det Ethelberth och hans släkt som gör att Eon är så jäkla kul för min del.
Tänk er själva att spela med en karaktär vars attribut är medelmåttiga, ge denne en helt hemsk uppfostran och ett urgammalt alvsvärd (som hittades av hans kusin Adelberth i ett annat äventyr för längesen, men det är då en annan historia...) och se vad som händer.
Handelsmannen Ethelberth har överlevt två officiella äventyr (Sorgernas Brunn och DFSH) och ett otal hemkörda, och han står nu blott tjugu år gammal med tre (snart fyra, varav en kiriyaälva väntar tvillingar) frillor, drygt 600000 silverdaler, ett förhållandevis litet tirakiskt handelsskepp, ett värdshus ("Hammaren & Skäran" utanför Fala) en trollunge, en ormkung, en rakhorimantel, en pipa från ashaslätens nomader, en vadmalsmössa från Solds Utö m.m. m.m.

Tänk er det och tänk er sedan hur jävla härlig det är att rollspela honom! That feeling... that's Eon.

/Danne, som anser att man med 17 i psykotropi och ett elakt fnitter kan gå huuuur lång som helst...
 
Re: Etemenakigården ett glas norr om Nada.

Snodde inte du min rakhori rustning också?
hade för mig att du gjorde det. Men det är en sak jag inte riktigt fattar, hur kan du spela med en rå kapitalist när du själv är helt emot kapitalismen?

Lenzaroth " Det är en humanoid liknande varelse. "
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top