Varför är Deckare som populära i Sverige?

[Faehrengaust]

Läste nyligen en artikel om att Deckare är den populäraste litterära genren i Sverige och att vi utmärker oss i att älska just deckare.

Vad är det som gör Deckare så populära? Och speciellt i Sverige? Är det bara att vi har ovanligt bra deckar-författare eller är det något annat?

Själv gillar jag inte alls deckare, men det är så klart bara min smak och jag har inget emot genren utan är bara nyfiken på vad det är som fascinerar folk med den.

 

[krank]

Jag tänker att deckare innebär spänning utan att det blir, för att citera en släkting, "för overklit".

Jag har gnällt om det nyligen, men överlag verkar svensk kultur föredra hyfsat realistiska/jordnära grejer. Inte så mycket våldsaction, ingen fantastik, helst inget övernaturligt eller mystiskt. Utom möjligen när det gäller grejer för barn.

 

[Bifur]

Det här är ju ett område som lär vara relativt väl litteraturvetenskapligt granskat, för den som vill fördjupa sig.

Tyckte denna artikeln var upplysande: https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/forskare-darfor-alskar-vi-deckare

Men varför, på ett djupare plan? Min gissning är att det nog inte är svårare än att deckare antagligen var den första "kommersiella" genren som gavs plats i de större förlagens utgivning, fick legitimitet etc. Den typen av mekanismer är nog överspelade sen ett bra tag sen, men deckarna har kvar sitt kulturhistoriska försprång så att säga.

 

[Sömniga Isaac]

För mig är det lite det Krank är inne på. Jag gillar det jordnära och alldagliga när jag läser. Sen upplever jag generellt sett att det är en lägre tröskel att komma in i en deckare än annan litteratur. Men mitt intresse dalar ganska snabbt om det saknas förankring i de vardagliga problemen som går att relatera till. Jag läser och ser väldigt sällan film för att uppleva det fantastiska, jag fascineras mer av det vardagliga och livsöden.

 

[Genesis]

Min gissning är att det nog inte är svårare än att deckare antagligen var den första "kommersiella" genren som gavs plats i de större förlagens utgivning, fick legitimitet etc. Den typen av mekanismer är nog överspelade sen ett bra tag sen, men deckarna har kvar sitt kulturhistoriska försprång så att säga.

Ja, jag tänker att sådant här är ganska självförstärkande. Vi gillar deckare för att våra vänner gillar deckare och rekommenderar deckare till oss, och för att våra framgångsrika författare skriver deckare, vilket de gör för att folk gillar deckare, vilket gör att deckare säljer bra, vilket gör att bokhandlar köper in mycket deckare, vilket gör att förlagen ger ut mycket deckare, och så vidare. Jag tänker att det är samma mekanism som gör att fantastik är populärt bland rollspel. Rollspelare gillar fantastik eftersom de som inte gillar fantastik inte börjar spela rollspel, eftersom alla stora rollspel är fulla av fantastik, vilket gör att de som skriver rollspel gillar fantastik, och så vidare. Jag är lätt skeptisk mot teorier som försöker att förklara det med någon djupare koppling i den svenska folksjälen.

 

[Faehrengaust]

Jag har haft en lång period (runt 20 år) där jag läste ytterst lite fantasy eller scif-fi (undantagen var nog typ Harry Potter och Song of Ice and Fire). Men jag drogs inte till deckare utan till biografier, faktaböcker, historiska romaner och iof en del alternate history som ju är väldigt nära fantasy och/eller science fiction.

Så jag tror det finns något mer i Deckarna än bara det vardagliga. Men det kanske är kombinationen mellan jordnära och spänning som Krank är inne på.

 

[Genesis]

Ja, deckare och kriminalromaner är väl bland det mindre jordnära och vardagliga i litteraturen. Jämför jag med vad jag ser om jag går in i en bokhandel i Frankrike eller Nederländerna så tycker jag spontant att det känns som att svenskarna om något är mindre jordnära i sin boksmak. Men det är definitivt ingen vetenskap bakom det påståendet. I Brasilien känns bokhandlarna mer fyllda med fantastik än i Europa, men utanför fantastiken är det också mycket ”litterära” böcker, i avsaknad av en bättre term. Berättelser om människoöden och så. Men eftersom jag sällan går i bokhandlar i Sverige, och eftersom jag dras till dessa ”litterära” genrer när jag kollar på böcker i andra länder så vet jag inte hur representativ den här känslan är.

 

[Badmojo]

I Sverige fick väl även deckarna tidigt en finare kulturstämpel än annan underhållningslitteratur, genom viss samhällskritik etc, genom Sjöwall Wahlöö.

 

[Bifur]

I Sverige fick väl även deckarna tidigt en finare kulturstämpel än annan underhållningslitteratur, genom viss samhällskritik etc, genom Sjöwall Wahlöö.

Precis. För att göra en lite längre utläggning har Sjöwall-Wahlöö nog spelat en viktig roll för deckarens ställning. Inte minst pga sitt politiska anslag och fokus på vanliga människor. Det går igen hos flera andra författare i deras spår, oavsett om man tycker de lyckas eller inte.

Ja, deckare och kriminalromaner är väl bland det mindre jordnära och vardagliga i litteraturen.

Tycker du? Det kanske stämmer i vad litteraturen skildrar, jag läser i princip inte svenska deckare om de inte väljs i min bokklubb, men brott och kriminalitet i allmänhet är ju ett högst påtagligt samhällsproblem som berör många. Det visar väl det stora intresset för sk true crime?

 

[TobiasEkwall]

Precis. För att göra en lite längre utläggning har Sjöwall-Wahlöö nog spelat en viktig roll för deckarens ställning. Inte minst pga sitt politiska anslag och fokus på vanliga människor. Det går igen hos flera andra författare i deras spår, oavsett om man tycker de lyckas eller inte.


Tycker du? Det kanske stämmer i vad litteraturen skildrar, jag läser i princip inte svenska deckare om de inte väljs i min bokklubb, men brott och kriminalitet i allmänhet är ju ett högst påtagligt samhällsproblem som berör många. Det visar väl det stora intresset för sk true crime?

Jo men jag håller ändå med om att de känns väldigt fantastik-fyllda när jag har läst deckare. Vilket inte är jätteofta, men jag måste ända ha läst en 20-30 stycken i mitt liv, min pappa älskar dom och de låg alltid och drällde överallt speciellt i tonåren i sommarstugan blev jag imprincip tvungen att läsa deckare när jag plöjt igenom min medhavda fantasybok.

I tonåren kändes det självklart.
Drakar och magiska svärd= fantasy=inte verkligt.
Deckare=poliser och sånt= verkligt

Men nu känns det inte lika uppenbart, jag menar visst är sannolikheten större att råka hamna i triangeldrama med en avhoppad kgb-agent, eller hamna på en religiös-galen seriemördares hit-list än att falla genom en magisk garderob för att stoppa en häxa, men inte mycket större.

Sen finns det ju mer realistiska deckare, men de jag har läst har ofta väldigt häftiga men osannolika backstorys med ytterst färgstarka karaktärer

 

[Franz]

Jag tänker att deckare innebär spänning utan att det blir, för att citera en släkting, "för overklit".

Jag har gnällt om det nyligen, men överlag verkar svensk kultur föredra hyfsat realistiska/jordnära grejer. Inte så mycket våldsaction, ingen fantastik, helst inget övernaturligt eller mystiskt. Utom möjligen när det gäller grejer för barn.

Fast rörande just litteratur är ju vi i Sverige jättebra på att skriva om overkliga saker. Det finns ju hur mycket skräck, fantasy och sci fi som helst, även för vuxna.

 

[Faehrengaust]

Det skulle även kunna vara så att Deckare i Sverige ersätter andra kategorier som är populära i andra länder av naturliga orsaker. Mina finska släktingar verkar t.ex. läsa en hel del skildringar/dagböcker/biografier från kriget - vilket ju är naturligt eftersom de har nära släkt som var med och det berör på ett annat sätt. Kanske har dessa krigsskildringar stulit lite av deckarnas popularitet i Finland. Det kanske träffar ungefär samma målgrupp.

Kanske finns det liknande litteraturnischer i andra länder som "stjäl" en del av deckarnas målgrupp.

 

[Sömniga Isaac]

Tänker att vår granne i väst är ju även de storkonsumenter av deckare. Påsk Krim är ju liksom en grej i Norge som inte slagit igenom i Sverige, som grundar sig i intresset för kriminalare. Dock verkar det, såg vid en snabb sökning så har ingen källa, att det handlat om marknadsföring vid rätt tidpunkt som sedan gjorde genren dominerande.

 

[Conan]

Kan de ha att göra med att en så stor del av befolkningen har läst böcker? Att lågutbildade i andra länder mest sett på tv eller spelat kort medan de i Sverige även läst böcker och det därför funnits ett större behov av en ganska lättläst och intetesägande form av skönlitteratur?

 

[krank]

Fast rörande just litteratur är ju vi i Sverige jättebra på att skriva om overkliga saker. Det finns ju hur mycket skräck, fantasy och sci fi som helst, även för vuxna.

Även för, säg, 20-25 år sedan?
Jag upplever att vi ryckt upp oss ganska rejält sedan vi som växte upp på 80- och 90-talen blivit gamla nog att skriva böcker… Medan vår föräldrageneration knappast är några storkonsumenter (eller producenter) av fantastik. Och sånt här dröjer sig ju kvar…

(Sen är jag lite skeptisk till att det skulle finnas "hur mycket scifi som helst" för vuxna, skrivet på svenska, men jag kanske bara missat denna flodvåg av scifi…)

Men jag är öppen för att bli motbevisad. Jag vet mest att när jag växte upp var min bild att det var svårt att hitta fantastik skriven på svenska som inte var översatt.

 

[Franz]

Även för, säg, 20-25 år sedan?
Jag upplever att vi ryckt upp oss ganska rejält sedan vi som växte upp på 80- och 90-talen blivit gamla nog att skriva böcker… Medan vår föräldrageneration knappast är några storkonsumenter (eller producenter) av fantastik. Och sånt här dröjer sig ju kvar…

Oj, det har jag alldeles för dålig koll på för att ge ett bra svar på. Det kan absolut vara så att det är på senare år som fantastik inom svensk litteratur varit poppis. Men jag läste ingenting i ditt inlägg som visade att du pratade om saker för så länge sedan, så jag missuppfattade dig nog

 

[krank]

Oj, det har jag alldeles för dålig koll på för att ge ett bra svar på. Det kan absolut vara så att det är på senare år som fantastik inom svensk litteratur varit poppis. Men jag läste ingenting i ditt inlägg som visade att du pratade om saker för så länge sedan, så jag missuppfattade dig nog

Nej, jag tänkte mest att det är en effekt som dröjer sig kvar – att väldigt många som levde då fortfarande lever och inte ändrat sina läsemönster, plus att det som andra påpekat finns en viss kulturell inertia där folk påverkas av vad varandra läser osv.

Så länge min föräldrageneration och några efter den lever, kommer nog deckargenren att leva kvar och vara poppis.

Framför allt eftersom ungdomar inte läser böcker, tänker jag.

 

[Franz]

(Sen är jag lite skeptisk till att det skulle finnas "hur mycket scifi som helst" för vuxna, skrivet på svenska, men jag kanske bara missat denna flodvåg av scifi…)

Går man in på SF-bokhandeln och kollar deras sci fi-utbud hittar man en hel del tycker jag

 

[krank]

Går man in på SF-bokhandeln och kollar deras sci fi-utbud hittar man en hel del tycker jag

På hemsidan 349 titlar på svenska, men jag hittar inget sätt att filtrera ut enbart sådana som inte är översatta, utan från början skrivna på svenska. Det var ett tag sedan jag kollade, men jag minns inte heller någon tydlig uppdelning mellan översättningar / originalsvenska böcker i butiken.

 

[Tarsus]

Deckare är den mest spännande sortens böcker som fortfarande kan tänkas utspela sig i lilla Sverige. Ibland försöker folk tappert skriva urban fantasy eller cyberpunk som ska utspela sig här, men det finns helt enkelt inte andrum för det i våra små och välordnade städer, eller ute i den karga och hårt gallrade granskogen.