Grejen med vandöda, är att de borde ha monstruös 'stopping power'; de saknar alla former av rädsla och kommer
aldrig att bryta en formation. Ett gäng vandöda med pikar mot en kavallerianstormning vore med andra ord ganska ägigt. Å andra sidan har en typisk vandöd mindre kroppsmassa än en dödlig, så den borde drabbas av tillbakaknuffning oftare och vara lätt att slunga åt sidan och krossa om en kavallerichock väl lyckas undgå pikarna.
Hur vore det med reglerna för Tomb Kings i Warhammer? De kunde kanske ge lite inspiration? Jag har inte koll exakt; men lite av grejen är att de är en stor jävla skräckinjagande hord, i teorin ostoppbar, men varje enskild krigare är rätt sugig. Sedan kan man förstås komma åt dem alla genom att kutta magikern som styr dem.
Vandöda i Eon är groteskt svåra att nedgöra; det är nästan omöjligt att tillfoga dem allvarliga skador, och att nöta ned dem tar lång tid. Jag tror att de, av den anledningen, borde ha ett högt defensivt värde, men ett lågt offensivt. Viktigast vad fältslagsregler beträffar, torde dock, som sagt, vara att vandöda aldrig blir rädda. Därtill blir de aldrig trötta och skadas knappt av pilar, så en styrka med ridande bågskyttar, tex, hade haft få fördelar emot dem.
I ett fältslag, borde vandöda vara idealiska för att hålla en formation, och/eller vräka sig över motståndararmén en massé för att köpa dyrbar tid och manöverutrymme åt mer flexibla, och levande, styrkor; som är det verkliga hotet mot fienden. Det var så Kumbanigash den Svarte använde sina vandöda i slaget mellan Drunok och Den eviga vindens hord på Pavaras slätter; där Drunok så fick värdefull tid att omgruppera, och Kumbanigashs tiraker blev en effektiv andra anfallsvåg efter de vandöda. Jag funderar på att göra en
Wkipedia-aktig redogörelse för slaget till Drunoks Drängar, som ett litet exempel på strategi i Mundana. Vore det intressant?
- Ymir, vill
så ha vandöda i Rome: Total War