Nekromanti Varför är goda gudar så korkade?

[Svarte Faraonen]

Detta är något som har stört mig ett tag. Vi vet ju att paladiner förlorar majoriteten av sina förmågor om de skulle gå från att vara LG till att bli något annat. Detta är väl förståeligt om de begår ett antal onda handlingar, men det jag ser som udda är att det ses som lika hemskt om de blir NG. Sitter verkligen de där goda paladinsponsrande gudarna och tar bort paladinens förmågor, trots att (ex-)paladinen förmodligen skulle ha större möjligheter att göra gott om han fick ha kvar sina förmågor då han blev NG? Om gudarna nu är så goda och storsinta, borde de då inte tänka mer på att personen fortfarande gör gott och inte låta sitt missnöje med personens brist på ordning gå före hans uppenbart goda uppsåt och handlande? Till och med gudar som själva är NG men har paladiner som är LG beter sig på det här viset.

Jag har ungefär samma problem med de olika edsknepen (Vow of Peace, et cetera) i Book of Exalted Deeds. Dessa förlorar man om man någonsin bryter mot dem, trots att det hos vissa av dem inte finns något som är särskilt "gott". Var ligger det goda i att man svurit att alltid lyda en organisation eller härskare (till och med om man beordras att göra onda handlingar!), eller att aldrig röra vid döda kroppar? Lawful Good kan vara mycket mer än Lawful Stupid, så varför skriver man in den här sortens saker?

 

[Jaak]

ja du...

Har precis samma problem som dej.. lr nja. Problemet ligger i det hemska Alignment systemet. bry dej inte om de.. låt de va...

Så alltså gudarna bryr sig inte om paladinen är NG lr LG. De tycker som du tycker.. värre är om din DM har an annan uppfattning emn då får du kontakta FFFMMÅDM (Folk front för mindre makt åt D M)...

 

[Pom]

Eftersom även NG-gudars paladiner måste vara LG verkar det som om det är något med själva paladinkallet snarare än med att vissa gudar är dumma.

Jag tror det helt enkelt handlar om disciplin. För att vara så 100%-igt koncentrerad på sitt kall som en paladin måste vara räcker det inte att vara en hygglig prick. Paladinen måste vara en extremist. Jag tänker mig en paladins dag fylld av bön, riter, avhållsamhetsövningar och disciplinerad träning.
Paladinen och munken liknar i detta varandra. Det är deras disciplin som är nyckeln till deras speciella krafter - det som skiljer en paladin från en NG fighter-cleric.

En paladin som gör avsteg från disciplinens väg kan fortfarande vara en uppskattad förkämpe för sin gud. Men hon har inte längre de särskilda paladinförmågorna eftersom hon försummat att upprätthålla dem, inte för att guden nödvändigtvis straffat henne.

Men det här tangerar intressanta frågor om hur stor del av en viss religion som kan antas vara skapad av dyrkarna och hur stor del som är tillkommen på gudens initiativ. Det måste man förstås avgöra själv som DM i varje enskilt fall.

 

[Guest]

Mycket bra inlägg!

Det här inlägget tycker jag fångar Paladinens karaktär mycket bra!

 

[Pom]

Tack ska du ha! :-) [NT]

NT = No Text (Ingen text)