Nekromanti Vad vill ni ha mer av?

[Rickard]

All prat om utveckling och tjafs få mig att fundera på en grej.. Har ni några utstolpade mål som spelare/spelledare som ni vill uppnå? Jag läste en gammal tråd där Eksem hade frågat sina spelare vad de hade för förväntningar till slutskedet av den kampanj de spelade.. Det är rätt smart att göra på det sättet.. Man får dels lite input från spelarna över hur man kan göra det roligare för dem, men också kan spelledaren få lite inspiration till nya saker..

Jag har själv försökt använda mig av tipsen i en artikel på www.roleplayingtips.com för att förbättra mig som spelledare men det rann ut ur sanden.. Det jag själv vill få mer utav i våra rollspelstillfällen:

Mer utvecklade spelledarpersoner
Jag brukar komma på mina scenarior on-the-fly.. Det gör i regel att mina spelledarpersoner sällan förekommer mer än en gång.. Dessutom så brukar deras djup (bakgrund) vara obefintliga, så mina spelledarpersoner har samma tänkande (alltså mitt eget tänkande)..

Ett familjeliv
Jag är trött på att rollpersonerna inte har någon bakgrund.. Inga flickvänner.. Inga vänner.. Detta gäller inte bara mina egna, utan även de andra spelarnas när jag är spelledare.. Jag vill fixa in så att några av spelarna har partner.. Vi har spelat med det förut, men det har bara blivit krångligt.. En shadowrunnare eller en äventyrare som färdas runt hela landet har en tendens att inte kunna vara till lags..

Jag funderar på att starta ett nytt rollspel endast för just den här typen av spel.. Lite ironiskt så kommer det antagligen att bli Feng Shui (eller mitt eget ickeutkomna dogmabidrag Nattdjur)..

Mer spelarinvolverande
Vi har spelat såpass länge att spelarna ofta formar in sig i de planer som spelledaren har tänkt ut.. I vissa fall så är det rätt uppenbart att spelaren släpper sina egna idéer för att självmant följa i spelledarens spår.. Detta för att underlätta för spelledaren.. Jag vill ha bort detta.. Jag vill att spelarna ska hitta på nya saker..

Jag har introducerat det bitvis genom att låta de få använda de prylar de hittar på som en fördel..

Kunna spelleda skräck
Att få till skräckstämning är något som jag själv antar bara kan komma av erfarenhet.. Så jag får väl se till att börja träna..

/[color:\\"green\\"]Han[/color] som har klarat av målen "Mer användande av kontakter" och "Mindre FV i vapenfärdigheterna"

 

[Rising]

Hmm, jag hade kommit på massor av saker som jag ville ha mer av i rollspelen när jag läste din rubrik, och sedan visade det sig att du ville veta sånt som vi var dåliga på som spelledare, och som vi ville förbättra... Hmm... Jag som hade kommit på så bra svar på den första frågan...

Nå, det här är saker jag är dålig på, men som jag försöker förbättra:

Elakare, rättvisare
Jag blir för förtjust i rollpersonerna, och vill för ofta att de ska få klara sig om de bara har gjort fina saker. Varpå de sällan dör på det där hastiga, överraskande sättet.

Inte säga "gigantisk" så ofta
När jag spelleder Sci Fi (framförallt, men detta sker även i andra genrer) så är jag alldeles för bombastisk. Monster, växter, ruiner, miljöer, osv, allt låter så mycket bättre om det får vara gigantiskt, enormt, kolossalt, jättelikt och gargantuanskt, men det blir drygt i längden. Jag måste sluta låta allting vara så himla stort. Jag ska försöka komma på fler sätt att få en buske att låta muterad än att bara säga att det hänger kolossala, uppsvällda krusbärsliknande bärfrukter från dess enorma, knotiga grenar, osv. Det är en för enkel utväg; att bara göra något större än vanligt för att spelarna ska förstå att det är utomjordiskt eller förtrollat på något vis. I skräckrollspel kunde jag förut ha ett liknande problem, men då var allt otäckt "svart, mörkt, dunkelt" och alltid förknippat med en massa liknelser till "skuggor".

Mera ledtrådar i mina induktiva utmaningar
En typisk "induktiv utmaning" är när man ska ta sig förbi några vakter och om man har dåliga möjligheter att slåss. Ska man klä ut sig och bluffa vakterna? Ska man muta dem? Ska man försöka gömma sig i några handelsresares kärror och smuggla sig in? Ska man försöka locka bort vakternas uppmärksamhet på något sätt? Sådana här utmaningar finns det inga enkla svar på, det går inte att på logisk väg räkna ut vilken lösning som är den bästa.

Jag gillar induktiva utmaningar, men jag brukar vara dålig på att ge några ledtrådar, vilket ofta gör dem rätt godtyckliga. Om jag är på ett bra humör så lyckas rollpersonernas planer, liksom. Ett annat problem kan vara att spelarna bara tittar på vad deras rollpersoner kan, och gör sina val utefter det allena: "Vi är alla förhållandevis bra på förklädnad och bluffa, så det är förmodligen bäst om vi gör så." Det är förvisso logiskt att man tänker så, men det gör också att utmaningen blir rätt självklar. Den engagerar inte. Jag skulle vilja vara bättre på att iscensätta den här formen av utmaningar så att spelarna belönas av att hänga omkring lite och snoka, och försöka hålla utkik efter någon form av ledtråd som skvallrar om särskilt bra/dåliga alternativ som kan hjälpa spelarna i deras val. Eller åtmistone så att jag har något att peka på när de gör ett dåligt val; "titta här, emblemen på deras sköldar säger ju att de är från tigersvansorden, ni borde ju ha förstått att de inte skulle släppa in några munkar från djärvtassorden", typ.

Inte bara Bobba Fett och Inigo Montoya-spelledarpersoner
Jag är alldeles för förtjust i viktiga spelledarpersoner som är så balla att de nästan överskuggar de riktiga pro- och antagonisterna. Några kan man ha, men så fort jag börjar fingra på en spelledarperson så blir det nästan alltid i slutändan så att hon blir så cool att hon riskerar att stjäla rampljuset från alla andra. Med tillräckligt många sådana här spelledarpersoner så blir det rätt trångt under strålkastarskenet.

Saker som spelar av sig själv
Jag vet inte riktigt vad jag menar med den här punkten, men jag skulle vilja ha något helt automatiskt i berättelsen som kunde klara sig på egen hand, utan att jag eller någon av spelarna kontrollerade denne. Jag tänkte mig att man skulle ha samma förhållande till dem som personerna i The Sims eller djuren i Black & White, typ, så att de kunde börja göra konstiga saker och att alla kunde säga "åh, vad tokiga de där är!" utan att det alltså var så tråkigt som att det var någon enskild spelare som styrde dem och fick dem att göra tokiga saker. Särskilt skulle jag vilja kunna göra några sådana här sorters regler för djur.

 

[Svarte Faraonen]

Fler ordentliga historier

Som det är nu finns det inte mycket övergripande historia med den Stormbringerkampanj jag spelleder (det exempel jag använder i detta inlägg, eftersom det är den största kampanj jag spelleder). Det är mest rolllpersonerna som sitter och drälleri sitt tillhåll (där de visserligen har familj och vänner, så ditt problem är inget vi upplever) och av en eller annan anledning (måste företa en längre resa, hör rykten om ett hot mot hembyn) råkar ut för äventyr. Då jag nyligen läst "The skrayling tree" har jag dock börjat planera lite drömvärlds-plots att lägga in...

Mer karaktärsutvecklande

Jag skulle gärna vilja se att rollpersonerna utvecklades mer under spelets gång .Detta gäller såväl för mina egna rollpersoner som för spelarnas rollpersoner då jag spelleder. Det känns helt enkelt som att det inte händer tillräckligt mycket som förändrar rollpersonernas personlighet.

Annars har jag ganska bra spelare som inte drar sig för att låta sin egen driftighet styra spelet och kan klara sig bra utan fastställda banor att röra sig i.

 

[Johan K]

Har ni några utstolpade mål som spelare/spelledare som ni vill uppnå?

Som spelare brukar jag inte direkt sätta upp några direkta mål faktiskt... Mest så handlar det om att överleva dagen & få en att gå ihop, iaf för min karaktär..
Man kanske borde ta & lira lite mer "mål-inriktat" & sätta upp några lite mer konkreta mål & se vart man hamnar.

Som sl handlar det väll mer om att få lite mer erfarenhet som det & sådana saker..

/ Johan K, trött & VARM

 

[Foggmock]

Vad vill jag få ut mer på mina speltillfällen...

Fler speltillfällen

Jag spelar alldeles för lite rollspel.

Mer noggrannhet

Jag kan massa trix och har massa erfarenheter, men det är inte alltid de kommer till användning, utan ibland spelleder jag rent mediokert.

Mer rollgestaltning

Tråkigt nog har detta inte varit fokus i någon av våra kampanjer, men det har gått ändå eftersom det bara varit avslappnat tillbakalutat kompisrollspelande i brist på annat typ.

Mer spelardrivet

Både när jag spelleder och när jag spelleds. Star Warskampanjen var spelardriven i början, men tappade lite fart och fläkt när vi började gå uppdrag åt imperiets säkerhetstjänst. Det var inte så mycket Star Wars längre, utan mer agentsåpa där vi smög förbi Stormtruppers istället för ryssar.

That is all.

 

[hraufnir]

Uppföljning
Man spelar rollspel, eller spelleder, och man har i regel olika mål. Ett som rollpersonen, ett som spelare, och kanske ett lite utanför alltsammans. Givetvis jobbar man alltid (?) för att uppnå detta mål, men när man gjort det... är livet slut då? Alla "intriger" man spelar på skall ju få följdkonsekvenser. Om man slår ner vakterna vid ett fängelse och man flyr med någon, kan det då inte vara aktuellt att man måste maskera sig om man vill komma nära staden igen om inte allt gått perfekt. Om man tagit något superviktigt, blir inte stadsportarna spärrade då? Sådant vill jag åt, handling och
Konsekvens!!!

 

[Sodivra]

Provokativa klyschor

Jag vill testa nytt, gestalta bättre, och beskriva bättre.
Okej, det kanske låter som en klyscha, men jag menar det faktiskt.


Jag vill ha möjligheter och idéer till formexpriment, testa nya saker som spelledare.. Extrem in media res, blandning av färdiggjorda rollpersoner och sådana spelarna gör själva, budskap och olika sätt att framföra dem, blanda metaspel och ingame, rälsning och fisktank, spelstilar..

Jag beskriver inte relativism som andra väljer i Bra och dåligt-tråden. Jag ser det som att de saker vi gillar berör oss närmare, och får oss att växa.

Att ha kul är att utvecklas, snarare än att utvecklas är att ha kul, med andra ord. Även om man har avslappning som målsättning, snarare än utveckling.

Den syn på livet och utveckling som fått mig att formulera min relativism går igen i den fokusering på utveckling. (Relativistisk relativism, jag vinner..)


Sedan vill jag gestalta mina rollpersoner bättre. Jag vet inte om jag är dålig på det direkt, men jag är iallafall perfektionist på det. Jag verkar för analytisk för att sjunka in i min rollperson, eller så är jag för perfektionist för att erkänna att jag gör det. Jag brukar alltid vilja göra mer nyanserade rollpersoner. Inte för att dom brukar vara för extrema då.. Snarare så känner jag att de känns för enkla, naturliga och nära mig själv. Kanske förnekar jag mycket riktigt att de kommit igång av sig själva.. (Sjunka in i-meningen)


Sedan så vill jag förmedla bättre, själva grundbulten i rollspel. Andra spelledarsaker man kan vilja ha i tankarna är jag rätt nöjd med redan: Jag vill att spelarna ska sjunka in i spelvärlden mer, glömma den riktiga världen en stund, och vara fullt i rollspelet en stund.


Åh, just det.. Och så vara mer ordentlig. Förbereda mer ordentligt i förväg, ha ordentliga regler.. Eller så kanske det helt enkelt inte är min stil.

 

[Gordeg]

Alla "intriger" man spelar på skall ju få följdkonsekvenser.

Ja, det är alldeles för lätt att glömma bort en eller flera delar av spelvärlden som påverkas indirekt av rollpersonernas handlingar. Spelvärlden skall inte kretsa kring rollpersonerna men en alltför statisk spelvärld känns inte "verklig", saknar djup.