Och då har du som bäst bara begripit halva konflikten.
vi har olika (förenklade) synvinklar.
min: konflikten är politisk. den islamistiska sidan av konflikten bär religiösa förtecken - antiamerikanismen (och antikapitalismen) ges till exempel uttryck i den klassiska religiösa synen på "den fruktansvärda nihilistiska materialismen," alltså det självgagnande intresseret i materialistiska värden och de medel med vilka vi eftersträvar dessa (globalisering, politiskt hyckleri, kommersialism, fritt företagande)... jag är inte vidare insatt i de gamla mellanösterndiktaturernas politiska historia, så jag ska lämna vidare politisk analys till någon som begriper sig på mellanösternpolitiken bättre. däremot ska jag säga att jihad, i den form det tillämpas i arabvärldens konflikter, är något så enkelt och politiskt som ett uppror. allting annat är bara religiöst fluff. islamismen är en stark rörelse som i folkets ögon tar det kapitalistiska och imperialistiska hotet från väst på allvar. det är ingen försvarbar rörelse, lika lite som nazismen, men liksom nazismen är den inte utommänsklig i sin popularitet - det är inte en fråga om hjärntvätt eller mörk magi, utan om enkla politiska motiv.
jag vet kanske inte vad som driver en fundamentalist, men jag vet vad som driver en vanlig jävla upprorsman - uppfattningen om att någon annan har ansett det vara i sin rätt att låta sina ambitioner gå ut över ditt välmående, och din grundläggande rätt till egna ambitioner. så, ja, jag ser gärna på det hela med sekulära ögon. det behövs i min mening ingen religiös vinkling av konflikten. jag lämnar det åt mullorna.
