Måstefåsvaramåstefåsvaramåstefå...
...jag måste bara få delge er mina åsikter, jag vet att ni inte kan vänta längre!
Om nostalgi
Tja, inget slår väl egentligen den allra första upplevelsen av rollspel? För min del var det helt oslagbart- för på något intuitivt sätt insåg jag att det borde finnas något som "rollspel" fast jag inte kände till att det redan då ('82-83) existerade. Jag hade på känn att man skulle kunna improvisera ett sorts spel, men fattade inte alls hur det skulle gå till. Och så, en höst, min absolut bästa nånsin, fick jag se Tradition på Storgatan i stockholm.
BAMM!
Det var som att någon öppnade dörren till paradiset, den dörr som jag alltid trott var stängd. Som att någon kunde bevisa att Nangijala fanns på riktigt, eller att Hogwarts fanns på riktigt. Jag slukade allt- brädspel, böcker, regler, tillägg, bordsplaner, tärningar- allt som var rollspelsrelaterat var som smak av himlen. Det enda kruxet var att jag inte hade så mycket pengar.
Alltså, allt löste sig den hösten, jag fick min första tjej, jag gjorde succé som breakdansare, jag fick roliga ämnen i skolan (läs:kemi och fysik), mina bästa kompisar
ägde (!) AD&D, vi spelade Traveller och pratade rollspel varje dag.
Det kändes som att jag bara behövde ställa frågan "Tänk om det fanns en lååång historia om några små tomtar som var tvungna att bekämpa ondska...så upptäckte jag i nästa stund Tolkien! Fattar ni? Det var fullständig pay-back på varje önskan om spel, rollspel och allt därtill.
Ian Livingstone!
God!! (=gud på engelska)
Fattar ni, precis när jag hade klarat den första solospelsboken och börjat fantisera om ett äventyr i poarmiljö kom den där "Snowwitch"-boken. Som om någon kände till mina innersta önskningar, innan jag hunnit formulera dem för mig själv!!
Underbar tid helt enkelt.
Tror inte att det är så annorlunda för de som börjar idag.
Det som är nytt idag, kommer vara lika betydelsefult för dem om tjugo år...
Om Äventyrsspel och deras produkter
Jag känner igen mig i den mörke jedins önskan- det vore kul att köpa grejjerna på nytt.
Men till skillnad från de flesta andra rollspelare så skulle jag vilja ha dem för att använda dem.
För
jag tycker att reglerna funkar än.
Att förklara hur jag kan svälja alla inkonsekvenser och dåliga regler i största allmänhet, är svårt, för jag har en så skruvad syn på rollspel. Jag vill mest bara ha kul. Men ändå- kul på ett för mig kvalitativt sätt. Alltså, det måste vara bra underhållning, om jag ska bli underhållen. Drakar och Demoner, är bra underhållning, mycket tack vare alla inkonsekvenser, stavfel, originella monster och knäppa spindelkonungar. Mig gör det inte så mycket att rollspelsmediet inte är utvecklat- bara jag får smaka på miljön.
Men stör er inte på min stil- jag håller med om att den kan verka konstig.
Nåväl, för min del betalar jag gärna för gamla grejer.
Rollspel och utvecklingen
Ni har vid det här laget förstått hur enkelspårig, envis, gammalmodig och vidrigt ohämmat nostalgisk jag är, hoppas jag.
Ändå, tycker jag att det känns lite konstigt att tjugo år senare trycka upp grejerna. Det är lite försent, på nåt sätt.
Men värre ändå, det vore att ta två, tre, fyratusen steg tillbaka i utvecklingen! För idag, 2005, är det inte spindel´konungen som gäller, utan andra saker. Skymningshem: Andra Imperiet, M:UA, DnD 3.5, olika Dogmabidrag, In the Dark mm mm är spelen som dagens tolvåringar (för all del trettio+-åringar också) ska gå igång på. Det är som musik, gilla gärna synthpop, men dagens ungdom ska ha
sin musik att göra revolt med! Fattar ni?
För precis lika mycket som jag gillar att spela på det gamla hederliga sättet, med trofésamlande och xp's, precis lika mycket vill jag att utvecklingen ska ha sin gilla gång. Som livet självt. Så av det skälet ser jag nog helst att man hedrar de gamla produkterna genom att
inte trycka upp dem igen.
Vänligen,
Basenanji