Ah...
jag tänkte mig att det skulle bli liksom en känsla av att man riskerar mer och mer.. ett liksom taktiskt övervägande.. Hur mycket ska vi förbereda oss innan vi slår till.
Sebn tänkte jag att det skulle bli en grupp-grej.. Om jag offrar blodpoäng för att förbereda mig bättre- så gör jag fiende starkare för alla andra. Hur lojal är man med de andra spelarna? Hur mycket ska man samarbeta?
men jag kan se att detta föder ett väldigt taktiskt spelande, långt från inlevelse.
Kopplingen till settingen skulle vara att desto mer man meckar och grejar på rymdstationen, desto större risk är det att man upptäcks och att Marines skickar en allt fetare flotta för att rensa ut en. Om det finns tio rapporterade fall av möjlig vampyr-kontakt så skickar man kanske tio skepp istället för två- som man hade gjort omd et bara var två tillfällen av möjlig-vampyrkontakt...
Jag har nog dykt på den här idén om att ha en stressande kopp som fylls på någonstans på ett forum för många månader sedan- och blev lite kär i tanken på att spelarna ska bli mer och mer pressade, att höra ljudet av glaspärlan mot koppens kanter.
Grundidén var att skriva ett scenario där spelarna inte ens vet vad glaspärlorna och koppen betyder, eller att Marines komemr att anfalla- och att detta blir en överaskning. Man häller ut alla glaspärlor på bordet och byter ut dem mot tärningar. "Ok, såhär många resurser har Marinesen som nu störtar in med feta axelskydd och grymma vapen!"
men jag kan se att det går helt emot intentionen att göra ett spel som skapar inlevelse och roll-spel. Så kanske är det en kill-darling...
jag tror över lag att jag ska gå mer mot samarbete än konkurrens...
kanske ska jag använda mer en nyckel-funktion, än BWs Beliefs. Man kan till exempel ha en nyckel om vad som skulle vara katastrofen om ens ras går under. Varje gång man spelar ut denna sorgliga- allt-kommer gå åt helvete-sida av sin karaktär får man poäng....
kanske bygga med Målnyckel, Relationsnyckel, och Färgnyckel... ?