Nekromanti Vad spelar ni helst?

[Paco]

Vilket rollspel spelar ni helst och varför? Vilka rollspel har ni avfärdat eller ogillar ni och varför?

Själv kör jag nft Eon IV, som jag tycker är bäst hittills (på svenska) men jag stör mig på en hel del saker vilket är anledningen till att jag själv tänker skapa det ultimata fantasyrollspelet.

 

[Celledor]

Kör också Eon IV just nu och gillar det skarpt, har spelat flera olika Eon versioner. Tycker det finns utrymme att skapa de äventyr jag som SL vill ha i en värld som känns levande och på "riktigt". Och gillar man inte något så går det ju bara att ändra.

...vilket är anledningen till att jag själv tänker skapa det ultimata fantasyrollspelet

Tror tyvärr inte det finns något ultimat för någon annan än sig själv.

 

[cogitare]

Har spelat så våldsamt många olika rollspel så det blir svårt att avgränsa sig eller försöka komma ihåg vad man tänkte där och då. Se nedan som någon sorts flyktiga tankar som dök upp när jag begrundade frågan...

Just nu gillar jag Mutant År Noll, bra stämning och bra och enkla regler. Gillar även FFG's Edge of the Empire. Speliga regler och det går snabbt att räkna symbolerna och få fram vad som händer vid ett tärningsslag. Om det fångar Star Wars själ bättre än andra veti faan men jag tycker det funkar lika bra som andra varianter av Star Wars jag har testat (typ d6 och d20) och om sanningen skall fram vill jag inte spela Star Wars och återuppleva filmerna för då kan jag ju bara se dem. Jag vill ha annat, gärna sånt som ligger en bit från handlingen i filmerna.

Oftast när/om jag ogillar ett spel så är det för att regelsystemet inte gör vad det utlovar eller inte funkar för mig/gruppen. Även att jag spelat oWoD i mängder så tycker jag med moderna ögon att det funkar ganska dåligt för vad det är tänkt att göra. Finns lite till inget stöd för sociala konflikter och politiskt maktspel (som beskrivs som något av kärnpunkten iaf. i Vampire), strider är onödigt plåttriga med en massa bokförande och upp till 4 slag för att avgöra en (av potentiellt 10-tals) handling i en runda och med 3-5 spelare som var och en gör 1-5 handlingar var plus vad SLP gör så blir det extremt tunggrott och lägg sedan till att flera av dessa handlingar kan sluta i att inget händer (parader och soak ser till det).
Gamla slätstrukna BRP är jag inte heller så förtjust i då det finns för många problematiska områden som inte är täckta (vad händer när man når över 100%, statiskt abs som vissa inte kan överkomma vilket leder till att man inte kan bidra i strid bl.a.).

Vad gäller favorit-settings så ligger nog Dark Sun (Athas) högst på listan. Post-apokalyptisk fantasy i en värld som sabbats av magiutövare. TSR's främsta setting enligt mig och bilderna av Brom är grymma!

Det finns så mycket mer man kunde försöka täcka in men jag håller där tror jag

Cog.

 

[Paco]

Min uppfattning också. Hamnade dock lite i det läget att när man ändå lägger en massa tid på att modda och dessutom stör sig på andra saker kan man lika gärna gå all in...

Tror tyvärr inte det finns något ultimat för någon annan än sig själv.

^^ du kan tyvärr ha rätt, men jag tror inte det.

 

[Robert Jonsson]

Jag spelar helst de spel som jag själv skapat (Bortom: Lögnens slöja och Leviathan), eftersom jag själv skapar spel som jag vill spela och oftast (tack och lov inte alltid) spelleda dem. Om vi bortser från det så är det främst nutidsrollspel med någon form av extra hook (t.ex. övernaturligheter) som fångar mitt intresse eftersom det ger mig en värld jag är bekant med samtidigt som det kittlar min fantasi med något nytt. World of Darkness är ett bra exempel till exempel, i synnerhet den magiska och fantastiska värld som Changeling: The Lost erbjuder. En stor bonus är nWoD-reglerna är lätta och snabbförståeliga för mig.

Eclipse Phase är ett sådant rollspel som helt fallit bort för att det har överdrivet klumpiga regler, (tidigare versioner av) Eon är ett annat. Avancerade regler är ett big no-no. Nuförtiden har jag även svårt att finna glädje och hype inför fantasygenren också, i alla fall så länge den är väldigt standardmässig. Chronopia och Eberron är mer fantasikittlande än Tolkiens midgård till exempel.

 

[Paco]

Har spelat så våldsamt många olika rollspel så det blir svårt att avgränsa sig eller försöka komma ihåg vad man tänkte där och då. Se nedan som någon sorts flyktiga tankar som dök upp när jag begrundade frågan...

Just nu gillar jag Mutant År Noll, bra stämning och bra och enkla regler. Gillar även FFG's Edge of the Empire. Speliga regler och det går snabbt att räkna symbolerna och få fram vad som händer vid ett tärningsslag. Om det fångar Star Wars själ bättre än andra veti faan men jag tycker det funkar lika bra som andra varianter av Star Wars jag har testat (typ d6 och d20) och om sanningen skall fram vill jag inte spela Star Wars och återuppleva filmerna för då kan jag ju bara se dem. Jag vill ha annat, gärna sånt som ligger en bit från handlingen i filmerna.

Oftast när/om jag ogillar ett spel så är det för att regelsystemet inte gör vad det utlovar eller inte funkar för mig/gruppen. Även att jag spelat oWoD i mängder så tycker jag med moderna ögon att det funkar ganska dåligt för vad det är tänkt att göra. Finns lite till inget stöd för sociala konflikter och politiskt maktspel (som beskrivs som något av kärnpunkten iaf. i Vampire), strider är onödigt plåttriga med en massa bokförande och upp till 4 slag för att avgöra en (av potentiellt 10-tals) handling i en runda och med 3-5 spelare som var och en gör 1-5 handlingar var plus vad SLP gör så blir det extremt tunggrott och lägg sedan till att flera av dessa handlingar kan sluta i att inget händer (parader och soak ser till det).
Gamla slätstrukna BRP är jag inte heller så förtjust i då det finns för många problematiska områden som inte är täckta (vad händer när man når över 100%, statiskt abs som vissa inte kan överkomma vilket leder till att man inte kan bidra i strid bl.a.).

Vad gäller favorit-settings så ligger nog Dark Sun (Athas) högst på listan. Post-apokalyptisk fantasy i en värld som sabbats av magiutövare. TSR's främsta setting enligt mig och bilderna av Brom är grymma!

Det finns så mycket mer man kunde försöka täcka in men jag håller där tror jag

Cog.

Oj oj oj, nu hängde jag inte med. Jag har hållt mig till en smal väg, Drakar & Demoner sedan tre-boks-boxen och sedan Eon när det kom och t o m IV. Små utflykter inom (svensk) postapokalyps och testat Vampire och ett par liknande. Inget att ha.

 

[Paco]

Jag spelar helst de spel som jag själv skapat (Bortom: Lögnens slöja och Leviathan), eftersom jag själv skapar spel som jag vill spela och oftast (tack och lov inte alltid) spelleda dem. Om vi bortser från det så är det främst nutidsrollspel med någon form av extra hook (t.ex. övernaturligheter) som fångar mitt intresse eftersom det ger mig en värld jag är bekant med samtidigt som det kittlar min fantasi med något nytt. World of Darkness är ett bra exempel till exempel, i synnerhet den magiska och fantastiska värld som Changeling: The Lost erbjuder. En stor bonus är nWoD-reglerna är lätta och snabbförståeliga för mig.

Eclipse Phase är ett sådant rollspel som helt fallit bort för att det har överdrivet klumpiga regler, (tidigare versioner av) Eon är ett annat. Avancerade regler är ett big no-no. Nuförtiden har jag även svårt att finna glädje och hype inför fantasygenren också, i alla fall så länge den är väldigt standardmässig. Chronopia och Eberron är mer fantasikittlande än Tolkiens midgård till exempel.

Chronopia dödade något inom mig.

 

[Robert Jonsson]

Chronopia dödade något inom mig.

På den tiden då det släpptes var det många som sa så, men idag känner jag att folk har lättare att se det positiva med det. Men det viktiga att komma ihåg är att det är okej att gilla olika.

 

[Khan]

Oj oj oj vilken svår fråga. Det är i princip omöjligt att svara på det med mindre än femtio alternativ. Men kortfattat - spel jag tycker om. Inte nödvändigtvis spel som är bra, utan spel jag tycker om. Det kan vara nostalgi, det kan vara världens detaljer, det kan vara lattjo system... Det är svårt att sätta fingret på det. Men just nu är det EON IV, Mutant År Noll och Chronopia jag vill spela. Alla är bra på helt olika sätt, men jag gillar dem nog ungefär lika mycket, om än Chronopia sitter lite närmare nostalginerverna än de andra för mig. Så många bra minnen från grå forntidsdagar.

Jag vill också testa Scion för första gången. Har läst det och gillar det. Vill se om det funkar på riktigt.

När det gäller spelledning är jag med åren en ganska lat jäkel. Ju enklare system desto bättre. MÅ0 har ett mycket smidigt och enkelt system som det är lätt att improvissera från. Jag tror jag kommer att försöka använda det som bas om jag skall spela något annat där jag bara vill åt världen nästa gång.

 

[Paco]

Abou... ni verkar ha mycket fritid, eller jobbar ni med att spela?

 

[RasmusL]

Jag är väldans svag för pbtA-spelen men har generellt svårt att få till kontinuitet i spelandet tillräckligt länge för att de ska bli riktigt bra.
Polaris är jag förbannat förtjust i och bland spel med "färdig spelvärld" så är det i mina ögon outstanding.
Medan Världen Går Under är nog det spel som är mest kreativt kittlande och jag älskar det gemensamma världsbygget, i rätt spelarkonstellationer.
Kagematsu tycker jag är så förbannat snyggt strukturerat och ger alltid utrymme för massa snyggt drama! Vill spela oftare!
Är även megasugen på att spela kampanj i Svart av Kval, Vit av Lust och se hur det fungerar (20+ oneshots har avverkats men aldrig något varaktigt!).

Så många spel, så lite tid!

 

[RasmusL]

Observation! En like från mig är nu tillräckligt för att gå i topp i reputation!

 

[cogitare]

Chronopia dödade något inom mig.

Chronopia är alla sorters awesome! True story! Många många gånger bättre än ex. Ereb då den tog ett nytt/annorlunda grepp på fantasy där man så ofta ser olika varianter av Tolkiens Midgård (som Robert skriver, jag håller helt och hållet med).

Cog.

 

[Robert Jonsson]

Abou... ni verkar ha mycket fritid, eller jobbar ni med att spela?

Allting handlar om prioriteringar. Skala bort saker som sömn, vänskap och fester så får du mer fritid till rollspel.

(Jobb kan man ju inte skala bort för då har man ju inte pengar till attk öpa rollspel. )

 

[Paco]

Chronopia är alla sorters awesome! True story! Många många gånger bättre än ex. Ereb då den tog ett nytt/annorlunda grepp på fantasy där man så ofta ser olika varianter av Tolkiens Midgård (som Robert skriver, jag håller helt och hållet med).

Cog.

Fast nytt är inte nödvändigtvis bra. Ofta är framkrystat nytänk direkt vidrigt.

 

[Paco]

Allting handlar om prioriteringar. Skala bort saker som sömn, vänskap och fester så får du mer fritid till rollspel.

(Jobb kan man ju inte skala bort för då har man ju inte pengar till attk öpa rollspel. )

Gissar att jag är en av få rollspelsnördar som fått förmånen att föröka mig :/

 

[cogitare]

Gissar att jag är en av få rollspelsnördar som fått förmånen att föröka mig :/

Närå, det finns (nog) flera. Och det blir svårare att avsätta tid till spel med familj och barn helt klart. Men jag tycker man kan hitta speltillfällen ändå. Och ju äldre barnen blir desto enklare blir det. De klarar sig själva, blir enklare för partnern att ta hand om då de inte kräver lika mycket uppsikt osv. osv.

Själv spelar jag 'Mice and Mystics' med grabben där hemma och han tycker det är skitball. Har inte introducerat rent rollspel dock...

Cog.

 

[Robert Jonsson]

Gissar att jag är en av få rollspelsnördar som fått förmånen att föröka mig :/

Nej då, i en av mina spelgrupper så har jag två småbarnsföräldrar. Det blir ju knepigare helt klart då att få till grupper, men det går fortfarande om man verkligen vill. Men ju fler aktiviteter man har, desto svårare blir det ju. Och barn slukar tid - i alla fall tills man kan lära dem att spela.

 

[Paco]

Ja alltså, jag är ju aktiv också, men svårt att få tiden att räcka.

 

[Rangertheman]

Symbaroum är det som vi spelat klart mest sedan "omstarten". Jag gillar att det är ett enkelt, lätthanterligt regelsystem, som lämnar mycket utrymme åt rollspel och stämningsskapande. Alla mina spelare är i stort sett nybörjare och de greppade systemet efter bara några minuters spel. Jag önskar bara att vi hade möjlighet att spela mer, så att vi kan göra storslagenheten i kampanjerna rättvisa. Sedan vore det naturligtvis roligt att även få prova på att spela och inte alltid bara spelleda.

Mutant År Noll har ett nästan ännu enklare system, särskilt som vi använda Startboxen för att komma igång. Det är väldigt smidigt för mig som spelledare också. Just att det utspelar sig År Noll, ger en äkta Mutant-känsla, som jag till och med tycker är mer Mutant än original-Mutant.

Med dottern har vi spelat Tassar & Morrhår och Äventyr. Båda är perfekta för barn och vi vuxna har också hemskt kul