Nekromanti Vandöda och smärta
- Thread starter jamt
- Start date
Re: Vandöda och smärta, tack för all input.
Tack för alla komentarer och åsikter. Har läst och funderat, kollat V&N och funderat lite till, och lyckats bestämma mig för hur jag tänker låta odöda fungera i min kampanjer. För de som är intresserade så drar jag en beskrivning:
En odöd är ett lik som helt och fullt styrs av de nekrotropiska energier som strömmar genom det. Det har därmed ingen användning av kroppens nervbanor eller ens muskler.
Den kan "känna" motstånd när nånting hindrar kroppen från att röra sig som den försöker, och vet därmed mer eller mindre bra hur mycket tryck den applicerar på ett objekt. Den är också medveten om skada den får genom att energin flödar sämre/annorlunda mot vanligt (Detta gör dock inte att de nödvändigtvis bryr sig, beodra en lägre odöd att dra i nått den inte kan rubba så lär den slita armarna av sig i sina försök att lyda). Detta är så långt som känsel går: en medvetenhet om skada samt motstånd mot rörelse, ingen som helst smärtreflex.
Värme och kyla är helt främmande begrepp tills den ser att den har tagit eld eller inte kan röra sig för att den frusit fast. Lika så är koncept som beröring, mjuka eller sträva ytor, lukt och smak.
Så en besjälad odöd har med andra ord inget som direkt hindrar den från att fungera (ge extra svårigheter) men har gott om källor till att bli driven till depression och vansinne om den minns hur en riktig kropp kändes.
Bör väll fortfarande klura ut hur en syn som inte påverkas av mörker eller dimma upplevs, men det låg lite utanför frågans ram. =)
Tack för alla komentarer och åsikter. Har läst och funderat, kollat V&N och funderat lite till, och lyckats bestämma mig för hur jag tänker låta odöda fungera i min kampanjer. För de som är intresserade så drar jag en beskrivning:
En odöd är ett lik som helt och fullt styrs av de nekrotropiska energier som strömmar genom det. Det har därmed ingen användning av kroppens nervbanor eller ens muskler.
Den kan "känna" motstånd när nånting hindrar kroppen från att röra sig som den försöker, och vet därmed mer eller mindre bra hur mycket tryck den applicerar på ett objekt. Den är också medveten om skada den får genom att energin flödar sämre/annorlunda mot vanligt (Detta gör dock inte att de nödvändigtvis bryr sig, beodra en lägre odöd att dra i nått den inte kan rubba så lär den slita armarna av sig i sina försök att lyda). Detta är så långt som känsel går: en medvetenhet om skada samt motstånd mot rörelse, ingen som helst smärtreflex.
Värme och kyla är helt främmande begrepp tills den ser att den har tagit eld eller inte kan röra sig för att den frusit fast. Lika så är koncept som beröring, mjuka eller sträva ytor, lukt och smak.
Så en besjälad odöd har med andra ord inget som direkt hindrar den från att fungera (ge extra svårigheter) men har gott om källor till att bli driven till depression och vansinne om den minns hur en riktig kropp kändes.
Bör väll fortfarande klura ut hur en syn som inte påverkas av mörker eller dimma upplevs, men det låg lite utanför frågans ram. =)