Nekromanti Varför ha med en spelledare?

[Basenanji]

Jag såg precis att RasmusL skapade en tråd om Svavelvinter och spelledaröst spel och det fick mina tankar att snurra.

Även om jag gillar friformande mm så vill jag inte riktigt släppa principen att allt spelande ändå blir bättre med en SL vid bordänden. Men det är ju mina åsikter och som så många gånger förr kan det vara vettigt att ta in vad andra tycker och vet - så att min inskränkta värld[SUP]1[/SUP] blir lite mindre...inskränkt.


– Vad kan man inte åstadkomma som en följd av att man har en SL?

– Beskriv en erfarenhet där du upplevde att SL var ett hinder.


Det här är alltså en post som undersöker de negativa effekterna av att ha en SL vid bordet. Jag är alltså inte intresserad av att höra argument FÖR att ha med en SL. Och alla fellow rollspelare: keep your manners!

---

1) Om man vill förstå min inskränkta värld lite bättre är mina argument för att ha med en SL, lite kortfattat:

1. SL kan sitta med en hemlighet som spelarna ska lista ut. Perfekt för mysteriespel.
2. SL kan skrämma spelarna genom att etablera scener och i allmänt följa Risings råd för den som vill spela skräckrollspel.
3. SL kan bli en domare när spelarna börjar barnsla sig mot varandra.
4. SL kan ta ansvar för att spelarna inte fuskar eller läser reglerna som de vill.

 

[krank]

– Beskriv en erfarenhet där du upplevde att SL var ett hinder.

Tja... Kanske då jag haft skitdåliga spelledare som fulrälsat (alltså typ bokstavligen "här är en väg rakt fram, bakom er och på sidorna finns berg det inte går att klättra upp för". Och som på olika sätt brutit illusionen. Som han som började ha med "cutscenes" i tradspel... Funkade inte alls för mig, framför allt inte eftersom vi i dessa fick information våra rollpersoner inte skulle ha.

Eller helt enkelt neggar ALLA idéer man får; en SL jag hade brukare låtsas som att han gav oss öppna problem, men i själva verket tokblockerade han alla lösningar som inte var Den Rätta(tm).

Så... Generellt gäller väl helt enkelt att det är dåligt att ha en SL när SL är en dålig SL... =)

 

[Kärlekscraft]

Jag såg precis att RasmusL skapade en tråd om Svavelvinter och spelledaröst spel och det fick mina tankar att snurra.

Även om jag gillar friformande mm så vill jag inte riktigt släppa principen att allt spelande ändå blir bättre med en SL vid bordänden. Men det är ju mina åsikter och som så många gånger förr kan det vara vettigt att ta in vad andra tycker och vet - så att min inskränkta värld blir lite mindre...inskränkt.

Mina argument för att ha med en SL är, lite kortfattat:

1. SL kan sitta med en hemlighet som spelarna ska lista ut. Perfekt för mysteriespel.
2. SL kan skrämma spelarna genom att etablera scener och i allmänt följa Risings råd för den som vill spela skräckrollspel.
3. SL kan bli en domare när spelarna börjar barnsla sig mot varandra.
4. SL kan ta ansvar för att spelarna inte fuskar eller läser reglerna som de vill.

Men skit i det där nu, jag ville mest bara visa upp hur jag tänker ungefär. Vill ni vara så vänliga och reda ut det här med mig? Svara då på frågorna:


– Vad kan man inte åstadkomma som en följd av att man har en SL?

– Beskriv en erfarenhet där du upplevde att SL var ett hinder.


Det här är alltså en post som undersöker de negativa effekterna av att ha en SL vid bordet. Jag är alltså inte intresserad av att höra argument FÖR att ha med en SL. Och alla fellow rollspelare: keep your manners!

Du får nog redigera ditt inlägg lite. Frågeställning inleds med att om en spelledare verkligen är nödvändig, för att sedan lista argument FÖR att man ska ha en spelledare. Jag anser att en spelledare är oumbärliga - det är det medium som hela berättelsen kretsar kring. För annars vore det att skapa någon form av rullande rollspel - och det passar bättre i forumform än i mänsklig interaktionsform.

En variant är att involvera spelarna mera, såsom i bygg-kampanjer och låta dem var med och forma historien. Det bästa är att alltid skapa alternativ för spelarna - som är de egentliga protagonisterna - att föreställa sig och skapa äventyr som är tänkta att spelas upp i en bok eller film kommer inte att funka i rollspel - för det är ett helt annat medium.

Spoiler: kommentarer

En spelledare har aldrig kunnat ge mig en bättre upplevelse än när vi spelat utan och jag spelar aldrig på forum

Det är givetvis något som handlar väldigt mycket om spelstil och vad man vill uppnå men för det jag vill göra är en spelledare något som förminskar upplevelsen.

Jag ser mest en fördel med spelledarlöst. och det är att det är ibland svårt att hitta en spelledare. Ja ni vet "jag kan spela, bara jag slipper spelleda"-problematiken.

Fast annars vet jag inte. Jag gillar mysterier, att bli överraskad. Svårt att göra utan spelledare.

Kan också vara ett problem med att hitta en spelledare med kvalité - d v s en naturligt bra berättare - då blir det riktigt bra. Själv är jag en medelmåttig spelledare.

 

[RasmusL]

När jag sätter mig ner och spelar Story Now gör jag det helst i formen av en grupp jämlikar som sätter sig ner och diskuterar. Vi spenderar en hel del tid på att prat och dividerar kring scenerna, kring settingen och kring karaktärerna och ur detta kommer sedan scensättningen organiskt. Det här händer inte när vi har en spelledare, även om det säkert skulle kunna göra det, och jag tror att det beror på att vi inte har en helt jämlik position kring spelbordet. Det här pratet kring spelet är en form av trevande efter ett gemensamt flow och brukar minska mer och mer allteftersom vi likriktar vår syn på fiktionen och historien då scensättningen blir tätare och tätare. När vi lyckas sitter alla framåtlutande, förväntansfulla och varje scen föder idéer till tre nya. Alla förväntas deltaga lika mycket, alla ska deltaga lika mycket, och ingen har mer makt över berättelsen än någon annan. Det här är, för mig, svårt att uppnå när det finns en spelledare.

Jag har tyvärr inte ("som tur är"?) så många erfarenheter av att andra spelledare stått i vägen för mitt spel men jag har själv spellett lite AW och AW-hack och det har alltid blivit bättre spel när jag kunnat lämna över spelledaransvaret till gruppen som helhet. Så; i de spel där vi vill ha det här gemensamma flowet blir spelledaren ett hinder.

 

[chrull]

– Beskriv en erfarenhet där du upplevde att SL var ett hinder.

Tja... Kanske då jag haft skitdåliga spelledare som fulrälsat (alltså typ bokstavligen "här är en väg rakt fram, bakom er och på sidorna finns berg det inte går att klättra upp för". Och som på olika sätt brutit illusionen. Som han som började ha med "cutscenes" i tradspel... Funkade inte alls för mig, framför allt inte eftersom vi i dessa fick information våra rollpersoner inte skulle ha.

Eller helt enkelt neggar ALLA idéer man får; en SL jag hade brukare låtsas som att han gav oss öppna problem, men i själva verket tokblockerade han alla lösningar som inte var Den Rätta(tm).

Så... Generellt gäller väl helt enkelt att det är dåligt att ha en SL när SL är en dålig SL... =)

Men en dålig spelledare skulle väl lika gärna kunna varit en dålig spelare som vid spelledarlöst riskerat att förstöra nästan lika mycket?

Spoiler: kommentarer

Jag tror att det är svårare för en jämlike att jävlas; SL har ju en helt annan roll.

Men visst, NÄSTAN lika mycket. Men då finns ju fler kontrollstrukturer...

 

[Brynolf]

– Beskriv en erfarenhet där du upplevde att SL var ett hinder.

Tja... Kanske då jag haft skitdåliga spelledare som fulrälsat (alltså typ bokstavligen "här är en väg rakt fram, bakom er och på sidorna finns berg det inte går att klättra upp för". Och som på olika sätt brutit illusionen. Som han som började ha med "cutscenes" i tradspel... Funkade inte alls för mig, framför allt inte eftersom vi i dessa fick information våra rollpersoner inte skulle ha.

Eller helt enkelt neggar ALLA idéer man får; en SL jag hade brukare låtsas som att han gav oss öppna problem, men i själva verket tokblockerade han alla lösningar som inte var Den Rätta(tm).

Så... Generellt gäller väl helt enkelt att det är dåligt att ha en SL när SL är en dålig SL... =)

Absolut. Fast är det immersion och illusion man är ute efter är nog spelledarlöst en dålig idé. Det känns svårt att leva sig in i sin karaktär om man samtidigt måste ha ett mer "von oben"-perspektiv på storyn.