Jag har läst på litegrann ur Ron Edwards
artikel om GNS (som alltså inte använder termen Story Now). Jag tycker det är tydligt att det inte spelar någon roll varifrån temat i narrativism kommer så länge det handlar om etiska och mänskliga frågeställningar.
Jag tänker att det kan finnas jättemånga teman i en berättelse (som avlöser varandra, lite som quests och sidequests) som man kan utforska för att se vad de leder till och hur man "löser" dem. Fårbondens dilemma tänker jag kan bli ett tema som spelarna utforskar samtidigt som de utforskar sina egna dilemman - ibland kanske de sammanfaller såpass att de lyfts av varandra! En rollpersons karaktärsdrag kan ju ligga latent ett tag för att sedan blomma upp när externa omständigheter lobbar för att spela på just det karaktärsdraget. En av spelarrollpersonerna kanske har "Lyssnar man till sitt hjärta blir man bara vilseledd" medan en annan kanske har "Gå på känsla så tar du dig längst". När de träffar fårbonden är det kanske just hans externa dilemma som får dem att utforska sina egna rollpersoner och se hur mycket de egentligen står för sin åsikt och vad de är villiga att göra för att upprätthålla sin uppfattning!
Sen kan kanske premise/teman vara osagda och ändå vara teman för berättelsen? Jag menar, många gånger kommer jag på i efterhand att det funnits ett tema som vi ändå spelat på undermedvetet. En annan situation är när spelarna helt enkelt inte tycker att ett tema är intressant eller kul och följaktligen släpper det utan att ta ställning. Det blir många gånger uppenbart först i efterhand för mig och min spelgrupp vad som blev berättelsens teman och inte.
